På temat pappersslöjd höll jag och Sofia en workshop på Carl Larssongården. Var om inte där, hemma hos Karin, kan blommornas fantasifulla former undersökas och lekas med? Jag tänker på kaktuslampan, men framförallt på Karin Larsson som formgivare. I sommar ha Carl Larssongården en utställning om Karin. Den heter “Låt handen synas“. Hela sommaren hålls handarbetsworkshops. Det om något är ju helt i Karin Larssons anda tycker jag. Processen, hantverket, handen. Handen som får synas.
Nu har bladen vuxit sig stora på lönnen. Och liljekonvaljebladen står tätt i skogsdungen.
En krona jag gjorde i julas men som kommer att få sitta ända till påska.
Gagnefs dräktens brudkrona ligger på en bädd av blommor. Vi har ju en mörk och blomfattig vinter så att traditionen att vika pappersblommor är gammal känns inte så konstigt. Att de håller sig fina länge är ju också skönt. De här pionerna vek jag i julas.
Jag tycker att de är lika fina hela vintern och våren och brukar använda dem extra mycket på påsken. Och då kanske i ännu knalligare färger. Du behöver silkespapper, sax och tråd. Så här gör man:
Jag fick näver på posten som jag kunde slöjda till medan jag lyssnade på Britt Karen Larsens “Sagan om Finnskogen”. Här kan man beställa näverkit. Det var ett fint sätt att ta till sig berättelsen.
Jag vill också passa på att tipsa om en fin näverslöjdsbok, Emma Dahlqvists Näver.
Nu ska jag berätta om lite julslöjdande från Dalarna. Mitt bästa slöjdmaterial, nu för tiden, verkar vara naturens egna. Gran, mossa, löv och grenar. Då passar det bra att göra som de gjorde förr i tin. I dyngstacken sättes ett kors av ett par tvärfingers bredd skuret i tunna blad och löv, som slås i krok på alla ändor, gjort av tall. Så beskriver Carl von Linné ett Tomaskors i Dalarna 1734. Ett enkelt kors av granruskor ytterst, så avbildar Karl Erik Forsslund en variant i Älvdalen. Julkrossen/Tomaskorsen ser olika ut på olika platser. Två höga smala avbarkade granstänger på var sida om en entré, till exempel. Eller barkade granar med toppruskor lutade mot varandra, som en kon.
Tomaskorsen reste man den 21 december, på Tomasdagen. Då skulle allt vara klart för julen. Ljusen skulle vara stöpta, maten lagad, ölet bryggt, och så vidare. Är du klar? Inte jag, men tomaskorset reste jag ändå, för det är vackert också.
Glad tredje advent! I höstens andra ljusstöpning försökte jag ha i extra mycket bivax. Ungefär 4 kg bivax och 20 kg vanlig ljusmassa (som är en blandning av stearin, bivax och paraffin).
Hösten var full av fina boksläpp. Jag vill tipsa om tre. Tre bra julklappar. Eller hundra bra, av det du gör med hjälp av dem.
I Dala Floda ligger Wåhlstedts gård. En del lantbruk och en del är spinneri.
Pernilla Wåhlin Norén