Hej.
Då var nästan Mars också förbi. För mig har den här månaden varit lite som tunga små regnmoln som legat och stänkt.. irriterande och tålamodskrävande men som nu äntligen börjar skingra sig och genom den blöta dimman syns kanske nu, äntligen en liten sol.
Skor ja. Längstar lite nu till håliga små ballerina där fötterna kan andas lite fritt. Dessa goa från Scorett kommer snart ut på marknaden. Som mockasiner fast mer rejäla! ÄLSKAR dem redan djupt!
Och Event..
Går sällan på dem, men ibland när det känns lite intimt och lugnt och tiden finns så kan det ändå vara lite mysigt. Lärt känna fina Malou som bl.a. är designer på det goa gamla 80-tals märket som fokuserar på badmode och kunde inte tacka nej när hon bjöd in till en liten go stund på Hagabadet.
Nu lanserar hon sin senaste kollektion och jobbar också stenhårt på en nytt uttryck när det kommer till varumärkets uttryck. Så galet fint och känns så i tiden. Den grekiska drömmen i stark modetvist men med mjuk, romantisk och ljuv lifestylekänsla.
Och en så gullig frukost i samma anda som lirar med varumärkets nya uttryck.
Och på tal om EVENT..
Blir ju så glad av genuina små event och det kanske är dags att själv marknadsföra min nya baby HOUSE OF ACHI.
Det var ur en längtar efter just det. Mindre, mer personliga och kurerade event. Event som sticker ut och som man minns med hjärtat.
Så förra året började jag och kollegan Anna spåna. Vi ville skapa ett starkt visuellt minne för både kund och gäst som samtidigt fokuserade på att fånga in kundens känsla och varumärke i mer paketerad form där bildspråk och helhet inte bara sticker ut, utan vävs samman tillsammans med eventet. En oförglömlig upplevelse som helt enkelt känns i hjärtat.
Vi har nu redan så spännande projekt framför oss och hoppas på att få skapa magiska minnen tillsammans med nya kunder framåt.
Vi kickade igång förra året och vårt första event var fokus på DENIM då vi skapade ett event tillsammans med magiska aktörer inom hållbart mode. CIRCLE WEAR, Kristine Boström vävdes ihop och kvällen blev tydlig och fokuserad men med fokus på genuina samtalet kring cirkulära tankar och funderingar.
Och köksrenoveringen..
Vi kämpar på och vår lilla tydliga men enkla dröm i Ek-Bonanza börjar växa fram. Så glada att vi valde IKEA-stommar (Metod) och Helsingö i kombination då vår budget är lite stram. Målet var helt enkelt ett billigare alternativ som samtidigt gjorde stor skillnad i vårt hyresrättskök.
Börjar nu se resultatet och längtar till att få ta bort papp från golvet och uppleva helheten. Även bänkskivan blir ju ek och den har vi fått specialbeställa. Kommer bli galet mycket ek men fint (hoppas vi)
Och OHYPADE små ställen i Göteborg.
Man går förbi och sneglar men går inte in. Pga att man inte riktigt hört talas om, eller att ingen marknadsfört. Tråkigt och man missar ju en del. Så därför gick jag in. På PINCH PANTRY här i Linné. Och jag blev SÅ positivt överraskad av den svala, luftiga, ljusa danska känslan. SÅ GODA frallor och croissanter (allt bakas på plats) och kaffet vet också superb. Så VÅGA gå mer på känsla än hype, det borde alla göra.
Som vilket fint danskt surdegsbageri som helst. Och gott!
Äntligen!
Planering, färgschema och allt det där som ändå är så skoj inför säsongen. En inre vision som såklart inte alltid blir som man tänkt men skall försöka vara konsekvent i år.
Det kommer gå i vitt, djupare röd och med inslag av aprikos och ljusgult. Skall verkligen försöka hålla färgschemat konsekvent och köra på lite kvantitet i år.
Rosenskäror som får blandas i röda och vita toner och en luktärt i lite svag aprikoston
Tänkte att jag på båda kortsidorna av köksträdgården planterar lejongap så det liksom ramar in lite i L-kragarna
Älskade solros här förra året. Får bli endast ljusgula i år
Och från andra sidan lejongap där också..
Rosenböna i svag persikoton som får klättra upp på staketet och upp på stolpen och liksom hänga över köksträdgården
tänkte köra endast en och samma sort av Dahliaknölar i en av L-kragarna. Blir nog lite maffigt fluffigt moln!
I blandning med Palmkål, jordgubbar och lite örter och vitlök blir det nog lite mer färgsprakande i köksträdgården denna säsongen. Kanske kör lite samma färger i krukorna framför och bakom på uteplatserna. Eller borde jag hålla mig till mina lavendeltoner på framsidan kanske? Hm..
Hej!
Lite otålig är jag och blir alltid sådär lite lagom stressad och utbränd i den här perioden när det kommer till att planera vårens odlingar. Men i år tänker jag satsa på ännu lite mer experiment med snittblommor i kragarna.
Har ändå snöat in lite på röda toner. Sugen på röd Nejlikrot, Lejongap i röda toner och kanske Zinnia i någon djupare röd ton.
Tänk blandningen av röda dahlior med röd lejongap.
Kanske en röd pion?!
Och dessa riddarsporrar!
Blandat med rosenskära..
Ja nu går hjärnan på högvarv men tänker att i en krage blir det rött tema.. eller kanske i fler..
♥️
Hej.
9 december idag. Året börjar gå mot sitt slut och liksom varje år undrar jag alltid vart året tog vägen. Det gick för fort. Precis som förra året. Och året innan dess.
I sociala medier glittrar stugbilder och en och annan blomma och selfie.
Men nu börjar jag på riktigt bli less. Less på glittret. Jag avföljer och orkar inte med något som känns oäkta. Och känner kanske fler och fler så? Vi vill se transparens och ärlighet. In i hjärtat och sådant som känns. En äkta människa och ett äkta hem. Världen förändras och kanske vi också? Till det bättre?
Kanske!
De växer upp. Och till vilken värld?
Del 4.
Hejdå hemland.
Kanske blev de här dagarna bland de mest betydelsefulla för mig i livet trots allt. Ögonen var öppna på ett helt annat sätt än när jag var här för 17 år sedan. Det var som att andas in en del av sig själv man inte visste att man saknat. Så hemma, men ändå så främmande. På något sätt kände hjärtat igen sig innan huvudet hann förstå.
Sista dagarna bodde i vi i Bucheon Village i en av NOSTALGIA HOTELS magiska Hanoks.
Allt så lugnt, så harmoniskt. Raka linjer och naturmaterial efter naturmaterial. Tillsammans så självklart.
Våra dräkter får äntligen vädras och möta den koreanska arkitekturen. Som vi ändå kämpat oss runt med dessa för vår inre vision av en vacker kulturkrock på bild.
Vi promenerar längs med de små gatorna i byn och det är så fint att dessa byar får bevaras och hållas vid liv. En så viktig del av arkitekturens historia.
på vår innegård fanns en liten keramikstudio där vi hade en timmes lektion av kanske världens mest lågmälda och snällaste koreanska man vi träffat.
Han vågade knappt låta oss skapa själva men två skålar lyckades vi (han) få till innan timmen var slut.
Alla dessa små teset inne i våra boenden. En självklar del av köket vart vi än har varit.
Det är verkligen ett lugn i dessa boenden. Kanske ligger det i den lågmälda akitekturen, eller också i hela landets mentalitet. Respekten till tystnaden och att den blygsamhet vi möter av människorna. Det speglar av sig i alla rum på något sätt.
Färgval från naturens palett
Så avskalat och otroligt enkelt och fint
Såklart ett fönster i köket där naturen måste få en del. Så vackert tänk där utsikten inte är befintlig. Ett litet grönskande rum. Så genialt.
Överallt reflektioner från ljuset utanför. Som att det planerats för när man ritade husen.
en liten välkomstgåva i form av de sötaste och godaste små nötpralinerna
Och fönster som bara “är” och skapar vackra inramningar
FÖRÄLSKELSEN
Vi hinner strosa och suga ut det där lilla sista innan vi mentalt börjar förbereda oss för hemfärd. Det går liksom inte riktigt att summera resan på annat sätt än ett ord. Förälskad på nytt. Ett “hem” som faktiskt känns på riktigt har nu etablerat sig i mig och jag kommer återvända hit ofta. Kanske söka mina rötter djupare men också bara njuta av att vara en del av den kultur som på något sätt redan finns i mig långt där inne. Jag är så tacksam. Tacksam för Ahn-Sophie och Katja. För våra samtal genom gråt och skratt. För att vi gett varandra utrymmet och att vi förenats nästan som systrar. Jag är tacksam för att jag är en del av något så stort och att vi kan dela det här för livet.
Vi dricker kaffe den sista morgonen tillsammans. Summerar och längtar redan tillbaka innan vi ens har åkt hem
Min sista bild innan hemfärd. Kanske min favorit ändå.
Del 3.
BUSAN
Vi flyger från Jeju till sydöstra kusten och rakt in i storstadsvimlet i Busan. Vi blir alldeles tagna av konstrasten av att lämna den tysta lilla ön och den höga pulsen och storstadstempot slår oss som en käftsmäll i ansiktet. Helt underbart!
Med utsikt över Gwangandaegyo Bridge
Ahn-Sophie njuter av utsikten i vår lilla mini-spa.
Det enkla är det absolut finaste med detta boendet. Efter dagar av intryck så är det här det här kanske det skönaste rummet att landa i för att avlasta alla intryck.
Vi utforskar Busan. En ungdomlig stad som aldrig sover. Lite som ett “mini”Seoul där allt är lite mer samlat. Och att ha den stora stranden mitt i staden är verkligen en bonus. Tror nästan att jag är lite mer förälskad i Busan än Seoul och att det är hit jag vill stationera mig och utgå ifrån nästa gång jag åker till Korea.
Frukost på ett otroligt mysigt café i samma hus där vi bor med panoramavy över stranden.
Vi måste ju åka de omtalade små Capsule tågen som åker på räls högt över marken längs med hela strandremsan.
Vi åker till den lilla färgglada byn Gamchon village. En liten kulturpärla som ligger i en liten “Grop” mellan bergen. Området är känt för sina mångsidiga gator, slingrande små gränder och färgglada hus.
Vi myser runt på busans gator. Köper lite sesamolja från lokal liten tillverkare och super in miljön och dofterna av all kraft.
Fried rice i all enkelhet blev perfekt till lunch av avbrott från våra koreanska starka soppor och bbq:s
Vi gör ett litet besök i ARTE där utställningen just nu var helt magiska videoinstallationer från naturen.
Rosor som sakta rör sig längs väggar och golv och med en rosdoft som fyller hela rummet.
Blir såklart BBQ till kvällen (igen)
Gatorna i korea. Fulfina och fulla av charm.
Vi köper med lite koreansk snacks och njuter av vårt egna lilla spa på rummet.
De små saltbrödbagerierna är från och med nu vår favoritfika.
Vi checkar ut och rör oss tillbaka mot Seoul med tåg. Sista dagarna skall vi spendera i en av de äldsta ursprungsbyarna. Ser så mycket fram emot.
Puss
Koreadagboken
Del 2.
Den stilla ön
Vi tar flyget ut till Jeju Island. En liten ö bara en h söder om Seoul. Här är boskapsskötsel och mandarinodlingarna i fokus men på senare år har även ön utmärkt sig för sin stillsamma rekreation. Här sträcker sig naturen grön över jordytan bland höga berg och vattenfall.
Berg som sluttar rakt ned i havet
prunkande odlingar som älskar den svavelrika jorden.
Vi har hyrt en bil och kör på småvägarna mellan fält och enkla små bostäder och landar mitt i en citrusodling. Grindarna öppnas upp till oasen BATDAM HOUSE. Vi möts av stilla musik och ljudet av dovt klockspel.
Rummen andas det där som jag fullkomligt älskar. Den låga asiatiska estetiken och enkelheten som skapar plats i huvudet för annat än plottriga intryck. Så lågmält och rent.
Här kan man stanna i oändlighet. Tomten utgör tre små hus varav ett av dem är ett litet spa med egen pool och utsikt över de låga citrusträden.
Tanken för detta lilla retreat är att lågmält sjunka ned i den varma temperaturen i inomhuspoolen efter sitt svalkande dopp ute och sedan avnjuta en stund i bastun och avsluta med att tända upp rökelsen och utföra sin teritual.
Ett enkelt klockspel som jag bestämt mig för att köpa
Se solen gå ned över citrusodlingen var nästan andligt
Vi kan stanna här för evigt. Vi nästan viskar till varandra så stilla är det.
Vädret är inte riktigt med oss men vi måste ju utforska ön. Vi bestämmer oss för att åka till östra sidan av ön och det härliga i den här vistelsen är att det bara tar ca 4 h att köra runt hela ön. Vi kan alltså hinna se nästan allt vi vill se.
Vi har ett mål. Att få uppleva och se ’Haenyeokvinnorna’ på nära håll. En tusenårig tradition där kvinnorna än idag fridyker efter havets alla frukter och försörjer sina familjer. Läs om dessa här
Vulkanen Seongsan Ilchulbong (även kallad sunrise peak) omsluter den lilla viken där kvinnorna har sin arbetsstation. Så mäktig syn att ögonen tåras.
Vi äter lunch på en typisk lokal fiskerestaurang och även om vi på ett sätt smälter in så känner vi oss så vilse. Här tar man av sig skorna och det är svårt att försöka göra sig förstådd. Bläckfiskgrytan kan nog vara det godaste vi någonsin ätit.
Ett stopp för kaffe och bakverk på COSTENO .
Makalösa saltsöta smaker på dessa bakverk och en Matcha med mörk choklad. Sensation!
Vi upplever vattenfallen, naturen och de små stigarna ned till havet.
Jeju. Blev lite kär i dig. Jag kommer tillbaka. Nu åker vi till Busan.
Koreadagboken
DEL 1.
Mötet
Luftfuktigheten är hög. Vi har lyckats timea skarven av regnperioden som snart är över och det är ett regnblandat Seoul som möter oss med kärlek och värme. Förväntansfulla, lite trötta och samtidigt pirriga över vår första del av resan. Vi tar oss till Gangnam i sydöstra Seoul där vi skall bo de första dagarna. Det är tomt på gatorna där vi landar och vi hittar världens sötaste lilla lokala restaurang där vi får uppleva den godaste koreainspirerade Vongolen med nudlar.
Vi ställer klockan tidigt. På morgonen tar vi tåget till den östkusten och Gangneum i provinsen Wonju. Frukost hinner vi inte så det blir lite lokala bönbollar och en matcha latte på tågstationen. Smakerna är främmande och roliga och en utmaning för smaklökarna men vi har bestämt att allt skall provas på den här resan.
Vi tuffar förbi landsbygden och små städer. Gråa små betongklumpar som reser sig ur de grönklädda kullarna.
Och här börjar dagen. Den längsta och mest känslosamma på länge. Ahn-Sophie skall få träffa sin bror. Sin efterlängtade lillebror.
Ett möte mellan två människor som levt sina liv parallellt i helt olika världar men med samma blod i ådrorna. Det första jag och Katja slås av är att deras gångstil är identisk. Vi gråter och ler på samma gång. Så otroligt fint möte. Ett möte där vi känner så stark identitet. Mötet jag på ett sätt inte fick men ändå fick uppleva.
För mig en nyfunnen syster med samma rötter. En syster som fått svar och hittat sin familj som från och med nu finns för alltid i vårt födelseland Korea.
Ni vet de där små platserna. De som är långt ifrån kommers och skryt. Där läget är allt och hjärtat slår för platsen.
Precis där havskant möter sten och vass ligger de 6 små röda bodarna på rad som ett pärlband i skärgårdsidyllen. Gulligt inrett med återbruk. Enkelt, avskalat och opretentiöst. Ett dygn här är perfekt. Men glöm för all del inte att ta med dig lite goa grejer från stan!
Här nedan följer ni ett tips för den perfekta daten. Tiden med människorna du tycker om eller kanske vill lära känna lite extra. Tid för reflektion med havet som tavla och vågorna som den perfekta bakgrundsmusiken.
Med komplettering av lite personliga favorittillbehör styr kosan mot färjeläget och Hönö. Och här landar man sedan mjukt. I den tysta skärgårdsidyllen.
Ett vardagsrum med kök där utsikten är hela vistelsen.
Här sitter man till solen går ned.
Enkelt och avskalat. Precis som man vill ha det.
Litet gulligt fönster från sovrummet på övervåningen där man vaknar till morgonhavsbrisen.
Återbruk och loppis. Mysigt och långt ifrån det där krystade.
En liten utflykt ut till Fotö är ett måste. Här växte min svärmor upp och det är verkligen den gulligaste lilla ön att besöka. Täta hus och snirkliga små gator över berget.
Det perfekta doppet lite avskiljt från de publika badplatserna. På klipporna som vi älskar.
Båthamnen på Fotö är den gulligaste jag vet.
Skål för livet. För vänskapen och att vi kan skratta och gråta och älta och glömma. Allt tillsammans genom livet.
Att efter ett kallt dopp landa i sjöboden igen. Duka upp det där goa och bara njuta av solnedgången över havet.
Det enda man behöver på sitt bord en sådan här kväll.
Sena timmar. Solen går ned. Vi hinner prata om allt och ingenting. Tysta mellan varven för att supa in den sista sucken av solens spegling över vågorna.
Hejdå idag.
Du är perfekt.
Sov gott lilla bod.
Jag har en. Jag är en. Jag känner många.
Mammorna som bär, som vakar, som vårdar och oroar sig. Som älskar, lider, kämpar och alltid förlåter.
Om bara några veckor reser vi till Korea. Jag och mina koreanskor. Det närmar sig nu, och tankarna snurrar. Att Ahn-Sophies mamma faktiskt finns (om än svårt sjuk i cancer) och att hennes lillebror väntar på oss där.
Det är omvälvande. En berättelse som aldrig nedtecknats, men vars första kapitel nu börjar skrivas.
Jag har tänkt mycket på min egen mamma.
Kvinnan jag fick veta för två år sedan gått bort, i en liten by utanför Seoul. Är jag ledsen? Arg? Lättad?
Nej. mest känner jag en stilla ro. En lättnad i att veta att hon levde sitt liv, och att mina dokument faktiskt bär spår av sanning.
Men ändå. jag hade velat veta mer. Vem var hon? Hade vi samma ögon? Samma skrattlinjer? Något att hålla i, något att minnas.
Ändå är jag inte arg. Inte bitter. Inte fast i det förflutna. I stället känner jag vördnad. För henne, och för det liv hon levde. För den ovisshet hon bar, utan att veta om mig.
Men jag hade så gärna velat ge henne det där lugnande beskedet. Det som bara en dotter kan ge sin mor: Att allt blev bra. Att jag är tacksam. Tacksam för det land jag fått växa upp i. För barndomen, tryggheten, livet.
När allt faller på plats, när bitarna stilla lägger sig till rätta, är det tacksamheten som blir kvar. Tacksam för min mamma. Min riktiga mamma. Hon som älskat mig, fostrat mig, levt vid min sida. Hon som aldrig kunnat bytas ut mot någon annan.
Hon som alltid varit hemma.
♥️
Anna Furbacken