Jag har en film i mitt huvud. Jag har bilder, musik och ljus. Jag har så mycket av det så jag tror jag spricker. Hej, jag fick diagnos vid 33.

Jag gråter för det som varit och det som aldrig blev. Jag gråter för det som kommer och kanske aldrig sker. När livet kommer i kapp och ångesten blir för stor, vad gör man då?

Ge mig stora, mjuka jeans, svarta, kostymbyxor och en perfekt vit T-shirt.

Tidsfördriv: Gör GIF