Nog nu. Vi har pillat, optimerat, hackat och kontrollerat oss själva till utmattning. Det är dags att börja leva nu.

”När kvinnan återvänder till sin biologiska rytm, då lever vi i visdom, inte i kontroll”

Jag har haft den här krypande känslan länge länge. Den har marinerat ett bra tag. Men det är nu det är dags. On my own personal new years eve-month of September. September 2025 är månaden då jag vänder blicken bort från algoritmerna.

Var befinner jag mig egentligen & vilka är alla dessa människor som haft sitt undermedvetna inflytande på mig sedan metas födelse?

Vilka av alla dessa saker jag gör i mitt liv är egentligen på grund av att jag vill det själv? För det som känns rätt för mig betyder inte att det är rätt för någon annan.

Min mättnad och min trötthet smög sig på gradvis. Jag har också gått på idén att om att om jag bara lägger till ännu ett steg, ännu en rutin, ännu en regel så kommer mitt liv bli optimerat. Vad den optimeringen är har jag nog inte stannat upp och svart på vitt tydliggjort för mig själv. Det har alltid varit som en dimmig ouppnåelig dröm långt borta.  För grejens jag insett  är att min ultimata optimering är att stop give a fuck about it at all.  Jag vill inte kategorisera mig, mitt liv, min "stil" eller min personlighet.

No more advice from all and everyone. Thank you but no thank you. 

Jag vet inte hur ni känner, men jag behöver inte mer tillskott i mitt skafferi.  Jag gillar rdock edlight-therapy.  Jag gillar också att dricka vin och att sitta uppe sent trots att jag har en sjukt tidig dag morgonen efter. Jag kan väl ändå inte avbryta en underbar middag med vänner får att jag får ångest kring dagens error i min sömnoptimerings-app? no fkn thanks. Jag vet hur dåligt socker är men ska jag då inte ta en croissant från bageriet med min dotter en måndagsmorgon ? Jag vill leva inte optimera. Sluta biohacka livet och istället leva biologiskt. Jag vill sova länge ibland, men jag är inte en pilates-girl. Jag är inte heller en yogi trots att jag applicerar mycket av yogan i mitt liv. Jag gör som jag vill precis när jag vill.

Att säga att man har ett "mål med livet" låter som att vi ska springa ett maraton utan slut. Ska vi verkligen varje dag av livet,  fokusera på hur vi  kan bli en bättre version av oss själva? På alla plan. What? Enough!  REVOLUTION!

När man fortsätter att upprätthålla ett visst typ av mönster, när man identifierar sig med det mönstret. så blir det snabbt personligt. Vi måste återta vår kvinnliga intuition, vår magkänsla, vårt intellektuella tänkande  Ingen kommer att ringa på dörren en dag och säga : "-idag har du biohackat dig själv enough, grattis! Så nu är det dags att sluta upp med allt det där du håller på med och gå ut i trädgården istället". Ingen kommer heller ringa på dörren och säga åt dig att du kan sluta upp med ditt rigida träningsschema och istället sitta på golvet med dina barn och göra absolut ingenting. För du kommer inte få ett slutgiltigt diplom på att du made it. Du är nu 100% biohackad, har noll socker i kroppen, en porslinshy som inte kan bli finare, en startar kropp, en tillräckligt tuff workload, en komplett sömnoptimering osv.  Här är blommor och ett grattis, för du är nu 100% optimerad tack vare din stenhårda hudrutin på tolv steg, din pilateskurs du köpte via instagram av "The Ultimate Pilates Body in 40-days"  och din perfekt kurerade garderob med alla de rätta höst-plaggen. Nej, den blombuketten kommer utebli. Ingen kommer heller att få dig sluta klicka hem allt som du "måste ha" för att kunna biohacka dig själv. För den ordern är aldrig komplett.

Vem du än är, var du än bor, om du älskar technorave, att klappa kaniner,  att dricka vin, äta en påse hallonbåtar och spela tv-spel. Jag önskar dig en helg fylld av dessa aktiviter. För mitt liv är skört och ditt liv är också skört. Det vi älskar allra mest,  vad det än är, ska vi utan minsta ångest eller skuld köra på med stenhårt och njuta varenda sekund av.

ENJOY your life,

Xoxo

Emelie

Insåg vid åttatiden på kvällen att jag hade glömt att skörda min lavendel. Nu pratar jag om dagen innan vi skulle resa till Hydra i slutet av Juli. Då hade vi även bara en halv dag hemma att packa om för fem personer (rekommenderar ej). 

Vi skulle gå upp 03 morgonen efter, men eftersom jag älskar min lavendel och vet att om jag inte klippte av den just där och då i Juli för att hägnas upp på tork, så skulle den vara överblommad när vi kom hem i slutet av Augusti. Så klockan 21 satte jag igång med det, fick gå in och tvinga mig i säng vid halv ett och då hade jag lyckats klippa av en hel del och även blivit bränd av två humlor som låg o lurade. Men det var det såklart värt. Det är min inre herbal medicin woman som måste få sitt. 

Den här bilden tog jag vid 00:30. Nattens ljus i Juli...

Hann med en vända in till  Stockholm för att komma ikapp med några skrivjobb innan vi lämnade landet. Stan var som stan alltid är i Juli. Väldigt annorlunda och väldigt tom. Vilande. Inte alls på ett sorgligt sätt. När jag var klar så tog jag en Spicy Margherita med mina nyinköpta böcker som enda sällskap innan jag drog vidare i julikvällen till en sen middag på Hommage. 

Ibland gör jag oerhört bra inköp och ibland mindre bra. Det ni ser ovan är två helt otroliga mahogny-sängar till barnen som jag vann på auction för en spottstyver (oerhört bra inköp), samt en magisk dansk soffa från ca 1950.  (oerhört bra inköp men också mindre bra pga passade inte in för jag hade inte mätt ordentligt) . Därför är soffan också till salu för precis samma pris som jag vann den för, skriv om du är intresserad! G håller på att bli tokig där den tar upp halva nedervåningen i väntan på att jag löser situationen så the earlier it´s gone the better. Sorgligt eftersom jag hade tänkt att den skulle vara perfekt som kökssoffa men c´est la vie

Tändstickor av mina målningar soon for sale- varför har jag inte tänkt på det tidigare. Jag samlar ju på tändstickor från världens alla hörn. 

Jag har sån oerhörd tur att Gustaf älskar att laga mat för jag lagar ju bara mat när jag är oerhört inspirerad, har massor av tid (har aldrig tid) och recepten är så vackra, ingredienserna är så ovanliga  så man vill inte ens äta det jag kokat ihop utan bara beundra. Några av mina favoritrecept står Flamingo Estate för, Judy Vassalo, allt inom det ayurvediska köket, allt som innehåller ätbara blommor och egenodlat samt Food Pharmacy. (Tur att Food Pharmacy gör svingoda recept som är rimliga för vanliga människor att hinna med, I love them och det gör även barnen) 

Kan mkt väl vara så att kortisolnivåerna har slagit i höjden under sommaren pga ldrig vila med The Wild Girls Club at home <3

Stolt över att jag fixat familjens kryddlåda. Älskar det fortfarande. Älskar också glasburkar för allt i skafferiet och framförallt den här honungsburken. Nu påfylld med Attiki-honung importerad från Hydra. Den godaste honungen jag någonsin smakat.

Aymeline älskar djur mer än någon annan. Förtvivlad räddar hon gråsuggor med gråten i halsen. Som tur är fjärilar hennes nya passion och även om det är insekter så är dem så otroligt vackra och hon älskar att hänga med mig i trädgården

Jag är made for life in the slow lane. Inget gör mig lyckligare än när jag håller på med mitt måleri, är i trädgården, lagar mina väldigt särskilda recept eller gör egna ihopkok av torkade blad. Lavendeltvålar går att köpa men det är inte det! Jag älskar att göra dem och jag älskar att ge bort dem. Can´t explain why, att jag inte bor på landet sedan tio år tillbaka med hästar, hundar och annat är en intressant frågeställning men jag älskar ju annat också ibland

Måhända en gammal bild från rullen (Zurich 2021) men nu är det Augusti/September och jag kan enkelt säga att höstens outfit 2025 inte har förändrats överhuvudtaget. Till och med stuprörsjeansen. Skönt då slipper jag ju handla något. Ett par boots för en lifetime samt en oljerock så jag kan vara på stan och även i trädgården. Nothing else needed

Sista sommarkänslorna?

Millesgården - tur att den finns när jag får nog och behöver vara på en plats som bara skänker tillfredsställelse till mitt aldrig mättade estetiska öga

Lakan som är helt ekologiska och även skitsnygga är från danska Home Copenhagen. Enda lakanen vi har i huset förutom självklart Juniper eftersom jag aldrig mer kommer kunna sova i lakan med annan kvalité. 

Studio

Det mesta man tycker och tänker förändras ju thank god med tidens gång men tydligen så består min uppskattning till prickiga klänningar fortfarande. Har jag en inre frankofil eller bara alltid älskat rocknroll-looken à Saint Laurent 2014? Iof perfekt kombo

Sommaren har dragit förbi och nu är slutet av augusti här igen. Åh älskade Augusti... med din melankoli och starka vindar, som bara alltid frambringar den där känslan av att allt har ett slut någon gång. Dock en vacker påminnelse till oss människor är ändå Augusti - eftersom naturen aldrig någonsin är så vacker som just i sina sista stunder

På Hydra läste jag två böcker. Den ena var "Vild iris" av Louise Glück. Louise var poet. Hon blev nobelpristagare och pulitzerpristagare innan hon gick bort, men var en själ som skyggade det offentliga ljuset. Louise levde och skrev i sitt hus utanför New York där hon hann skriva tolv diktsamlingar. Vild Iris är en diktsamling från 1992 där hon diktar om livets alla faser beskrivet sett ur en iris perspektiv. Boken är förtrollande och jag kommer att ha den nära till hands alltid.  En av dikterna beskrev precis den känsla jag alltid har inför sommarens annalkande:

Här några ögonblick från min Sommar fångade på bild, ej i ordning som vanligt

Än finns tid att älska sommaren för ljuset är kvar, det gröna är kvar och man gör som man vill <3

X, E

Dagboksanteckningar från Spanien: Slow living, trendspaning på stranden och hur man förlåter allt

Tisdag: Morgonstund har guld i mund

Tanken på att beskriva en soluppgång på ett poetiskt sätt gör att jag mår lite illa, men jag skriver ändå för att jag vill minnas den här morgonen. Det känns som att någon lagt guldpapper över allting när den spanska morgonsolen sträcker sig över bergskammen. Jag sluter ögonen och låter det orangea ljuset bränna på ögonlocken där jag sitter i en plaststol med kaffe i handen på det lilla torget nedanför oss. Syrsorna har klivit av sitt nattskift, cikadorna är redo att ta över och jag dricker en andra kopp av mitt svaga spanska kaffe. Klockan är lite över 07:00 och alla i familjen sover fortfarande.

Onsdag: Vi hamnar mitt i ett spanskt bröllop 

Ljumna vattenflaskor och fanta limón på burk i min tygpåse. Barnen i sina favoritklänningar. Samma klänningar som dem allra flesta dagar härnere.  Att ha tung packning för dem är meningslöst och det vet jag men jag lär mig långsamt. På torget köpte vi croissanter som krävde ett glas cava, och vi slog oss ner mitt på La Plaza. Plötsligt öppnas kyrkporten och vi hamnar mitt i ett stort spanskt bröllop. Var vi mitt i en Coppola-film? 

Fredag: Slow Living är ingen myt

Fruktbutiken öppnar som ligger i porten bredvid vår. Min stråväska är full till bredden av färska dadlar och fikon som doftar mynta. Jag köar inne i affären tillsammans med minst ett tiotal äldre spanjorskor som om handlar så mycket frukt och grönt att jag förstår att trots att dem har en käpp i ena handen, kommer att leva längre än dem flesta biohackare jag känner till. Slow Living är ingen myt. Jag känner att det smittar över på mig där jag står och köar i mina espandrillos som jag tycker så mycket om, och precis som som alla tidigare somrar så är dem alldeles omöjliga att ha bråttom i. Kanske är det just det älskar med dem. Vi äter glass på torget på kvällen och jag känner mig mer närvarande än någonsin där jag sitter. Jag vet att ögonblicken är få när det händer, men jag är väl medveten om när det sker och är lycklig för det. 

Lördag: Joan Didion, Ananas och vad som förlåter allt

Vi äter ananas som rinner ner över handlederna och jag läser tre sidor ur Joan Didion - Anteckningar till John (som jag måste erkänna ger mig dubbla känslor: jag vill sluka den /men hur kan man ge ut någons dagbok postumt såhär det känns så fel att läsa?) Sedan behöver någon ett plåster, någon annan en macka och snart är jag långt ifrån min bok och istället mitt i ett passionerat samtal om ifall rosa eller blått är den allra finaste färgen. Spanien i juli är som en parentes i tiden för mig– het, flytande och avslappnande på sitt märkliga intensiva men ändå underbara, långsamma sätt. Vi åkte till stranden vid femtiden. När jag dyker ner i saltvatten är allt förlåtet. 

Söndag: Trendspaning på stranden

Tiden har stått till här och bara det är en stil i sig. I Spanien är alla i familjen tillsammans på stranden. Jag tröttnar inte på att smygkika på de äldre kvinnorna i stora örhängen i tältstolar:  kedjerökandes och högljutt gestikulerandes mot männen där dem kämpar med tveksamma byggen av diverse färgglada parasoll. Dem mjuka cigarettpaketen är aldrig frånvarande. Inte heller minst ett par limegröna bikitrosor i åttiotals-modell. Kylväskorna i frigolit dignar över med hemlagad kyckling, potatisgratänger och canjas. Barnen är överallt och det är en vibe. 

Strandstil på spanskt vis: mycket färg, mycket smycken  och många parasoll.Det är en look

Måndag: En välbekant känsla 

Vi åker hem imorgon och jag känner det välbekanta lilla sticket i bröstet. Ni vet. Den där känslan av att vilja stanna och åka hem samtidigt. Att vilja frysa tiden och ändå spola fram den till sin egen säng. Jag kommer att sakna allt. Allt som ger mig en närvaro som bara en annan plats i världen än hemma kan leverera. Även ljuden, ljuset, tempot och de spanska chipsen med olivolja. Men mest av allt det här långsamma sättet att leva. Må det följa med mig hem som en ny vana (som jag alltid tänker)

Åh Spanien, jag lämnar dig motvilligt, men som alltid med ny inspiration i hjärtat (och ett extra handbagage fyllt med chips)

Love always,

Emelie
 

När du läser på baksidan av en ny bok och ber till högre makter att innehållet kommer matcha beskrivningen. När den faktiskt sedan gör det, och då också på ett sätt som fullkomligt vänder upp och ner på världen som du kände den. 

När du avslutat en bok, sett ett konstverk eller en film och du har varit bortom tid och rum. Fkn euphoria.

När man fattar att det enda som spelar roll är hur man väljer att spendera den tid man fått i livet: (en insikt som drabbar dem flesta the older we get luckily) så blir man absolut mer kritisk. Man får principer, man vet vad man gillar och man har inte tid att hålla på. Jag snackar absolut inte om att sluta vara öppen för nya upplevelser- slutar med det kan man lika gärna lägga sig ner direkt. Jag snackar om att om man är säker på att något inte är värt tiden så gör man det helt enkelt inte!Därav också skälet till att jag helst läser det jag redan läst och tittar om på det jag redan sett. Jag har några få böcker och filmer i mitt lifetime ibrary och jag kommer aldrig någonsin tröttna på dem. Att hantera känslor är en av livets svåraste att navigera kring right, så thank fkn god för böckerna, konsten och filmen. Vad vi alla är ute efter är precis samma sak: den där känslan av utter and complete absorption. 

Idag handlar mitt inlägg dock inte om en bok utan om den magnifika filmen Parthenope. 

På nattflyget hem från Los Angeles i April så upptäckte jag att  Parthenope fanns med i utbudet ombord till min stora förvåning - (och obv totala excitement) Vet ingen annan plats där verkligheten är så frånvarande som på långa nattflyg, så ett bättre tillfälle att se den här filmen kunde inte ha infunnit sig.

Geniet Paolo Sorrentino som aldrig varit intresserad av realism, (like moi) har även med den här filmen tagit sig ann temat om hur vissa människor påverkar oss i livet på ett nästan mytiskt sätt.. Spridda skurar världen över från kritiker som vanligt när det kommer till att porträttera av kvinnor på det här sättet,  men av mig får den absolut högsta betyg. Förutom att den är ett konstverk i sig med sitt utsökta foto, så är det en existentiell film:  my favorite topic.  Att avhandla livets komplexitet kring  frihet och åtrå- men HUR kan man någonsin tröttna på att utforska det?

För den som bara älskar 70-talets Italien, (who doesn´t? ) Eller den som vill ha den mest ultimata modeinspirationen för sommaren så är den här filmen all you need. Den är a thousand and ten million ways way past très chic. Producerad av Saint Laurent Productions tillsammans med Pathé, Freemantle,  Numéro 10 & Anthony Vaccarello. 

Enjoy... xoxo <3

 love always,,

Emelie

Det ligger så oerhört djupt rotat i människan att välja att tillhöra. Det behovet alltid starkare än behovet av att leva autentiskt. Därför är också vänskap något som är så oerhört unikt och därmed värdefullt som inget annat för det är där det går att göra både och.

Jag vågar påstå att vänskap och vikten av community är en av de få mest livsbejakande komponenterna i livet.

Riktig vänskap mellan människor är baserad i hundra procent respekt och fri vilja,  så där finns möjligheten att vara både och. Att vara precis den man är och bli älskad för allt man är. Det är den avgörande skillnaden mellan alla andra relationer vi har i livet. Kärleksrelationer har dynamik i form av behov,  krav, förväntan och anpassning. Sin kärnfamilj är man född in i med dess ofta så komplicerade band av generationsbaserade trauman, oförmåga att se varje individ i familjen 100% objektivt (och även att bemöta det)

Fyra bästa vänner sedan gymnasiet. Fyra helt olika liv, oftast under dessa år även fyra olika hemvister i världen. Men ändå. Tjugo år av att välja om varandra trots omständigheterna. Trots massor av barn och scheman att synka, så flög vi till L.A där en av oss bor, och lämnade svenska moderna mammors vardag med dess ständigt gränslösa urgency bakom oss för en stund. Vi tog semester med varandra i nio dagar och det har vi inte gjort sen vi var kids. Jag tog till vara på insikten hur det påverkar mig att vara så självklar i andras närvaro och skrev massor av dagbok under resans gång.

Egenskaper  jag har lärt mig alltid är gemensamma nämnare hos denna typ av människor:

1. Öppenhet
2. Nyfikenhet 
3. Respekt
4. Flexibilitet 
5. Värme
6. Humor

The right people doesn´t create friction. Hur olika man än är, hur olika  åsikter eller bakgrund man än har så är livet vidöppet. Möjligheterna är oändliga det förflutna är det ingen som ens vet om det har hänt, utan nu är nu. Inget ämne känns för svårt att prata om,  samtalen är ständigt pågående och expansionsmöjligheterna är oändliga <3

Love always, 

Emelie