A painting with a sort of dream logic

Att jag skulle  få läsa : "the mural draws you through the space with a sort of dream logic"  i Financial Times, om min muralmålning på The Mulberry bar... Det är en mening som jag inte kommer att glömma från den artikeln... Just för att det var så jag kände när jag målade.  Jag visste inte hur målningen skulle växa fram eller när jag ens skulle känna mig klar med den. Dock var jag helt säker på men sak och det var känslan som jag ville förmedla. Men det behöver verkligen inte betyda att omvärlden tar emot ens vision på det sättet. Snarare är det väl en regel att det är tvärtom för det mesta. Skapar man saker för andra att ta del av så får man uppleva mycket tankar och åsikter and that´s part of the deal, right...  Men när man gör saker som kommer utifrån en känsla av total autenticitet, så är man inte ens medveten om ifall andra gillar eller ogillar det man sysslar med. Det är en lång resa om man tappat sin inre kompass, men den enda resan som är så jävla värd att jobba med när det gäller sig skälv... För plötsligt så är man fri. 

Jag har brytt mig om vad andra tycker och tänker men det är seriöst den största källan till att livet rånas på allt som fucking glows. Jag hade inget val förutom att göra jobbet som fick mig att sluta give a fuck. Det började med några få men så väldigt sårbara frågor till mig själv:  Vad tycker jag om att göra? Vad tycker jag om?  

När man hittar sig själv på en plats där man inser att man lägger sina behov av kärlek, säkerhet och bekräftelse av hela sin person i andras åsikter: då är man långt ut... Jag har befunnit mig där under olika tillfällen i livet men jag stod inte ut till slut. Det är en primal need i oss människor som art att vilja tillhöra. Att det slår över fel är snarare igen mer regel än undantag. 

Man kommer aldrig att leva  det livet man vill om man bara fortsätter att analysera sina mönster om och om igen. Man måste roll up the fucking sleeves och get to work. Break out of  attachment

När jag drog till New York så hade jag absolut känslor av oro- men det var inte en oro eller rädsla över vad andra skulle tycka om min målning. Det var kanske saker om att tiden skulle räcka till osv.. Jag har jobbat bort de lagren hos mig själv där jag väljer att se det jag skapar genom andras ögon. Att läsa i anrika FT att min vision landar i andra på det finaste sättet gör mig väldigt glad, men det styr inte längre min kurs.

All my love as alway,

Emelie 

( for  paintings / things ) : www.emelietorling.com )