Mellan rörelse och stillhet..

Fyrgården ligger på ön Anholt, mitt i Kattegatt. En gård som min kollega Ester äger tillsammans med sin familj.

Familjen Arén kom till Fyrgården i slutet av 1960-talet tillsammans med tre andra familjer, och har sedan dess tillbringat så mycket tid som möjligt i huset, särskilt under somrarna..

När jag ser denna plats är det som att någonting väcks till liv inuti mig. Precis samma känsla som när vi bodde på Österlen och Bornholm i somras.

Känslan av samhörighet, att skapa tillsammans, låta tiden gå och se vad som händer. Ett outforskat äventyr som finns inom mig men som i nuläget inte får spira..

Självklart är det oerhört privilegierat att få möjlighet att ärva en sådan vacker plats, men med ett sådant arv kommer också tid, ansvar och intresse.

Det krävs så enormt mycket samarbete för att fortsätta hålla en sådan här magisk plats levande..

Men tänk vilken upplevelse, att få tillbringa livet på detta sätt?

Det är något med att få förvalta, att skapa en plats som ger andra minnen och upplevelser.

Precis som mamma gjorde i sin butik, och morfar i sitt galleri.

Det sitter så djupt rotat i mig, det där behovet av att göra något för andra. När jag inte längre gör det, då känns det som att något saknas.

En stilla tomhet där skapandet brukade bo..

Jag tror att det var i samband med vår väns bortgång och när jag fick se bilder från Fyrgaarden, som något verkligen väcktes i mig.

Jag som redan upplevt mina föräldrars tidiga bortgång fick plötsligt en ny sorts insikt.

När döden kom så fort den här gången, blev allt så tydligt..

Drömmen om att en dag få den sällsamma möjligheten att få göra precis detsamma, förvalta en plats dit folk vill komma..

Min högsta önskan, något som mamma och jag ofta pratade om,
var att bygga  upp någonting tillsammans..

Nu kommer den möjligheten aldrig åter.
Men trots att vi är mitt i de tuffa småbarnsåren & knappt hinner prata med varandra på grund av vardag och renovering, så vet jag att samma känsla bor i det som finns mellan mig och Erik.

Kanske blir det i stället vi som står där en dag, rensande musslor vid den danska kusten, på en plats lik Anholt..

Den som lever får se..

Under de senaste fyra åren har familjen även drivit pop up-restaurangen Fælles på platsen där Fyrgården ligger.

Initiativet växte fram ur en önskan att öppna upp huset för besökare på Anholt – för lokalbefolkningen, vänner och familj..

Beroende på vädret sitter gästerna antingen i den vackra trädgården med utsikt mot söder, eller i ett av husets många rum..

Varje år har de tagit sig an maten på ett nytt sätt.
Musiken är en stark inspirationskälla och får ofta styra i vilken riktning de tar menyn!

Huset, med sin unika interiör och sitt enastående läge, har alltid varit en plats där människor samlas och umgås över generationsgränser.

Kärnan i livet på Fyrgården består lika mycket av gemenskap som av stillhet – att äta tillsammans i den vackra trädgården eller njuta av en stunds ensamhet i sanddynerna eller vid havet..

Många av gästerna upplever en sällsynt känsla av frid, tystnad och återhämtning efter ett besök på Fyrgården – samt en unik möjlighet att få perspektiv på livet.

Själva huset byggdes i början av 1700-talet och består av tre så kallade lägenheter med tillgång till kök, matsal och ett varierande antal sovrum.

Mitt på gårdsplanen står en vattenpump som förser hela huset med vatten, och precis som förr i tiden hålls den igång med handkraft..

Fyrgaarden bär på en samling unika egenskaper som gör platsen till en särskild biotop för mänsklig kultur. Detta vill familjen utforska och fördjupa genom sitt kommande residensprogram, med ambitionen att skapa möten och knyta band mellan konstnärer från hela världen..

Tack Ester för att du delade med dig..

꧁꧂