Two strangers..
5 months ago
Som ni vet är SVT Play min självklara go-to när det kommer till vad jag tittar på. I förrgår, när det äntligen var dags att krypa ner i sängen, fastnade mina ögon på en titel: Två främlingar som försöker att inte döda varandra. En titel som egentligen är fullständigt missvisande, eftersom den knappt har något alls med själva innehållet att göra – den syftar bara på något som yttrades när de möttes.
Det finns hundra andra, betydligt vackrare beröringspunkter som hade kunnat beskriva den här dokumentären bättre. Hur som helst blev det denna en och en halvtimme långa dokumentär som fick rulla, och jag gjorde mig redo.
Den är berörande, och perspektivet känns igen hos några av mina närmaste, äldre familjevänner: Förhållanden där det finns en kreativ ådra och en dröm om framgång hos båda, men bara en lyckas. Ensamheten när den andra springer förbi. Frågorna som uppstår om vem man egentligen är, efter att ha levt ett liv i skuggan av någon annans lycka, val och beslut..
♥
Deras bakgrunder är alldeles otroliga och man undrar varför det inte tidigare gjorts en film om deras öden och historia..
Maggie och Joel är fortfarande djupt förälskade,
efter 30 år tillsammans..
Han är en världsberömd fotograf från Bronx..
Hon är en konstnär och författare som aldrig fått sitt konstnärliga genombrott..
När en olycka tvingar dem att ifrågasätta sina roller måste de konfrontera sin ålderdom och de hårda sanningarna om sin relation..
Innan tiden rinner ut..
Absolut värt att ägna 1,5 timme åt och i stället för att dras in i det vanliga dumscrollandet,
får du något som faktiskt fyller på, inspirerar och ger lite mer mening. Stora frågor om åldrande, kärlek och passion för det kreativa..
Se den här
Easy pasta
6 months ago
Första gången jag åt på Osteria16 var 2017, tillsammans med Nea.
Jag minns att det var första gången jag verkligen kom i kontakt med den danska, anspråkslösa estetiken med plastbord och enkla stolar i metall.
Industriellt och opretentiöst.
Den typen av miljö som vi sedan dess sett i överflöd, men fortfarande inte kan sluta älska.
Atelier September, Apollo, Vilette, Aurens Deli.
Ni vet känslan!
Än idag, nästan tio år senare, är Osteria16 fortfarande en självklar favorit när jag åker över till Köpenhamn. Det är så otroligt prisvärt i förhållande till maten man får. Jag blir alltid mätt, vinet är gott och personalen lika trevliga varje gång. Den jag helst besöker ligger på Sønder Blvd. 54, i närheten av Kødbyen.
För dig som fortfarande har Facebook kan jag varmt rekommendera att kika på deras korta videos, där de svänger ihop en pasta på tre till fem ingredienser.
Jag blir alltid inspirerad och eftersom pasta är något jag skulle kunna äta varje dag, hade jag klickat hem deras nya kokbok Easy Pasta på en sekund.
Om det inte vore för frakten.
Tro mig, jag försökte, men 329 DKK landade på ungefär 820 svenska med frakt..
Jag håller tummarna att jag hinner knipa ett ex när den kommer in på PaperCut den 28 november.
Tills dess får vi nöja oss med inspirationen via deras sociala medier!
Hoppas att du har haft en mysigt helg!
*
Mellan rörelse och stillhet..
6 months ago
Den senaste tiden har jag funderat mycket på hur mitt liv ska se ut framåt. Jag och Erik har varit tillsammans i tio år, vår dotter är snart två, vi har flyttat hem till byn där jag växte upp, och vi håller på att renovera ett hus som vi (antagligen) ska bo i några år framöver.
När vi bodde i stan kändes livet som ett oändligt flöde. Dagarna tog aldrig slut utan bytte bara skepnad. Varenda promenad längs gatorna var ett skådespel av dofter, byggnader och människor.
Att bo där vi gör nu, där allt är stilla, är både vilsamt och utmanande. Tankarna får löpa fritt utan avbrott och andetagen är lugna – men ibland kan jag längta efter det brus som ständigt omslöt mig.
Här nere finns det oceaner av tid att tänka.
På livet, framtiden och varför allt är som det är.
Jag kan verkligen uppskatta möjligheten att få bo i det som för många är ett paradis.
Och det har alltid även varit mitt, men mitt paradis behöver både stillhet och rörelse.
Hav och stad.
Tystnad och brus.
Livet däremellan.
Hur som helst, här är vi nu.
Och här ska vi stanna – i alla fall ett tag.
Jag tror inte att det handlar om missnöje.
Det handlar om att vara levande, att fortsätta söka mening, rörelse och inspiration.
När allt stannar upp
För två veckor sedan dog en av våra närmsta familjevänner. En pappa som var en trygg vuxen under min uppväxt. Nära, men något annat än min egen. Han hjälpte oss med internet, fixade tv:n, rökte som en borstbindare, men var smart, omtänksam och full av liv.
Jag gick ut i den nattsvarta trädgården och plockade en bukett av slingrande murgröna och rosmarin.
Den doftade barndom – precis som jag ville.
Vi åkte direkt.
Med en olustig känsla i kroppen kryssade jag och min bror mellan välkända gator under
den stjärnklara himlen.
Väl framme spelades hans favoritlåt, som om den höll honom kvar en stund till, omgiven av sina närmaste.
En middag som slutade på ett ögonblick.
Ett liv som slocknade på en sekund.
Jag gick in i rummet där han låg.
En ljus och stilla känsla omslöt mig.
Så annorlunda mot den stund jag delat med min mor och far. Han log. Jag la försiktigt ner buketten med rosmarin, klappade honom på kinden och log tillbaka.
Ta hand om pappa viskade jag, vi ses snart igen.
Döden.
Inte alltid sjukdom och långsamhet.
Utan mitt i en rörelse, när allt är som mest levande.
Livet som pågår
Jag behöver intryck, vackra ting och mycket planerat. Oväntade händelser och vänner som tänker annorlunda.
Som har humor, en lättsam inställning till livet, älskar naturen eller att göra hemmet vackert.
Jag vill äta kräftor och tända rökelser, laga råbiff och dricka cider. Plantera salvia och sätta avtryck.
Jag vill inte stagnera. Jag vill framåt.
Fyra tusen veckor
Min vän Carolina läser just nu en bok som heter
Four Thousand Weeks. Det är ungefär så länge vi lever – 4000 veckor. Och om det inte blir så många, om jag inte har fyrtio somrar kvar, då ställer jag mig frågan:
Vem vill jag vara, hur vill jag leva?
Kanske som Ester och hennes familj,
om somrarna på Fyrgaarden..
Fyrgården ligger på ön Anholt, mitt i Kattegatt. En gård som min kollega Ester äger tillsammans med sin familj.
Familjen Arén kom till Fyrgården i slutet av 1960-talet tillsammans med tre andra familjer, och har sedan dess tillbringat så mycket tid som möjligt i huset, särskilt under somrarna..
När jag ser denna plats är det som att någonting väcks till liv inuti mig. Precis samma känsla som när vi bodde på Österlen och Bornholm i somras.
Känslan av samhörighet, att skapa tillsammans, låta tiden gå och se vad som händer. Ett outforskat äventyr som finns inom mig men som i nuläget inte får spira..
Självklart är det oerhört privilegierat att få möjlighet att ärva en sådan vacker plats, men med ett sådant arv kommer också tid, ansvar och intresse.
Det krävs så enormt mycket samarbete för att fortsätta hålla en sådan här magisk plats levande..
Men tänk vilken upplevelse, att få tillbringa livet på detta sätt?
Det är något med att få förvalta, att skapa en plats som ger andra minnen och upplevelser.
Precis som mamma gjorde i sin butik, och morfar i sitt galleri.
Det sitter så djupt rotat i mig, det där behovet av att göra något för andra. När jag inte längre gör det, då känns det som att något saknas.
En stilla tomhet där skapandet brukade bo..
Jag tror att det var i samband med vår väns bortgång och när jag fick se bilder från Fyrgaarden, som något verkligen väcktes i mig.
Jag som redan upplevt mina föräldrars tidiga bortgång fick plötsligt en ny sorts insikt.
När döden kom så fort den här gången, blev allt så tydligt..
Drömmen om att en dag få den sällsamma möjligheten att få göra precis detsamma, förvalta en plats dit folk vill komma..
Min högsta önskan, något som mamma och jag ofta pratade om,
var att bygga upp någonting tillsammans..
Nu kommer den möjligheten aldrig åter.
Men trots att vi är mitt i de tuffa småbarnsåren & knappt hinner prata med varandra på grund av vardag och renovering, så vet jag att samma känsla bor i det som finns mellan mig och Erik.
Kanske blir det i stället vi som står där en dag, rensande musslor vid den danska kusten, på en plats lik Anholt..
Den som lever får se..
Under de senaste fyra åren har familjen även drivit pop up-restaurangen Fælles på platsen där Fyrgården ligger.
Initiativet växte fram ur en önskan att öppna upp huset för besökare på Anholt – för lokalbefolkningen, vänner och familj..
Beroende på vädret sitter gästerna antingen i den vackra trädgården med utsikt mot söder, eller i ett av husets många rum..
Varje år har de tagit sig an maten på ett nytt sätt.
Musiken är en stark inspirationskälla och får ofta styra i vilken riktning de tar menyn!
Huset, med sin unika interiör och sitt enastående läge, har alltid varit en plats där människor samlas och umgås över generationsgränser.
Kärnan i livet på Fyrgården består lika mycket av gemenskap som av stillhet – att äta tillsammans i den vackra trädgården eller njuta av en stunds ensamhet i sanddynerna eller vid havet..
Många av gästerna upplever en sällsynt känsla av frid, tystnad och återhämtning efter ett besök på Fyrgården – samt en unik möjlighet att få perspektiv på livet.
Själva huset byggdes i början av 1700-talet och består av tre så kallade lägenheter med tillgång till kök, matsal och ett varierande antal sovrum.
Mitt på gårdsplanen står en vattenpump som förser hela huset med vatten, och precis som förr i tiden hålls den igång med handkraft..
Fyrgaarden bär på en samling unika egenskaper som gör platsen till en särskild biotop för mänsklig kultur. Detta vill familjen utforska och fördjupa genom sitt kommande residensprogram, med ambitionen att skapa möten och knyta band mellan konstnärer från hela världen..
Tack Ester för att du delade med dig..
꧁꧂
Ud af bye..
6 months ago
Nu har de första förfrågningarna börjat trilla in om vad vi önskar oss i julklapp. När vi var små var det inte så mycket fokus på julklappar, säkerligen på grund av den ekonomiska situationen, därför tycker jag att det är väldigt mysigt att nu få skriva små önskelistor och faktiskt fundera över vad man önskar sig.
I år har jag inte kommit på särskilt mycket – bara några småsaker – men en sak som hade varit helt ljuvlig att få, är ett besök på Espehus Kro utanför Köpenhamn.
På sistone har jag börjat snegla mer och mer på Euroman och deras reportage. Självklart kommer jag aldrig överge Eurowoman, men innehållet i Euroman, som riktar sig till män, har en annan ton och tyngd som känns både nytt och inspirerande.
Det var faktiskt när jag satt och bläddrade i ett nummer som jag ramlade över Espehus Kro – en modern tolkning av den klassiska danska landsbykroen.
Ett utflyktsmål helt i min smak!
Ni som befunnit er här inne ett tag, vet att min favoritkro ligger på Fanø, en plats jag rekommenderar alla att åka till
minst en gång i livet!
Men om nu Espehus Kro bara ligger 15 minuter från Köpenhamn, känns det som en perfekt sysselsättning en höstig söndag!
Vad säger ni om en adventslunch här med några tjejkompisar?
Eller varför inte en heldag i Köpenhamn, för att sedan bege sig ut hit och avnjuta ett glas vin medan mörkret sänker sig utanför…
En riktig klassiker & jag kan inte annat än erkänna att jag älskar det..
Plus i kanten för den fina grafiska profilen..
Systerkrogen Alice är ett bageri och kafé i samma byggnad, känt för sina långbordsmiddagar och baskiska cheesecake, som serveras direkt från ett litet fönster på baksidan..
Espehus Kro erbjuder både Mårten Gås, julbord
och nyårsfirande på krogen.
Låt oss?
*
Varde ljus..
6 months ago
Idag på lunchen tog jag den här bilden när jag och min kollega Jocke spatserade runt i de mysiga kvarteren kring vårt kontor.
Kan varmt rekommendera området runt Sankt Hans Gade, Ravnsborggade, Nørrebrogade och Elmegade i Nørrebro. Här kryllar det av vintagebutiker, både kläder och inredning, i alla prisklasser.
Hur som helst, dessa ljuvliga ljus fångade min uppmärksamhet,
och jag ska absolut köpa hem några inför kommande juletider!
Min vän Sonja och jag brukar tänka nästan obehagligt lika utan att veta om det. Och precis som vanligt rörde vi oss i samma banor, trots att vi knappt hinner ses nuförtiden.
I eftermiddags skickade hon den här bilden som hon tog tidigare i veckan. Ljusen kommer från AB Småland i Malmö, så för dig som gillade ljusen ovan finns det ett alternativ lite närmare än Köpenhamn, om du nu bor här nere..
Snart helg mina vänner!
*
Ebbes konsthall..
6 months ago
I torsdags var jag på pressvisningen av Axel Ebbes Konsthall
i Trelleborg. Utställningen öppnar för allmänheten idag,
den 18 oktober..
Under 1900-talets första del räknades Axel Ebbe till en av landets mest berömda samtida skulptörer och det finns närapå ett offentligt verk av honom i varje större skånsk stad..
Konsthallen har en ateljé redo för skapande, och på ovanvåningen kommer olika temporära utställningar att visas..
Absolut en trevlig utflykt om du har vägarna förbi Trelleborg!
*
Som en liten bit av köpenhamn..
6 months ago
När jag först träffade Erik, då bodde han i Råsunda, Solna.
Råsunda var för tio år sedan ingen världsmetropol direkt, men…
Om det som idag hade varit en strålande oktoberlördag..
Och han hade bott kvar i sin lägenhet på Uppfartsvägen..
Då hade jag spatserat raka vägen till Café Mezzo
som verkar ha fått en helt ny kostym..
Nästan som en liten bit av Köpenhamn,
fast utanför tullarna..
Har du testat?
*
ögonblick i oktober
6 months ago
Zebramönster, purjolök och asiatisk konst.
Vill ni följa med och se vad som sparats ner på
telefonen hittills?
Sophie delar ett inlägg om dagen under en hel månad,
så inspirerande att följa! Innehållet tickar verkligen alla boxar jag är intresserad av. Först ut var tips på otroliga hem att följa via små, korta YouTube-serier. Glöm inte att spana in!
Den här tavlan som Kajsa delade fångade mitt intresse. Nu är det jag som har skapat en bevakning på diverse auktionssidor..
En bukett med trädgårdens sista rosor och en väldigt vacker kanna hos Josefina. Väldigt glad att jag har en liknande i vårt vitrinskåp där hemma..
Blev så fascinerad av detta inlägg från Åsa Jungnelius:
“Choosing material on site in Finnmark Plateau, Verde Lapponia, for upcoming public artwork in Luelå.”
Tänk att få gå ut och välja material till sin konst på detta sätt, otroligt!
Marcella i halsbandet från Arket som jag tipsat om här tidigare. Som tur var fanns det ett kvar på hyllorna när vi var i Göteborg i helgen – självklart fick det följa med hem..!
Fantastiskt fin kombination av färger och material
hos Ola Szwalek..
Är sugen på precis alla plagg som ligger under Studio Constance just nu. Mycket imponerad av Rebeckas känsla..
Exakt så här föreställer jag mig en del av mitt 40-årsfirande i Paris. Inspirationen står Kitty Coles för..
Nu när jag äntligen har tagit mitt körkort, då är det dags att låta Loshults Handelsbo att få sig ett besök. Så spänd på hur fint allt verkar!
Rust out
6 months ago
I veckan delade min vän Lovisa något som verkligen fastnade hos mig – ett inlägg om ”Rust Out”.
Ibland upplever man saker som är svåra att sätta ord på. Man vet att något inte känns rätt, men kan inte riktigt förklara vad som hände. Och just därför blir det också svårare att släppa taget, gå vidare och bearbeta det.
Men nu har jag äntligen ett ord för det jag upplevde:
Rust Out.
Till skillnad från den klassiska utbrändheten, som ofta handlar om att man arbetar för mycket, handlar rust out om något helt annat. Det uppstår när man inte får använda sina unika styrkor och talanger, när jobbet slutar utmana en och när dagarna fylls av monotona uppgifter som kväver kreativiteten.
Uppvaknandet kommer när man dagligen upplever motsatsen, lyssnar på magkänslan, sätter gränser och vågar välja en ny väg.
Kanske väcker det här en insikt hos någon,
så som det gjorde hos mig?
*
Något blått..
7 months ago
Linnea la upp en bild på det här fantastiska rummet,
ett rum jag var tvungen att studera in i minsta detalj..
Den är från nu alldeles nyligen,
men känns den inte som tagen från en Tricia Guild bok?
Visst ligger där ett uns av 90-tal över färgsättningen?
Älskar vattenringarna på bordet, tänk så många spännande samtal!
En tallrik och en kudde hos Jeufori,
som direkt fick mig att tänka på min Gammelfarmor Edith..
Dessa ting är verkligen som tagna från hennes lägenhet i Helsingborg..
Sist men inte minst, ett tips för dig som ska boka in en frukost,
lunchmöte eller varför inte en aw?
Gör det då på Nostra, Rådmansgatan 3 i Malmö.
Just nu pågår där en så vacker utställning av Jennie Eklund
i lokalerna. Passa på att njuta av god dryck, mat och konst,
ända fram till den 15 oktober..
*
