Kan det bara bli 10 grader kallare nu så vi kan slå oss ned i soffan ett halvår?
Oftast brukar jag skriva om filmer jag tänker se om. Eller som jag uppskattar mycket. Men nu ska jag skriva ett inlägg om filmer jag inte sett men tänker mig göra den här hösten. Jag skriver det här inlägget, så att det blir av.
För man kan inte se When a man Loves a woman och Leaving Las vegas och hoppas att Den engelska patienten ska vara 30 minuter längre än vad den är varje eviga höst. Eller kan man?
Oavsett hur nostalgiskt lagt jag (och kanske även du) är så ska jag försöka se nytt. Hittills i höst har jag sett smygvisning av Longlegs och det var bland det mest förflyttande obehagliga historier jag sett på många många år. Eller de första akterna ialla fall. Träffade en nerv av igenkänning som sa ”Jaha, det är det här som är din rena rädsla, helt oförställd och rå. Nu förstår jag” Se den inte om du ska sova själv efter. Punkt.
Vidare; de här filmerna har noll basal rädsloeffekt, tror jag.
A Tale of Winter från 1992. Eric Rohmers filmer handlar ofta om män och kvinnor; de senare handlar om kvinnor och män, eller kvinnor och kvinnor. Han är mån om sökandet efter kärlek och mönster i livet. Han älskar hur kvinnor ser ut och rör sig och pratar, och hur de utvärderar män. Han beundrar fysisk skönhet, men gör det aldrig till poängen; han väljer skådespelerskor som är smarta och ljusögda, och fokuserar på deras personligheter snarare än deras yttre.
Jag kan inte förstå att jag inte sett den ännu. Det är lite av ett karaktärsbrott.
Länge länge länge har jag velat se den här men får lite ångestdriven sliding Doors känsla när jag läser ploten. Alltså som att det där hade kunnat vara jag strax innan trettio. Får mig att drabbas av höjdskräck bara jag tänker på hur hisnande läskigt det skulle vara om jag inte valt John. Oavsett jag har inte sett den men måste det.
Jake, Jake, Jake. Måste vi säga mer? Efter Pesumed Innosence i somras och Nocturnal animal förra året(?) så vill jag inte missa en millimeter film med honom.
Ingen aning om det här är kass eller klassiker. Men om något vet jag ju hur jag älskar Country musik och även den här typ av scenografi och omtanke kring detaljer.
Countrymusiklegenden Hank Williams liv och hans tidiga karriär. Tydligen också hans romantiska relationeroch missbruksproblematik. Som så förutsägbart påverkar hans liv. Vi ger den en chans tycker jag.
Baserat på John le Carré. Spioner, Vapenhandlare, otrolig kostym och scenografi. Girl crush big time på Olivia Colman och Elizabeth Debicki. Behöver inte säga mer.
Innan jag ger mig i kast med Netflix serien The Perfect Couple, så är det på tiden att jag ser den här samtida skildringen av Liane Moriarty roman, men i serieform då. Jag undrar om det är terapin och de överskridande mänskliga betena och ens behov som blir bärande i storyn eller om det bara blir rik medelklass med trauma bearbetning vi sett så otroligt mycket av på skärmen sista åren?
Återstår för mig att märka. Kanske börjar här ändå…
Vad ska ni se i september?
Provmålat fasadfärgerna en sista gång hemma.Jag tror att den här kombinationen kommer bli otroligt fint på båda husen.
Nästa helg åker vi ned till Öland igen och då ska jag prova de senaste valen på Lyckes Fasadfärg. Återkommer efter höstlovet när vi kommit en bit.
Harry och jag spelade basket. Jag hade glömt hur roligt det är. För två år sedan började gilla att kasta lite, så nu är jag snabb med att erbjuda mig att följa med.
Klädde upp mig för att gå på en god väns 40 års firande. Det var varmt, jag höll ett tal och träffade människor jag inte sett på år.
Vaknat tidigt och längtat. På ett varmt och helt ångestfritt vis. En ny känsla sen vi skaffade landet. allt har fått ett lucka. Det går att öppna upp mentalt för att jag kan förflytta oss, söka vila och enskildhet. Havet och vinden, nästan när jag vill. Obeskrivlig känsla när saker blir stressigt eller sorligt.
Städade ur vår jackgarderob.
Hittade min bröllopsklänning hängande därinne och blev sentimental. Om två veckor har vi bröllopsdag – läder.
Kokade te jag fick av en vän i födelsedagspresent men stod och tittade på dne här gamla burken Earl Grey från Harrods. Londonlängtet är enormt just nu. Men det får vänta till nästa år.
Har helt snöat in på dom här om det är slut på marsipan i skåpen det vill säga.
Var på rum för barn med kidsen och lånade böcker. Gick förbi en poster och fotade för att skicka till Sofia. Nästa vecka ska vi nämligen gå på Stadsteatern och se Closer. Återkommer med recension sen
Köpte två bandanas till en efterlängtad vän.
Eli snodde åt sig den nya Galerie Storm kepsen men mjuk brodyr.
Ja lade fram kläder till teaterkvällen.Scarfen fick jag av tidigare nämnda vän i födelsedagspresent så känns extra viktigt att ha den när vi ses.
Tog ett kvällsbad och lyssnade på ett TED talk jag tänkte dela i nästa vecka.
Nu kanske ni förstår vad som ska hända här… Jag är som alldeles tagen av hela den här processen.
Gick förbi en av mina favoritbutiker och ville stjäla hyllskiss till landet rakt av.
Pilates på lördagar är något jag försöker prioritera, fick verkligen kämpa med närvaron den här gången.Hade tankarna på så många olika platser samtidigt. Det är svårt att vara människa ibland. Men den som lever den lär med mera med mera.
Efteråt var jag något lättare om hjärtat, klarare i beslut men betydligt skakigare i benen.
Snodde tillbaka kepsen och nu är den min enbart.(läs John)
Fick ett bud med en gåva jag fått av Danska skomärket Billi Bi via Boozt. Ett par lackade ballerina med liten klack. Nu får det gärna bli lite dimma så jag kan plocka fram kavaj och jeans till dom här.
Hoppas ni hade en fin helg.
Packat sålda saker från Bloppis till fina andrahandare.
Lämnat över en hel del personligen, vilken är lite extra mysigt.
Eli fotade mina ben och det var ett roligt perspektiv av hur han ser mig. Lyssnade på det här TED talket med Caroline Mchugh om uppfattningen om sitt sanna jag. Det råder jag er också att göra.
Nya godisbutiker skvallrar lite om framtiden…
Vab hit och vab dit, det är så många teminstartsbakterier som fått fart. Lyfte ut Lego, dockhus och tågbanan där den kanske egentligen borde förvaras. Hela veckan har jag hoppat över lok, klivit snett på en byggsats eller snubblat på Bowser i plast. Men påminner mig om hur tiden går så fort och att man kommer sakna det här sen.
Ett annat tips är den här budgetvarianten av dusch och badskum. Doftar som London lyxhotell- obeskrivligt gott. Rose absolut och Khiels mysk i samma ungefär. Ni som vet, vet. Fanns på Normal.
Det kom ett paket från Mattias Storm och hans fruga på posten. Börjar känna mig bortskämd nu efter allt firande.
Det är varmt (lite väl varmt va? Sa pessimisten) men det hindrar inte mig från scarf säsongen.
Och tills Galerie Storm börjar göra collegetröjor med tenniskrage så får man gå till Ralph Lauren. Det är sen gammalt.
Fuktspray till åldrande ansikte, kudde och sängkläder finns på Centralbadet. Jag väljer Neroli på sommaren och Kamomill till vintern.
Och vi bytte vabförälder mitt i veckan. Lämnade killarna i en hög.
Bläddrade i en av mina födelsedagspresenter, en otrolig samling av Svensk poesi. Bli inte förvånade om jag börjar recitera på ett överpretentiöst sätt nu. Man får det när man fyllt 40.
Förra lördagen var en av de finaste dagarna i mitt liv. Helt otroligt att känna sig så uppfylld och närvarande på samma gång. Att vara precis där i stunden. Allt bara pågick i ett sorl.
Jag hade bestämt mig för att hålla mitt välkomsttal (om så kort) med fokus på vad de betyder för mig, på en djupare nivå. Hur det är minimum stress innan, bara så fint att de ska samlas. Jag har känt att förberedelserna inför det här firande och möjligheten att äntligen få skämma bort alla jag har runt omkring mig varit en stor del av firandet i sig. Som att planera ett överraskningsparty för alla på en och samma gång. Kunde inte tänka mig ett bättre sätt att fira ”halvlek”på. Att få visa vad dom betyder, betytt och belyser i mitt liv. Och så lite dans på det.
Jag är nu såhär en vecka efter min 40 års fest fortfarande rörd och oerhört tacksam för allt.
Ni vet vilka ni är.
Jag hade beställt Grekisk mat och byggt buffé på höjden. Det har budats hem terriner och glas i veckor. Skålarna tog slut så jag fick plocka fram vaser till baguetter och popcorn. Precis så som man tänker att det blir när man slagit till ordentligt.
Hela lägenheten och utegården badade i rosor och sensommarljus.
Badkaret fylldes upp.
Tänk att så mycket kan hända mellan 35 och 40 så att det inte längre går att klä det i ord. Jag var tacksam på ett sätt jag inte känt sedan barnen kom. Mer om det senare.
Jag tog revansch på ballonger då John inte ville ha några på Konstnärsklubben när vi gifte oss. Det var helt rätt beslut. Ballonger alltså men även giftermålet.
Möblerade om så det skulle rymmas dans.
Bästa kombinationen är alkoholfritt, light cigarett och en näve popcorn.
Efterrätten kunde man hämta i köket. Där samlas ju alla ändå.
I tvrummet hade jag byggt kareokeeplats med läktarsoffa och dubbla mickar. Det var rätt lång kö därinne stundtals. Bäst var när mickarna laddade ur runt småtimmarna och det blev allsång.
Ute på gården serverades välkomstdrink och ostbricka. Vädret var makalöst så vi blev kvar en lång stund.
Jag hade ingen kamera, ingen tändare och inga bekymmer på hela kvällen. Tur man har vänner som tar så fina bilder att titta tillbaka på.
Och så kom dom, nästan alla. Precis sådär som dom är. Bäst.
Jag höll mitt välkomsttal eller min ”Willkommen, bienvenue, welcome” på uteplatsen.
Alla var otroligt stiliga och fina med varandra. Det bara flöt. Jag hörde skvaller, skratt, sång och skålande precis överallt hela tiden.
Jag kunde vila i att festen gör dom, för mig. Men också vara så glad över att få ge dom en kväll där deras betydelse i mitt liv fick vara i fokus.
En annan fördel med att ha fest är att stå och titta på människor man tycker mycket om hitta en annan man tycker mycket om. Som här.
Dresscode: Stunning. Ingen missade på den.
Men resten av historien lämnar jag till oss som var där.
Ett stort tack. Nu ska jag ha vad som tveklöst kommer bli det bästa året i mitt liv. En fest var femte år bör man ha va?
Tack.
Fredag! Jag önskar er en fantastisk fin helg. Jag tänkte försöka promenera runt i stan. Ta barnen på någon öppen ateljé vid Nationalmuseum och hinna träna lite, en kaffe eller två med en vän vid humlan och sen två klassiker till filmer. Just det jag skulle ju lägga upp lite av mina filmtips. Får bli i nästa vecka.
Här kommer iallafall en playlist jag ofta sätter igång när jag ska promenera. Varsigoda, hörs sen.
Började veckan med att leta efter en sheetmask som jag tänkte skulle få vara substitut för någon form av seriös pampering. Ska ju vara extra fin på lördag men hinner inte någon form av nagel, hår eller hud.
Testade en parfym jag hade 1997. Lancôme Tresor. Det var som att öppna en tidskapsel.
Om någon legat sömnlös och funderat över vilket läppstift som ser ut som den perfekt nakna läppen, utan att egentligen vara det då, då har jag svaret här. Dior
Sofia skrev något kul om glasögon och att det verkligen är en trend just nu. Jag skickade tillbaka en bild på min alltigenom glasögonklädda överkropp.
Sen valde jag blommor till festen. Ska hängas på torsdag.
Här har ni räddarna i nöden. Barbor masken någon dag innan och Filorgas time mask innan sminket.
Sen åt jag ensammiddag på det mest New yorkiga stället jag vet.
Udonnudlar och läsk.
Älskar pappersunderläggen man får när man beställer något söligt.
Marcella Mravec skickade mig som debutroman Rebound. Ser mycket fram emot att läsa. Återkommer med recension.
Den står tryggt där bland andra begåvade kvinnor.
Hämtade paket efter paket med porslin och terriner till festen. Fick låna en kundvagn i regnet.
Packade upp discokulor och längtade efter att alla skulle trilla in.
Bäddade extra fint för Katarina Mattson och Elle Decor skulle komma och intervjua.
Det blev en härlig och kanske för avslappnad stund i soffan. Minns inte ett ord av vad jag sa. Kändes som ett förtroligt samtal. Om det är bra eller mindre bra i intervjuform återstå att se.
Hämtade blommorna till festen. Satte dem i små små vaser överallt.
La upp tryfflar och chokladpraliner på kakfat och vips så var vi redo. Att fota fyrtio år visade sig vara bara glädje. Mer om festen sen.
The Changing of the seasons, är det den största kärlekssagan vi har?
Jag är som ni vet obotlig höstromantiker. Inte för att det sker en förändring, inte den där nyårskänslan som många beskriver. Utan kanske faktiskt dess motsats. Allt blir som det alltid har varit. Det är familjen först, rutiner på rad, varm mat och långa bad. Det är noll naken hud publik, det är böcker, pjäser och samtal på murrig lokal igen. Det är livet så som det förmodligen alltid kommer fortsätta vara och så som jag föredrar det.
Därtill får man klä på sig igen. Men för mig är det inte något kittlande, pirrande i att uppfinna något nytt eller någon ”annan”. Det är snarare essensen av vad kläder och estetik är för mig som väcker glädjen, nämligen en förlängning av min person kopplat till funktion… Såhär, Det blir kallare lika med Kashmir och trench. Det vankas morgonfrost lika med boots och seglarskor. Det är uppstartmöten och skolaktiviteter lika med stora läderväskor och mockatotes. Huden bleknar och håret behöver inpackning och en toning. Solen är blå i morgonljuset och på sin höjd, en hatt kanske smyger sig fram.
Det är som det alltid har varit för mig och det är det som charmen och förväntan ligger.
Skogsgrön Kashmirtröja från COS.
Patenterat läder som tål väderomslag är en bra övergångsko. Billi Bi har så fina modeller.
Detaljerna är polerade och patinerade samtidigt.
Longchamp har gjort ett fantastisk uppryck med damiga ändå moderna portfölj-totes. Om det ordet finns, annars uppfann jag det nu.
Skräddad Jeansjacka från Zara. Säkert mycket fin om man går upp ett par strlk.
Lösa trenchcoats och kabelstickat. Här från Skall ett par år sedan.
En liten patinerad aftonväska för höstens alla kulturevenemang. Den här ligger högt på min inköpslista. Totême såklart.
Sen är det kanske att det blir såhär… Vi undersöker hund sedan tre år tillbaka och det känns som vi närmar oss beslut.
Co ord set med stickade koftor och matchande polotröjor under är inget som går ur tiden. Arket har släppt fina, tunna, figursydda varianter.
Dressat är ordet som ringer i mina öron. Jag vill ha pennkjol, väst, sydda skärp, cigarettbyxa och intagen kavaj. Dior gav mig A på den uppsatsen.
Jag letar efter en mörkbrun lång päls. Jag har en med mocka coating och den är ju magisk. Men det är något när dom är sådär långa och slängiga. Får raida vintagebutiker i höst. Gärna med en svart väska i patinerat lackat läder som tål regn, rusk och snömodd.
Ritar på kök till sommarhuset och tidigare tänkte jag på att ha luftigt och öppet pga den låga takhöjden. Såg den här bilden från Cupboard and Goods och ändrade mig.
Funderar på att sänka in bokhyllorna bredvid fönstret på landet och sedan ha tapet som möter kanten. Det är så fint med den skarpa kontrasten sen i bokryggar.
Har fått historien bakom vår staty berättat för mig, gjorde att jag började leta efter alla skulpturer han någonsin skapat.
Nu har vi ju redan en kökshörna, men den är ju inte stoppad…
Hanna M W är som vanligt på en semester som tar andan ur en. Skärmdumpade figurativt kakel som ”sänggavel”. Kan ha en idé.
Nathalie Myrberg har även hon visat upp en sommardagbok med otroligt lugn och nästan poetisk inspiration. Den här filten gjorde att jag genast beställde monogramförsedda filtar till landet att lägga på gästsängarna. Högtravande? Absolut. Ändå klart värt det, absolut.
Funderar på att gå en kurs i keramik och dekor på folkuniversitetet.
Patio furniture på The Row i Amagansett.
Lite för romantiskt med vitt smide för min smak men det väckte något.
Emma lade upp två handfat på instagram hon hittat. Jag ville köpa direkt, John röstade nej. Men ni kan ju plinga Emma med ett dm och se om ni har tur?
Alina var på utställning och dessa konstverk, där funktion möter natur och form skulle jag gärna titta länge på. De svängda mjuka formerna med kvisten invävd eller inväxt lite beroende på hur poetiska man vill vara.
Serveringsfront i köksfönster. Jag vill dessvärre öppna vårt köksfönster titt som tätt annars skulle jag bygga te display, marmelad och honungshylla i glas precis såhär.
Vill göra allt själv i sommarhuset men blir även så inspererad av de som är de riktiga proffsen.
Såg att
Med risk för att vara självgod. Jag har gjort något modigt. Tog 300 dagar men ett steg i taget.
Hemma staplas porslin på porslin, jag har budat hem serviser till mitt kalas. Dom ska få flytta till landet sen. Men väldigt skönt att slippa papptallrikar i så stor mån det går.
Snart slår Villa Dahlia upp portarna. Jag går över lunden på morgonen och kikar in. Det är så lågt i tak och stora fönster men med klassisk inredning och tonade glas. Känns inte som i Sverige. Det är Sheraton på bästa sätt.
Harry och jag såg känslig animerad film. Det var inte bara för honom. Mycket i föräldraskapet växer man in i, men det där att så fort man tror att man har löst enigmat då kastas det in en ny kod att lösa. Det för pubertala känns lika viktigt som när jag skulle lära mig amma. Det känns livsviktigt hur vi möter honom nu. Grät lite, skrattade jättemycket.
”Mamma Harry-tid” är vårt bästa påfund.
Vi fikade på Arket och valde nya kläder till terminstart. Det gör han ju själv. Lätttnadens suck i mig när det ändå blir twinning sin pappa (och mamma) .
Jag får ta och sälja ett par glasögon till på bloppis för nu hittade jag äntligen de jag letat efter.
Plockade fram lackklack för på lördag ska vi gå på en 40 års fest. Det ska bli väldigt roligt att klä upp sig.
Försöker få med John på att sälja detta sideboard för jag har en otrolig idé om vad som ska stå där istället. Det går sådär med övertaladet.
Här tänkte jag kanske bygga en liten scen till nästa helg när jag äntligen ska få bjuda in alla vänner på party. Pirret efter att få pynta exakt allt här hemma!
Kröp ned i badet för första gången den här sen sommaren. Läste i en ny bok jag försöker bli tagen av och drack ett glas Oddbird.
Sen kom det ett bud med skor jag köpt av Sania.
Kalasskon får dom heta nu, förra årets födelsedagsfest hade jag ett par likadana i Ecru. Nu blir det laktidsremmar.
Just det klippte av mig en del av håret också. Det röda fick vänta till september. En angenäm och rätt längtansfull vecka. Så som uppstart ska vara.
Nuläge, blekt, långt och somrigt.
Det är äntligen dags för mig att gå till frisören efter en hel sommar med bad, solcreme i topparna och blekta slingor.
Till hösten vill jag gå tillbaka till en mörkare nyans i cacao, mocka eller lite kastanj. Det vore fint med en lite rödare ton än jag vanligtvis väljer. Tänker att jag har några få är nu innan mitt gråa tar helt över och då är det silverräv som gäller resten av livet.
Jag vill klippa bort allt som frisören anser vara slitet och det vet vi ju alla att det minst är 5cm. Ser fram emot detta på ett lite illavarslande vis. För visst är det så att man brukar klippa sig när någon stor förändring vankas.
Vad kan det vara?
Raka, rena och hela toppar.
När jag var barn flätade jag och min syster mitt hår nästan varje dag. Det ska jag ta tillbaka den här hösten.
Matta läppstift och snedlugg
Låga hårspännen och självfall
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: juliabrukroken@gmail.com