A Family Affair

Lillasyster Fanny jobbar på NK och bor i Stockholm.

Vad betyder familjen för dig?

Väldigt mycket. Det är svårt att ha en sådan stor familj. Även fast jag inte kunde vara gladare av att ha fått den jag just har. Familjen för mig är min grund. Mina vänner brukar älska att vara hemma hos oss för att vi är så öppna och obrydda. På morgonen kan en stå i duschen, en sitta på toa och en stå och borsta tänderna. Det har alltid varit väldigt ”öppet” i vår familj vilket jag tycker är så skönt.

Hur är det att vara tre systrar?

Att vara tre systrar är nog inte så udda, men att vara tre systrar med så stort åldesspann är nog väldigt speciellt. Jag har ju alltid sett det lite som att jag har tre mammor. Fast tre coola, sköna mammor. Jag har alltid sett upp till mina systrar och hela tiden velat ha samma, göra samma. Det är nog först nu som jag börjat forma mig själv.

Är du lik dina systrar, om inte vad skiljer er åt?

Det kan nog ingen säga att jag inte är. Jag känner verkligen att jag är en mix av dem båda, både utseende och personlighetsmässigt. Ibland när jag umgås med mina vänner eller sitter på en middag kan jag känna att ”nu gör jag precis som Elin gör” eller ”nu gör jag precis som Hanna gör”. Självklart är vi inte lika på allt och vi kan verkligen vara tripp, trapp, trull när det gäller vissa saker.

Hur skulle du beskriva dina systrar?

Starka och modiga. Även fast jag vet att de själva inte alltid är det, så tycker jag att det stämmer bra in. De är väldigt olika och jag lär mig så mycket av dem. Jag har alltid varit mallig över mina systrar, och som jag sa tidigare har jag alltid velat vara som dem. Höjdunkten på året var absolut inte julafton, utan det var när mina systrar hade rensat garderoben. Jag kunde inte kunnat drömma om bättre syskon!

Hur umgås du helst med storfamiljen idag?

Eftersom att jag (sedan jag flyttade hemifrån för 4 år sen) alltid bott i samma röda hus i Vega så älskar jag när vi alla är där… Helst med mammas potatisgratäng, pappas kött och en sprakande brasa. (I skrivande stund fick jag ett sms från mamma där hon undrar om jag vill komma hem och äta potatisgratäng nästa helg. Ja tack!). De enda jag saknar är våra husdjur som låg som en smält smörklick framför brasan. Vi har nu två år i rad hyrt hus i Spanien också. Det känns mysigt att hela stora familjen kan åka på semester tillsammans. Det blir lite Modern (Nord) Family över allt.

Hur har du påverkats av dina systrar?

Både positivt och negativt skulle jag vilja säga. Elle nja, negativt är nog fel ord. Men tidigare har det varit så viktigt för mig att få acceptans av mina systrar. Oavsett om jag ska söka ett jobb eller köpa en ny tröja. Jag har nog alltid tänkt vad de ska tänka innan jag faktiskt tänker vad jag vill. Det blir nog så när man är minst… Det övervägande positiva är att jag alltid haft några att se upp till som är så pass nära mig. Inte bara när det gäller inpiration till nya tröjor utan mer eller mindre ett facit till livet. Jag lyssnar med extra stora öron när de berättar vad de ångrar eller vad de önskar att de gjorde mer utav. Deras historier och upplevelser. Samtidigt som jag också tror (och hoppas!) att jag påverkar dem också. Som minst är det nog lite svårt, men jag tror att vi inspirerar varandra mycket!

Vad bråkar ni om och vad håller er samman?

Jag kan inte minnas ett enda bråk jag har haft med mina sytrar. Det skulle isåfall vara när jag alltid stormade in i Hannas rum när jag var liten eller råkade (enligt henne tog jag sats) sparka henne på näsan så att hon började blöda näsblod. Eftersom att det är sån stor ålderskillnad mellan mig och dem har vi aldrig haft några riktiga seriösa bråk. Peppar peppar!

Vad betyder mamma för dig och på vilket sätt har hon påverkat dig mest i livet?

Gud, jag blev helt tårögd av att läsa den frågan. Hur klyschigt det än låter så är hon den bästa blandningen av en bästa vän och en mamma. ”BMFF?” (Best Mom+Friend Forever). I tonåren när mina vänner skrek åt sina mammor i telefonen höll jag min i handen när vi gick i centrum. (Och det gör jag fortfarande!) Fredagar var lika med Så Ska Det Låta + ostbågar med mamsen istället för hemmafester och häng på skolgården för mig. Jag tror jag var 16 när jag började sova i min egen säng istället för mammas… Hon har lärt mig allt jag kan. Och hon har lärt mig att jag faktiskt kan allt. Som Lotta på Bråkmakargatan. ”Du kan faktiskt allting” har hon alltid sagt. Vi alla har svagheter och är osäkra ibland, men det är min mamma som lärt mig att strunta blankt i vad andra tycker, och att alltid vara sig själv. Kill them with kindness!

Hon har berättat för mig att de andra mammorna kollade snett på henne när hon kom in på dagiset med slitna, trasiga jeans. Självklart dök hon upp dagen efter med samma jeans. Om inte några med ännu fler hål! Summa summarum så har hon lärt mig allt jag anser är viktigt att kunna och det jag värderar högst i livet. Hur kan hon veta allt min mamma? Varje gång jag kommit till mamma för pepp-pepp-talk så har hon alltid avlsutat det med en höft-vickande dans (vevande knytnävar medföljer) och sjungit ”Go Fanny, it’s your birthday!”. Jag älskar min mamma mest av allt, och om jag bara blir en bråkdel till mamma som hon så har jag lyckats.

Mellansyster Hanna Andersson Nord är direktextare på SVT och bor i Solna med sin familj.

Vad betyder familjen för dig?

Allt, kan man säga så utan att låta självuppoffrande? De är mina viktigaste, min man och våra barn. Och mina föräldrar och mina systrar. Familjen betyder trygghet. De finns alltid där, utan att döma – och helt prestationslöst.

Hur är det att vara tre systrar?

Fantastiskt lyxigt. Speciellt nu. Det har länge varit jag & Elin, och så lilla Fanny. Men nu är hon ju liksom ikapp.
Vi kan prata och relatera till varandra på ett annat sätt. Vi förstår varandra väldigt bra.

Är du lik dina systrar, om inte vad skiljer er åt?

Vi är alla olika, men ändå extremt lika. Det finns liksom en röd tråd. Det som skiljer oss åt… Med Elin så är hon raka rör, medan jag är en velig våg. Hon har också ett väldigt behov att av prata – medan jag har skrivit dagbok sen jag var sju
och är lite mer introvert än båda mina systrar. Fanny är duktig på att inte ta sig själv på så stort allvar. Det var inte jag så bra på i hennes ålder. Hon är också grym på att säga ifrån, och ta den plats hon förtjänar.

Hur skulle du beskriva dina systrar?

Fanny är väldigt kreativ. Hon får mig alltid att skratta, vi skickar roliga memes till varandra på Instagram dagligen. Hon är en lugn person, som inte brusar upp lätt. Elin har känslorna utanpå, och noll pokerfejs. Hon är alltid ärlig med vad hon tycker. Sen är hon generös, med allt. Hon ska alltid ta hand om en, som en klassisk storasyster. Hon är också väldigt lojal.

Hur umgås du helst med storfamiljen idag?

Allra helst i ett stort hus på semester, som vi har gjort de senaste somrarna. Mina två äldsta barn är lika gamla som Elins,
så vi blir många och det är kaosigt, men härligt. Eller middag hos mamma och pappa. Älskar att vara hemma hos dem.
Min man somnar alltid i en soffa när vi är där – sån är stämningen. Väldigt kravlöst.

Hur har du påverkats av dina systrar?

De inspirerar mig varje dag. Det kan vara alltifrån kläder de har på sig till prat om skola eller jobb. Jag är så stolt över mina systrar, och vad de gör. Alltså, kolla på dem! De är båda modiga och det påverkar mig stort. Elin är fyra år äldre än jag, så vi lekte inte mycket som barn. Tror faktiskt att det var tvärtom, vi bråkade och slogs typ tills hon flyttade hemifrån. Men hon påverkade mig fruktansvärt mycket, och gör det än idag. Hon formade till stor del den jag var i tonåren. Helt enkelt för att jag ville vara som hon. Jag snodde alla hennes kläder, och dyrkade upp låset till hennes rum. Idag imponeras jag av att hon vågar ta tag i drömmar, och att hon har en ordentlig pondus. Sen har vi ju barn i samma åldrar, och delar många tankar kring dem.

Jag var 12 år när Fanny föddes. Hon gjorde mig till storasyster, det var stort. Jag minns så väl när mamma berättade att hon var gravid, jag hoppade och segerdansade fram i vardagsrummet. När hon var bebis brukade jag nypa henne när hon sov, för att jag ville att hon skulle vakna så att jag kunde ta hand om henne. Hon gjorde hela familjen gladare, tror jag. Idag inspirerar hennes självständighet mig, det är väldigt befriande.

Vad bråkar ni om och vad håller er samman?

Vi bråkar inte. Vi kan bli irriterade på varandra över småsaker. Men det beror nog mest på att vi kommunicerar på olika sätt, eller för att någon är hangry. Det som håller oss samman är att vi är likadana. Vi är liksom så självklara med varandra. Varje gång vi ses vid fest/släktkalas/barnkalas/middag så slutar det alltid med att jag, mamma, Elin och Fanny står i köket och pratar. Sen skäms vi för att vi är så (ofrivilligt) exkluderande.

Vad betyder mamma för dig och på vilket sätt har hon påverkat dig mest i livet?

Mamma… Hon betyder väldigt, väldigt mycket för mig. Hon finns alltid där och är en enorm trygghet. Hon har fått mig att tänka att allt löser sig, sen har hon påverkat mig mycket i hur jag uppfostrar mina barn. Hon är väldigt lugn och hade alltid mycket tillit till oss när vi var små. Hon är otroligt stöttande, jag skulle kunna ringa henne nu och säga att jag tar familjen och flyttar till Bali för att sälja snäckor på stranden och bara få höra hejarop. Så vill jag ha det hemma, att vara lycklig ska vara viktigast.

Mamma Helen Nord jobbar deltid i butik och bor i Vega, söder om Stockholm.

Vad betyder familjen för dig?

Så mycket, blir varm i magen bara av frågan…

Berätta om Fannys förlossning.

Inte så typisk kanske då Elin och Hanna var 16 respektive 12 år gamla då hon föddes. Vi/de valde att alla var med under förlossningen (+pappan till alla förstås). Det gick otroligt snabbt, tror vi var där ca 25 minuter innan hon kom. Allt var rätt lugnt, vi åkte i på ett rum, Elin & Hanna gick och köpte varsin glass och när de kom tillbaka så stod det förlossning pågår på en skylt utanför… de kom in och blev väl lite väl fnittriga av allt. Fullt förståeligt men jag var nog så koncentrerad på att föda så inte lika road… Elin klippte i alla fall Fannys navelsträng och jag kommer ihåg att vi gick på toa precis efteråt och fick ett skrattanfall… tror nog att bättre välkomnande in i en familj kan man inte få!

Hur umgås du helst med dina barn?

Spontant! Jag har ju förmånen och lyckan att bo nära alla! 1,2,3,5 eller alla 12. Spelar ingen roll, gillar dock inte när det blir alltför uppstyrt… nu har vi ju några somrar hyrt hus på mallis tillsammans, uppstyrt, ja eftersom vi är många och det måste bokas ett tag i förväg. Men sen när vi väl är där blir det ju vardag. Älskar att mina minijuveler får minnen tillsammans! Och det är sådan lyx att de är så lika i ålder!

Har ni alltid vart nära i familjen?

Om du frågar mig så ja! Har aldrig känt mig oönskad eller skämmig inför mina barn, inte ens i tonåren… och vi har alltid kunnat prata, sen måste man få ha hemligheter, men bara såna man känner att man kan klarar själv. Alla andra måste man känna att man kan dela med sina föräldrar.

Bästa mammarådet?

En gammal klyscha! Finns ingen bättre mamma till dina barn än du!

Hur tror du att du påverkat dina barn?

Den måste jag nästan passa till dem, finns ju inget alternativ än vad de är idag, men såklart både positivt och negativt… Men, jag vet samtidigt att de alla är kloka nog att välja vad som är rätt för dem!

Storasyster Elin Nord är mammaledig med sitt tredje barn Franka och bor i Enskede med sin familj.

Vad betyder familjen för dig?

Jag som är otroligt familjekär skulle säga allt. Både då och nu.

Hur är det att vara tre systrar?

Superlyxigt! Jag var ju 16 år när min syster Fanny föddes så jag bodde inte hemma så länge när hon var liten. Och det skiljer 4 år mellan mig och min syster Hanna. Vi hängde inte så mycket när vi var små. Men det har alltid varit vi tre ändå. Speciellt nu när vi är vuxna. Jag för min del uppskattar det och vår relation jättemycket idag.

Är du lik dina systrar, om inte vad skiljer er åt?

Det tycker jag att vi är. Grundlika i jättemycket. Sen har ju livet skakat om oss på olika sätt och därmed format oss lite olika därefter. Jag kan känna att jag är den som är minst konflikträdd på grund av att jag nog är den som har ställts inför sådana situationer som har gjort mig tvungen att ta tag i mycket och kan vara rätt krass på grund av samma anledning. Annars är nog jag och Fanny dom som är mest lika i att vi tror att livet löser sig. Lite naiva även fast Fanny är mycket tuffare än vad jag var i hennes ålder. Hanna är den som har mest kontrollbehov och självdisciplin. Om Hanna bestämmer sig för att bli vegetarian och börja träna så gör hon det. Jag och Fanny gör det i en dag, sen blir vi sugna på chark och vin och då är det kört. Hanna har pluggat och har en utbildning. Jag har aldrig skrivit en CV utan jobben jag har haft har på något sätt bara hänt. Så jag har väldigt dålig självkänsla i vad jag kan och börjar kallsvettas när jag tänker på intervjuer. Det avundas jag Hanna jättemycket. Och Fanny för att hon känns så världsvan, orädd och är väldigt duktig kreativt. Henne vill jag fostra för att hon inte ska göra samma misstag som mig. Typ ta tag i ditt liv, börja plugga, ta körkort nu och så vidare. Vänta inte på att någon ska göra det åt dig.

Hur skulle du beskriva dina systrar?

Snälla, känsliga, familjekära, trygga, tuffa och ängsliga precis som jag.

Hur umgås du helst med storfamiljen idag?

Bullriga middagar, i och med att det är fem små barn som härjar. Jag och Hanna har barn i exakt samma åldrar. Sen har vi ju haft lyxen att kunna åka hela storfamiljen till Mallorca två somrar i rad. Det är ju inte något vi kommer att kunna gör varje sommar men det har vari så otroligt mysigt och har skapat minnen tillsammans för livet. Annars har vi som likhet att vi älskar vardagen så att få umgås så utan någon prestige eller förväntningar är härligt!

Vad bråkar ni om och vad håller er samman?

Vi bråkar nog inte om någonting speciellt nu. Vi kan ju bli irriterade eller diskutera men inte bråka. Det står våra barn för. När jag och Hanna var små så bråkade vi jättemycket! Vi blev inte kompisar förrän jag var typ 23. Då började vi umgås på riktigt. Vi visste nog inte innan hur lika vi egentligen var. Nu är vi väldigt tighta även fast vi ibland hörs alldeles för sällan. Båda två betyder så mycket för mig! Man väljer ju inte sina syskon men jag har verkligen turen att ha fått två helt fantastiska systrar. Men visst blir vi irriterade på varann ibland. Fast då är jag nog den som säger till varför. Hatar att gå runt och ha en grej. Jag vill prata ut, lösa, förklara, lämna och gå vidare. Och förhoppningsvis ser vi alla felet och kan säga förlåt.

Vad betyder mamma för dig och på vilket sätt har hon påverkat dig mest i livet?

Mamma betyder massor för mig! Hon är klok som få och kan samla ihop mig när jag är tio steg fram eller tio steg bak. Hon är den som hör på min röst när jag har pms och som vet exakt vad hon ska säga när jag är ledsen. Hon har absolut varit min stora trygghet i livet och är den jag ringer först av alla om det är något. Vi pratar långt ifrån varje dag. Det behövs inte, vi vet ändå. Hon har ju såklart påverkat mig massor! Jag tror att alla vi systrar har fått den stadiga grundtryggheten ifrån henne. Hon är absolut den som har hållit ihop familjen och stått där som en vägg trots att det har varit på hennes bekostnad. Sen kan hon nog ha curlat, donat och fixat lite för mycket ibland. Och inte alls haft några krav på oss. Men hon är så otroligt pepp, i allt. Jag önskar ofta att jag är och kommer att vara en lika bra mamma som henne. Men kanske kräva lite mer av mina barn. På ett bra sätt, I hope. Och att när det väl gäller så klarar man allt!