Nu är det äntligen dags!

Nu till något som jag längtat efter. Längtat sen slutet av sommaren, fast egentligen längtat längre än så. I flera år har jag känt att jag har något annat stort projekt jag måste göra. Men jag har inte riktigt kunnat formulera vad, eller hur.

När Joni var 1,5 år så var vi i Mallorca i 2 månader för att känna efter om vi ville bo där. Och sen hyrde vi en husbil och körde runt på hela sydvästra kusten av Spanien för att leta där med. Vi har varit väldigt låsta vid tanken att det vi ska göra är att flytta till Spanien, men nånting har skavt och vi har inte hittat rätt. För min del har jag inte fått ihop det med logistiken av att jag måste kunna få tag i glasmaterial. En annan grej är att vi inte vill bo på ett ställe som är för säsongsbetonat, överbefolkat på sommaren och dött på vintern känns inte som någon bra balans. Sverker vill att det ska vara bra surf och för mig är det viktigt att det finns någon slags kreativ puls. Många pusselbitar ska passa.

Jag länge tänkt att om vi ska flytta tillbaka till Sverige nån gång så vill jag helst att det ska vara i Skåne. Joni har kusiner i Malmö och Lund, och min bästa barndomskompis bor på Bjärehalvön.

Vi ringde och bokade visning, mest för skojs skull, och på semestern i somras åkte vi ned till Skåne som sista stopp i Sverige. Det visade sig vara en för oss perfekt gård på den perfekta platsen.

Ett 100 år gammalt stenhus, 400m till vackra stränder där solen går ned i havet, två stora verkstäder som ser ut som lador, med plats för allt kreativt man kan tänka sig (och mycket kan tänkas där…) Sånna här gårdar dyker inte upp ofta på marknaden, speciellt inte så nära havet och i ett samhälle (ensam ute på en åker är inget för mig) Och framför allt på en levande plats där det händer massor och är fyllt av kreativa människor!

Men vi är inte skrivna i Sverige, så det var många steg innan vi kunde få lånelöfte där. Och sen börja processen med att sälja vårat hus i Norge som vi inte helt hundra renoverat klart ännu.

Vi har haft 13 visningar på vårat hus här och hela hösten har gått åt till att stressfixa allt det sista. Vi har varit nervösa och stressade i ovissheten om hur försäljningen skulle gå nu när marknaden är så knagglig och stressen av att vi snart sitter på två hus som ska betalas. Samtidigt som Joni haft sin jobbigaste 3års period. Men till sist, i December, blev vårat hus sålt! Lättnaden.

Och nu flyttar vi till vackra Kullahalvön om 2 veckor! 

Så snart börjar ännu en renovering, fast denna gången i ett hus och på ett ställe som känns som vårat på ett annat sätt, där vi vill bo länge. Till historien hör att vi köpte huset i Norge en vecka innan pandemin startade. Tanken var att vi skulle bo där 2 år, renovera och sälja för att sen flytta till Spanien. Men pandemin och Joni kom och ändrade på planerna och nu har vi bott där i 3,5år.

Det är mycket som ska göras på huset förstås, men denna gången har vi ingen stress. Och jag har stora, eller snarare gigantiska planer för konstverksamhet som ska pågå i ateljén i den stora verkstaden. Och den gamla tegel-delen av ladan är redan en halvfärdig lägenhet som ska vara del av det hela… Innergården ska inte heller fortsätta vara en parkering om man säger så.

Fikon och persikoträd i trädgården. Närmsta grannen på ena sidan är en hästgård och åkern till höger är snart en vinodling då en vingård flyttar in.

Jag sitter i lilla loftateljén i huset i Norge och kan verkligen inte fatta att denna drömmen snart slår in. 2 veckor kvar… <3