Hej.

Då var nästan Mars också förbi. För mig har den här månaden varit lite som tunga små regnmoln som legat och stänkt.. irriterande och tålamodskrävande men som nu äntligen börjar skingra sig och genom den blöta dimman syns kanske nu, äntligen en liten sol.

 

Och Event..

Går sällan på dem, men ibland när det känns lite intimt och lugnt och tiden finns så kan det ändå vara lite mysigt. Lärt känna fina Malou som bl.a. är designer på det goa gamla 80-tals märket som fokuserar på badmode och kunde inte tacka nej när hon bjöd in till en liten go stund på Hagabadet.

Och på tal om EVENT..

Blir ju så glad av genuina små event och det kanske är dags att själv marknadsföra min nya baby HOUSE OF ACHI.

Det var ur en längtar efter just det. Mindre, mer personliga och kurerade event. Event som sticker ut och som man minns med hjärtat.

Så förra året började jag och kollegan Anna spåna. Vi ville skapa ett starkt visuellt minne för både kund och gäst som samtidigt fokuserade på att fånga in kundens känsla och varumärke i mer paketerad form där bildspråk och helhet inte bara sticker ut, utan vävs samman tillsammans med eventet. En oförglömlig upplevelse som helt enkelt känns i hjärtat.

Vi har nu redan så spännande projekt framför oss och hoppas på att få skapa magiska minnen tillsammans med nya kunder framåt.

Och köksrenoveringen..

Vi kämpar på och vår lilla tydliga men enkla dröm i Ek-Bonanza börjar växa fram. Så glada att vi valde IKEA-stommar (Metod) och Helsingö  i kombination då vår budget är lite stram. Målet var helt enkelt ett billigare alternativ som samtidigt gjorde stor skillnad i vårt hyresrättskök.

Och OHYPADE små ställen i Göteborg.

Man går förbi och sneglar men går inte in. Pga att man inte riktigt hört talas om, eller att ingen marknadsfört. Tråkigt och man missar ju en del. Så därför gick jag in. På PINCH PANTRY här i Linné. Och jag blev SÅ positivt överraskad av den svala, luftiga, ljusa danska känslan. SÅ GODA frallor och croissanter (allt bakas på plats) och kaffet vet också superb. Så VÅGA gå mer på känsla än hype, det borde alla göra.

Äntligen!

Planering, färgschema och allt det där som ändå är så skoj inför säsongen. En inre vision som såklart inte alltid blir som man tänkt men skall försöka vara konsekvent i år.

I blandning med Palmkål, jordgubbar och lite örter och vitlök blir det nog lite mer färgsprakande i köksträdgården denna säsongen. Kanske kör lite samma färger i krukorna framför och bakom på uteplatserna. Eller borde jag hålla mig till mina lavendeltoner på framsidan kanske? Hm..

Hej!

Lite otålig är jag och blir alltid sådär lite lagom stressad och utbränd i den här perioden när det kommer till att planera vårens odlingar. Men i år tänker jag satsa på ännu lite mer experiment med snittblommor i kragarna.

Har ändå snöat in lite på röda toner. Sugen på röd Nejlikrot, Lejongap i röda toner och kanske Zinnia i någon djupare röd ton.

Tänk blandningen av röda dahlior med röd lejongap.

Ja nu går hjärnan på högvarv men tänker att i en krage blir det rött tema.. eller kanske i fler..

 

♥️

Hej.

9 december idag. Året börjar gå mot sitt slut och liksom varje år undrar jag alltid vart året tog vägen. Det gick för fort. Precis som förra året. Och året innan dess.

I sociala medier glittrar stugbilder och en och annan blomma och selfie.

Men nu börjar jag på riktigt bli less. Less på glittret. Jag avföljer och orkar inte med något som känns oäkta. Och känner kanske fler och fler så? Vi vill se transparens och ärlighet. In i hjärtat och sådant som känns. En äkta människa och ett äkta hem. Världen förändras och kanske vi också? Till det bättre?

Kanske!

Del 4.

Hejdå hemland.

Kanske blev de här dagarna bland de mest betydelsefulla för mig i livet trots allt. Ögonen var öppna på ett helt annat sätt än när jag var här för 17 år sedan. Det var som att andas in en del av sig själv man inte visste att man saknat. Så hemma, men ändå så främmande. På något sätt kände hjärtat igen sig innan huvudet hann förstå.

 

 

Sista dagarna bodde i vi i Bucheon Village i en av NOSTALGIA HOTELS magiska Hanoks.

Det är verkligen ett lugn i dessa boenden. Kanske ligger det i den lågmälda akitekturen, eller också i hela landets mentalitet. Respekten till tystnaden och att den blygsamhet vi möter av människorna. Det speglar av sig i alla rum på något sätt.

FÖRÄLSKELSEN

Vi hinner strosa och suga ut det där lilla sista innan vi mentalt börjar förbereda oss för hemfärd. Det går liksom inte riktigt att summera resan på annat sätt än ett ord. Förälskad på nytt. Ett “hem” som faktiskt känns på riktigt har nu etablerat sig i mig och jag kommer återvända hit ofta. Kanske söka mina rötter djupare men också bara njuta av att vara en del av den kultur som på något sätt redan finns i mig långt där inne. Jag är så tacksam. Tacksam för Ahn-Sophie och Katja. För våra samtal genom gråt och skratt. För att vi gett varandra utrymmet och att vi förenats nästan som systrar. Jag är tacksam för att jag är en del av något så stort och att vi kan dela det här för livet.

Del 3.

BUSAN

 

Vi flyger från Jeju till sydöstra kusten och rakt in i storstadsvimlet i Busan. Vi blir alldeles tagna av konstrasten av att lämna den tysta lilla ön och den höga pulsen och storstadstempot slår oss som en käftsmäll i ansiktet. Helt underbart!

Vi checkar in på kanske absolut bästa adressen i hela Busan om man vill bo nära stranden och Gwangalli Beach som är känd för sina magiska nattvyer över hamnen. ONUJI STAY Panoramavy över stranden och havet. Genom STAYFOLIO som är likt vår Airbnb kan man hitta dessa små pärlor till lägenheten i storstäderna som otroligt nog också är väldigt prisvärda. Många boenden (även detta) är själv check-in med kodlås. Så smidigt och skönt och man möter i princip aldrig någon annan gäst. Som att ha sin egna lilla lägenhet i storstaden. Rummen är så enkla och smakfulla. Trärena material blandat med vit keramik.

Vi utforskar Busan. En ungdomlig stad som aldrig sover. Lite som ett “mini”Seoul där allt är lite mer samlat. Och att ha den stora stranden mitt i staden är verkligen en bonus. Tror nästan att jag är lite mer förälskad i Busan än Seoul och att det är hit jag vill stationera mig och utgå ifrån nästa gång jag åker till Korea.

Vi åker till den lilla färgglada byn Gamchon village. En liten kulturpärla som ligger i en liten “Grop” mellan bergen. Området är känt för sina mångsidiga gator, slingrande små gränder och färgglada hus.

Vi myser runt på busans gator. Köper lite sesamolja från lokal liten tillverkare och super in miljön och dofterna av all kraft.

Vi checkar ut och rör oss tillbaka mot Seoul med tåg. Sista dagarna skall vi spendera i en av de äldsta ursprungsbyarna. Ser så mycket fram emot.

Puss

Koreadagboken

Del 2.

Den stilla ön

Vi tar flyget ut till Jeju Island. En liten ö bara en h söder om Seoul. Här är boskapsskötsel och mandarinodlingarna i fokus men på senare år har även ön utmärkt sig för sin stillsamma rekreation. Här sträcker sig naturen grön över jordytan bland höga berg och vattenfall.

Vi har hyrt en bil och kör på småvägarna mellan fält och enkla små bostäder och landar mitt i en citrusodling. Grindarna öppnas upp till oasen BATDAM HOUSE. Vi möts av stilla musik och ljudet av dovt klockspel.

Rummen andas det där som jag fullkomligt älskar. Den låga asiatiska estetiken och enkelheten som skapar plats i huvudet för annat än plottriga intryck. Så lågmält och rent.

Här kan man stanna i oändlighet. Tomten utgör tre små hus varav ett av dem är ett litet spa med egen pool och utsikt över de låga citrusträden.

Tanken för detta lilla retreat är att lågmält sjunka ned i den varma temperaturen i inomhuspoolen efter sitt svalkande dopp ute och sedan avnjuta en stund i bastun och avsluta med att tända upp rökelsen och utföra sin teritual.

 

Vi kan stanna här för evigt. Vi nästan viskar till varandra så stilla är det.

Vädret är inte riktigt med oss men vi måste ju utforska ön. Vi bestämmer oss för att åka till östra sidan av ön och det härliga i den här vistelsen är att det bara tar ca 4 h att köra runt hela ön. Vi kan alltså hinna se nästan allt vi vill se.

Vi har ett mål. Att få uppleva och se ’Haenyeokvinnorna’ på nära håll. En tusenårig tradition där kvinnorna än idag fridyker efter havets alla frukter och försörjer sina familjer. Läs om dessa här 

 

Vi äter lunch på en typisk lokal fiskerestaurang och även om vi på ett sätt smälter in så känner vi oss så vilse. Här tar man av sig skorna och det är svårt att försöka göra sig förstådd. Bläckfiskgrytan kan nog vara det godaste vi någonsin ätit.

Ett stopp för kaffe och bakverk på COSTENO .

Makalösa saltsöta smaker på dessa bakverk och en Matcha med mörk choklad. Sensation!

Vi upplever vattenfallen, naturen och de små stigarna ned till havet.

Jeju. Blev lite kär i dig. Jag kommer tillbaka. Nu åker vi till Busan.

Koreadagboken

DEL 1.

Mötet

Luftfuktigheten är hög. Vi har lyckats timea skarven av regnperioden som snart är över och det är ett regnblandat Seoul som möter oss med kärlek och värme. Förväntansfulla, lite trötta och samtidigt pirriga över vår första del av resan. Vi tar oss till Gangnam i sydöstra Seoul där vi skall bo de första dagarna. Det är tomt på gatorna där vi landar och vi hittar världens sötaste lilla lokala restaurang där vi får uppleva den godaste koreainspirerade Vongolen med nudlar.

Vi ställer klockan tidigt. På morgonen tar vi tåget till den östkusten och Gangneum i provinsen Wonju. Frukost hinner vi inte så det blir lite lokala bönbollar och en matcha latte på tågstationen. Smakerna är främmande och roliga och en utmaning för smaklökarna men vi har bestämt att allt skall provas på den här resan.

Och här börjar dagen. Den längsta och mest känslosamma på länge. Ahn-Sophie skall få träffa sin bror. Sin efterlängtade lillebror.

Ett möte mellan två människor som levt sina liv parallellt i helt olika världar men med samma blod i ådrorna. Det första jag och Katja slås av är att deras gångstil är identisk. Vi gråter och ler på samma gång. Så otroligt fint möte. Ett möte där vi känner så stark identitet. Mötet jag på ett sätt inte fick men ändå fick uppleva.

Ni vet de där små platserna. De som är långt ifrån kommers och skryt. Där läget är allt och hjärtat slår för platsen.

Hönö sjöbodar

Precis där havskant möter sten och vass ligger de 6 små röda bodarna på rad som ett pärlband i skärgårdsidyllen. Gulligt inrett med återbruk. Enkelt, avskalat och opretentiöst. Ett dygn här är perfekt. Men glöm för all del inte att ta med dig lite goa grejer från stan!

Här nedan följer ni ett tips för den perfekta daten. Tiden med människorna du tycker om eller kanske vill lära känna lite extra. Tid för reflektion med havet som tavla och vågorna som den perfekta bakgrundsmusiken.

1. Fiskvagnen Linné. Jamen snälla. Min favorit i Göteborg när det kommer till den goaste dagsfärska havsfångsten. Inte bara den trevligaste personalen utan de oslagbart bästa räkorna och kräftorna. Och det är ju det enda du behöver på en date. Hämta upp på fredag morgon och lägg i kylbagen.

1. Sen spatserar du till Vera och Ruth. Precis granne med Fiskvagnen. Min för alltid ”Go to” och största ost-favorit. Pernilla och Nettan ger dig de där personliga förslagen på de bästa ostarna till alla ändamål och med hjärta och passion tar de gärna in förslag på ostar att beställa in. Glada Kajsa och Beemster och lite tryffelsalami. Min lilla finaste ramsa.

Med komplettering av lite personliga favorittillbehör styr kosan mot färjeläget och Hönö. Och här landar man sedan mjukt. I den tysta skärgårdsidyllen.

Jag har en. Jag är en. Jag känner många.

Mammorna som bär, som vakar, som vårdar och oroar sig. Som älskar, lider, kämpar  och alltid förlåter.

Om bara några veckor reser vi till Korea. Jag och mina koreanskor. Det närmar sig nu, och tankarna snurrar. Att Ahn-Sophies mamma faktiskt finns (om än svårt sjuk i cancer) och att hennes lillebror väntar på oss där.

Det är omvälvande. En berättelse som aldrig nedtecknats, men vars första kapitel nu börjar skrivas.

Jag har tänkt mycket på min egen mamma.

Kvinnan jag fick veta för två år sedan gått bort, i en liten by utanför Seoul. Är jag ledsen? Arg? Lättad?

Nej. mest känner jag en stilla ro. En lättnad i att veta att hon levde sitt liv, och att mina dokument faktiskt bär spår av sanning.

Men ändå.  jag hade velat veta mer. Vem var hon? Hade vi samma ögon? Samma skrattlinjer? Något att hålla i, något att minnas.

Ändå är jag inte arg. Inte bitter. Inte fast i det förflutna. I stället känner jag vördnad. För henne, och för det liv hon levde. För den ovisshet hon bar, utan att veta om mig.

Men jag hade så gärna velat ge henne det där lugnande beskedet. Det som bara en dotter kan ge sin mor: Att allt blev bra. Att jag är tacksam. Tacksam för det land jag fått växa upp i. För barndomen, tryggheten, livet.

När allt faller på plats, när bitarna stilla lägger sig till rätta, är det tacksamheten som blir kvar. Tacksam för min mamma. Min riktiga mamma. Hon som älskat mig, fostrat mig, levt vid min sida. Hon som aldrig kunnat bytas ut mot någon annan.

Hon som alltid varit hemma.

♥️