Edit
TWWP x Mad for Nash No 2
Carro Levy och Mad for Nash är tillbaka. Denna gång med en krönika om tre kvinnor som lever sitt hantverk. Varsågoda att kliva in i ett matkulturens inspirerande näste, skapat av Levy.
Carro Levy och Mad for Nash är tillbaka. Denna gång med en krönika om tre kvinnor som lever sitt hantverk. Varsågoda att kliva in i ett matkulturens inspirerande näste, skapat av Levy.
Smak för dedikation
Jag är fascinerad över, plus lite avundsjuk på de som har ett orubbligt och genuint intresse. Speciellt om det är kopplat till hantverket kring något vi kan äta och njuta av, som de även väljer att jobba med. Bonus? Vi andra får också ta del och smaka. Det söta, salta, umamiga – goda.
Här är tre kvinnor; alla smarta, vackra och geniala inom sitt. På toppen av det har de även fött barn och upplever moderskapets höga och låga, hand i hand, sida vid sida med havets botten, sojabönornas rankor och böndernas hantverk. De inspirerar mig och jag tror ni kommer förstå varför.
Foto @pablucozam, @mirawickman och An Rong Xu för The Times.
Clara Diez
Att vara en artisan cheese activist låter sexigare på engelska än svenska men egentligen ska vi prata spanska nu. För Clara Diez är numero uno. I Madrid finns hennes prisade ostbutiker Formaje, som hon startade med sin man år 2020. Ett intresse som växte fram i tjugoårs ålder, och som hon idag viger all tid åt. Tid att hylla ett hantverk som engagerar sig i landskap, utvalda gårdar och producenter, där resultatet är kvalitetsost.
Foto @bastienlattanzio
Foto @bastienlattanzio
Foto @claradiez
Foto @claradiez
Clara är född och uppvuxen på landsbygden och har fortfarande ena benet i jorden, där vikten av den mänskliga och känslomässiga sidan av mat väger tyngst. Mat, rättare sagt ost, som inte bara mättar, utan också engagerar och berikar våra sinnen. I en intervju med Skall Studio pratar Clara om oficio – ett ord på spanska som ungefär kan översättas till ‘konsten att göra’. När du förstår något så väl, att du kan förvandla det till detta värdefulla, som lever vidare. Ost som bär en berättelse om plats, tradition och producenten. Osten ska ju ätas upp, men metoden, processen, hantverket, omsorgen, lever vidare.
Foto @claradiez
Foto @claradiez
I en intervju med Skall Studio pratar Clara om oficio – ett ord på spanska som ungefär kan översättas till ‘konsten att göra’. När du förstår något så väl, att du kan förvandla det till detta värdefulla, som lever vidare. Ost som bär en berättelse om plats, tradition och producenten. Osten ska ju ätas upp, men metoden, processen, hantverket, omsorgen, lever vidare.
Lotta Klemming
Foto @mirawickman
Lotta Klemming lär inte vara okänd för TWWP’s publik, men det vore vansinne att inte ha med henne. Nordens enda kvinnliga ostrondykare gick in i familejföretaget i Grebbestad, och har gjort det eftertraktat att åka ut och fiska vildfångade ostron. Vi alla vill åka med på båtturen och äta pinfärska molusker på sandstranden. Vi alla vill bo i det nybyggda gästhuset Ostrongården med den omsorgsfullt utvalda, stilfulla inredningen. Hennes stil är on point, till och med när hon mest syns i arbetskläder. Hon gör liksom orange galon hett. Vad lätt.
Foto @gustavwiking
Foto @mirawickman
Foto @margaretabloom
Foto @margaretabloom
Hon utstrålar beslutsamhet, lugn och mod, men genom de bruna ögonen anas stråk av sårbarhet och melankoli. Inte bara för att det är hon mot de karga, råa, salta havet. Hennes Sommar i P1 ger fler svar. Ett sommarprat om ungdomsår, psykisk ohälsa, släktband som rörde mig till tårar. Ett sommarprat om kärleken till livet.
Lotta lär inte lämna sin plats vid och i havet, och kanske är detta bara början på familjeföretaget. Hennes dotter Irene har fått sitt namn efter Lottas mormor som hon aldrig träffade. Hon växte upp på en lotsö norr om Grebbestad, också sida vid sida med saltvattnet.
Foto @klemmingsostron
“Lilla älskade Irene föddes med starka lungor, envishet och hennes favorit sysselsättning är att bada så vi får väl se om Irene blir Sveriges andra kvinnliga ostrondykare.”
/ Lotta Klemming.
Vi hoppas på det.
Clarissa Wei
Foto An Rong Xu för Eater
Från journalist till prisvinnande kokboksförfattare till sojaentreprenör. Inte den mest traditionella resan, men inte heller helt oväntad om du heter Clarissa Wei. Born and raised i Los Angeles, bor Clarissa nu i Taipei, Taiwan. Som spelar huvudrollen i hennes första kokbok Made in Taiwan. Nu skriver hon på sin andra bok med en möjlig ny stjärna – sojan. (Om postpartumkost men jag chansar att soja ingår.)
Clarissa är en av grundarna bakom nya varumärket Heydoh som tillverkar single-origin soja. Meaning, gjord av hela svarta sojabönor från småskaliga bönder i Taiwan, specialiserade på långsam fermentering. Det ska ge en djupare umami, ha bara naturligt salt, inga tillsatser, yadi yadi – en äkta vara helt enkelt.
Foto @dearclarissa
Foto @dearclarissa
Foto @dearclarissa
Foto @dearclarissa
Clarissa har blivit mött med skepsism och inte blivit tagen på allvar för att hon är en ung kvinna med stora ord. Samtidigt är det föräldraskapet hon beskriver som den mest utmattande, om än givande, resan hon är med på. Detta är något som alla tre kvinnor lyfter, alla sidor av graviditet och moderskap. Lägg till att vara entreprenör i kalla sidvindar och ute på fält, i allt annat än ordinarie arbetstider, att vara den med aldrig sinad energi eller ork.
Det är inte den mest ekonomiska lösningen – men det är värt det för smaken.
Det är inte den rakaste vägen – men det är färskare så här.
Och det är inte den perfekta formen – men det är det mest minnesvärda och genuina.
Det är också vackert. Färska råvaror förvandlade och paketerade med designad etikett. Staplade, packade i eget papper att dukas fram på ett bord. Spegelblankt vatten med morgondiset som väcker en. Det är passion, och de vill bjuda oss på den. Dedikation, ladies and gentlemen. Oficio.