Fuck trump

Och så kom det riktiga junivädret till Vilnius också. Mörka moln med regn som bär med sig huvudvärken med vinden. Men de folktomma gatorna får äntligen sin egentid med tystnad och en ansiktsbehandling som ger en ny fräsch lyster. Det är vädret passar oss bra idag, det är söndag och vi försöker släppa det dåliga samvetet att vi inte gått ut.

Istället så ritas det i omgångar på papper, armar och ibland på bordet, man hör ett återkommande tjat om varför det tar så långtid att ladda den trötta Ipaden, följt av med ett lika återkommande tjat till svar att om det är bäst om man inte pillar på den medan den laddar. I lägenheten är stökigt för hur vi än plockar så kommer vi aldrig i kapp. En fotbollsmatch är på och de litauiska sportkommentatorerna pratar lite väl högt i mitt tycke.

Max vaknar i min säng efter en alldeles för lång tupplur som kommer göra att hon är vaken länge ikväll. På den korta stunden det har tagit för mig från att hon ropade mamma, tills att jag har kommit upp i sovrummet på övervåningen, hon har satt på sig Harriets rosa diadem bakochfram som låg på nattduksbordet och säger stolt titta mamma! Jag drar mina fingrar genom hennes tunna hår, som har blivit alldeles svettigt och lockigt i nacken, och när jag tar henne i famnen och hon trycker sitt lilla ansikte mot mitt doftar det blöt napp och pulver nyponsoppa, och det är den bästa doften någonsin.

Så såg vår söndag ut.

Men på andra sidan atlanten, i ett land som jag kallar mitt hem, och som andra kallar för the land of the free, där det finns städer som skulle kunna få drömmare att enkelt göra sina egna tolkningar på Per Anders Fågelström, slits barn bort från sina föräldrars armar vid den Mexikanska gränsen.

Vi har sett bilder på den lilla tvååriga flickan som grinar i panik. Vad hände med henne, vem byter hennes blöjor i barnfängelserna? Vi har lyssnat på ljudupptagningen som gör att det skär i kroppen, annat vore konstigt. Julia som bloggar här bredvid skrev så bra om det här för några dagar sedan, och även länkade var man kan donera för att hjälpa. Jag gjorde det direkt, gör det också om ni har möjlighet.

Jag tror att det är lätt att känna sig hjälplös och inte tro att det just man själv donerar eller gör ger några ringar på vattnet, men många bäckar små är nyckelorden här.

Men samtidig som hjärtat blöder så fortsätter livet här, man hindrar smörkladdiga pastafingrar från att hamna i soffan som inte är vår, man plockar upp ur diskmaskinen, och än en gång tar fram torkade tuschpennor och letar febrilt i högen med alla barnteckningar efter ett papper som inte redan är ritat på.

Och så ser man det här mitt i allt;

Jag trodde på riktigt först att det var ett skämt, att någon hade photoshoppat dit texten för att kunna publicera på nätet. Jag är så jäkla mållös och äcklad. Hur fan kan någon vara så känslokall och hjärtlös? Jag är chockad. Och sen läsa om hur de förvarar det med att det bara är en jacka med inga dolda budskap. Nä vi ser det, inget ligger i det dolda här inte. Som att det skulle vara en slump att hon hade den på sig den just den dagen hon skulle besöka immigrantläger, en jack från Zara, när hon annars går klädd i Balmain.

Jag har ändå alltid på något sätt skrattat lite åt dessa Free Melania -kampanjer som man kan se som meme på nätet, och tänkt att det ligger nog nån sanning i det där. Man får ju lite känslan att hon inte är jättelycklig med sin man eller med sin roll, men att det inte bara är att lämna in en skilsmässoansökan för henne. Men nu alltså… jag skulle vilja skriva att jag inte ens skulle spotta på henne om hon brann, men jag vill inte vara delaktig i detta jäkla hatande. Det räcker med det nu.

Och ja, man kanske kan tycka att jag är sen på bollen som skriver om det här nu, att det är old news. Men bara för att det inte cirkulerar på Instagram lika frekvent så betyder det inte att problemen är lösta.

På ACLU (American Civil Liberties Union) kan man läsa att det är cirka 2300 barn som har separerats från sina familjer. Barn som satts bakom galler i fängelseliknande miljöer. Och den executive order som Trump skrev på den 20 juni säger sig ska stoppa familjeseparationer, men det finns ingen plan på hur de ska kunna återförena dessa tusentals barn med deras föräldrar.

Här står min snart lilla tvååring i bara blöja bakom en grind som ska skydda henne från att ramla ner från trappan. Hon är skyddad bakom ett galler. Och när hon ropar efter sin mamma, så är allt jag behöver göra för att få min nyponros i min famn, är att öppna grinden. Fan vad mitt mammahjärta gråter.

Fuck Trump, fuck Melania, fuck SD, rasism, sexism och kvinnohat.