Citronvand och stjerneskud

Jag växte upp bland rosmarin, salvia och rouille-krydda i lösvikt. Min mamma och pappa drev en inredning och trädgårdsbutik hemma på Gamleväg i Höllviken där jag spenderade min barndom. Vi hade tre stycken växthus som alla doftade blöt jord, sten och mossa. Den grå singeln krasade under fötterna där vi gick i våra tofflor och via linneförklädena som hängde slarvigt på höften, torkade vi av jorden från pärlhyacinter och snödroppar innan vi satte ned dom i genomskinliga glasvaser och lät rötterna hänga fritt.

Mer än ofta åkta vi på inköpsresa till Köpenhamn.
Vi stod lydigt och väntade på flygbåtarna som skulle ta oss över sundet. Väl på plats beställde jag Citronvand och Stjerneskud. Mamma tog räkmacka och en liten Tuborg och så satt vi där, spända och förväntansfulla av vad som komma skall.

På den tiden var Köpenhamn exotiskt, det fanns butiker i varje hörn som inte var etablerade hemma i Malmö och vi smög in på NoaNoa, Othmar och Søstrene Grene som var paradiset för en 11-åring. Allt kostade 10 kronor och hem kom man med 90-talets geléljus, danskt godis och andra nödvändigheter.

Min mamma var en stjärna på att luska upp trender och annorlunda ting. Vi lärde känna Tage Andersen och Pottemagaren Erik Bendsen, båda karaktäristiska män varav en som du med all säkerhet känner igen via hans foldevas som synts flitigt i sociala medier på senare tid.

Det var något speciellt att få träffa dessa buttra, danska män i annorlunda kläder som liten. Att vi var på besök i deras värld rådde inga tvivel om. Hos Tage fick man även betala, precis som idag, för att komma in i hans butik som framförallt är ett museum.

I Erik Bendsens butik låg vit finkornig sand utspridd över hela trägolvet, väggarna var målade i Harlequin-mönster i mörkaste midnattsblå. Varannan ruta var av silver som blänkte i det dunkla ljuset.

Här fanns inga lampor, bara mängder av stearinljus. Längs väggarna stod hyllmeter och åter hyllmeter av handdrejade krukor och längst in fanns hans keramikstudio. På golvet stod korgar fyllda med enorma sjöstjärnor och man kunde köpa snäckor i lösvikt.

Vi valde med omsorg ut limegröna, kleinblå, svarta och mörklila krukor med hans karaktäristika lejonhuvud på. Borden dignade av plättar i luften och skira strutsägg balanserade på höga rostiga ställningar likt de vackraste av konstverk.

Jag älskade hans värld. Han var inte trevlig, inte det minsta, men plötsligt fick min mammas okonstlade sätt honom att skratta. Ibland tänker jag på hur hon bara tog för sig, klev in och gjorde plats, pratade låtsas-danska och blev en av få återförsäljare som fick sälja hans krukor.

När december närmade sig, då åkte vi över och fyllde bilen med illröda, små danska juläpplen som vi sålde kilovis av i papperspåsar. Ildrød Pigeon – Eldrött juläpple. När vi var klara hos Pottemagaren så promenerade vi längs Strøget, bort till Tage Andersen.

På vägen dit köpte mamma spritärtor som hon åt så det stod härliga till. De gröna skalen flög längs med kullerstenarna och plötsligt var det dags för lunch på Pasta Basta. Den ljuvligaste av restauranger med en innergård där det kryllade av råttor bland soptunnorna.

Tage Andersen. Ni som har varit där vet att man inte går oberörd därifrån. Det är nästan svårt att i ord göra upplevelsen rättvisa så jag rekommenderar varmt att besöka hans universum nästa gång ni kommer till Köpenhamn.

Jag är så tacksam för dessa minnen med min mamma, så tacksam för alla lastpallar med danska krukor som landade på vår uppfart. Så tacksam för hur mina föräldrar tvingade ut mig och min bror i den svarta novembernatten för att hinna packa upp lagom till advent. Handflator svarta av trycksvärta, svetten som rann ner för pannan och andedräkten som stod likt moln ur våra munnar när graderna sjönk.

Jag hoppas så innerligt att jag kan skapa en kreativ uppväxt till mina barn. Att jag en dag får äran att bli mamma och bjuda in mina söner eller döttrar, till en värld bland sjöstjärnor och illröda juläpplen..