Med andan i halsen..

2 years ago

Detta år har varit en stor utmaning för mitt psykiska mående. Jag tänker att det inte ger något att gå in på detaljer men att bli förälder utan närhet till sina bästa vänner var jag inte beredd på.

Ensamheten har varit så otroligt påtaglig och min ångest har då och då gjort dagliga besök.

På alla ändlösa barnvagnspromenader har Elsa och Sofia varit ett lättsamt sällskap i lurarna och det var ett av Elsas tips som blev startskottet. Startskottet till att jag tog klivet bort från det som gör mig svag och tillbaka till det som ger mig mod.

En jobbresa till Stockholm bokades och på 5 minuter fick jag svar från mina nära:

-Vi ses den 2 september, bord är bokat 19.00

När jag ser den här videon så rinner tårarna oavbrutet. Jag blir rörd, full av energi och gåshuden sprider sig längs mina armar. Jag vet inte om det är för att känslan påminner mig om något som jag saknar så oerhört,
någon jag var då men inte nu.

Zaho de Sagazan och middag med en ny vän gjorde att att jag plötsligt och äntligen kände att jag landade.

Jag landade här i vårt hus, med min familj, i vem jag är och att det som fattas mig bara finns ett samtal bort.
Jag fick en insikt om att allt kommer att bli bra,
att min Nike inte är problemet och att jag bara gick vilse för en stund..

Nu när jag snart börjar jobba, då öppnar vardagen upp sig för det liv jag verkligen älskar. Att vara förälder är också att våga vara sig själv, att våga sätta sina behov först, något jag den senaste veckan blivit påmind om inte är fel, tvärtom.

För mig är det helt rätt, min dotter är inte en prioritering, hon är en förlängning av mig.
Hjärtslagen i bröstet, andan i halsen och klumpen i magen. Hon är det kiknande skrattet, panikångesten och det tryggaste jag vet. Hon är mosade hallon på vita tröjor, klarblå ögon och handen på min kind.

Hon är jag.

Men mitt alldeles egna liv är viktigt,
jag är viktig.

Med andan i halsen..

Se klippet här.

Tack Elsa för att du öppnade upp något som så länge varit stängt.

Tack Zaho de Sagazan för de avsparkade skorna, energin, friheten och modet.

Synne · 2 years ago
Kjenner meg så igjen fra første året som forelder<3 Takk for at du deler!

elsa · 2 years ago
Fina Emely! ❤️ Visst är det härligt när man hör sin inre röst tala klart! ❤️

Emely Crona Stenberg · 2 years ago
Det är verkligen ett ljus som går upp för en när man vänder blicken inåt istället för utåt. Tack igen Elsa. ❤️

Sam · 2 years ago
Känner så igen mig❤️❤️❤️❤️

Emely Crona Stenberg · 2 years ago
Det är fint att trots ensamhetskänslan så är man aldrig det fullt ut. Tack för att du delar med dig!

Malin · 2 years ago
Så fint skrivet, och så sant. Det kommer bli bra, för det blir det när man hittar riktningen.

Amanda · 2 years ago
Blev också besatt av videon!! Såg den på repeat i flera dagar!! Det är tufft att bli mamma, att navigera i att vara både sig själv och ansvarig för en liten människa. Hade också toppar och dalar första året <3

Emely Crona Stenberg · 2 years ago
Ja, ett livslångt lärande!

Amanda · 2 years ago
Verkligen!!! <3

Kristina · 2 years ago
Ja, så är livet som mamma!

Karin · 2 years ago
Tack för allt fint du delar. Du ger mig så mycket. Ångest är vidrigt. För mig en arvedel från min mor och en känsla av att allt kan gå åt helvete. Men nu är det vidriga ångestmonstret borta.

Petra · 2 years ago
Du har en fantastisk förmaga att uttrycka dig. Och du förtjänar att vara pa rätt väg. Kram

Emely Crona Stenberg · 2 years ago
Det var väldigt fint skrivet, tar med mig det. Tack snälla..

Athena · 2 years ago
Vad fint att du delar, även om jag inte varit i en sådan livssituation blev jag ändå berörd.

Simone · 2 years ago
Tycker om din blogg och hoppas alltid på en ny uppdatering för du inspirerar så! Även fint att du delar med dig när livet känns skört, det gör det i mitt med ibland <3 Fortsätt som du gör. Du är min go-to för att hitta nya inspirerande konton att följa eller bara härliga bilder och miljöer att drömma sig bort i. Kram

Emely Crona Stenberg · 2 years ago
Tack snälla Simone för denna kommentar, blir verkligen jätteglad!

Maria · 2 years ago
Vad fint att du delar med dig och vad fint att höra att det känns lite lättare att andas nu <3 Minns mitt första år med bebis som en kamp för att hitta fotfästet igen.