En trygg ovisshet

Det är den 17 juli 2019 och min sommar har spenderats ensam.

Jag och Erik bestämde oss för en paus i slutet av maj,
och allt känns konstigt.

Jag lyssnar på Deportees, scrollar med tummen på Instagram
och sover en natt på balkongen.

Ett tropiskt dygn skriver de och jag bara vet,
att du har träffat någon annan.

Utebliven frukost och bortglömda sms,
slitna jeans och nya dofter.

– Bra musik rymmer alltid ett löfte,
en förhoppning om ett liv som är menat för mer än att uthärdas.

Jag vandrar över Söders höjder, ett hår klipps av
och alla känslor utanpå.

Tar ett djupt andetag i Ivar Los och morgondopp i Haga.

Molnen rusar över himlen och hjärtat i takt med dem.

Ett liv är till för mer än att uthärdas.

Jag drivs av passion och riktiga känslor.
Att få känna, bli kär, uppleva svek och avund.

Allt ryms i tre månader.

Det är den 17 augusti och solen har gått ner.
Tillsammans med tusentals andra vänder jag mitt ansikte
upp mot sensommarkvällen.

Scenen exploderar och himlen öppnar sig.

Robyn sjunger With Every Heartbeat och regnet öser ner.

Det är näst sista låten och kroppen reagerar på den vibrerande
pulsen från publiken. Min tröja klistrar sig mot ryggslutet, skorna
fylls av vatten och vi dansar, som vi dansar.

Jag lämnar en sommar full av passion, svek och avund bakom mig.

Tar klivet in i en trygg ovisshet och landar där.

Den 14 juli 2026 ser jag Robyn i Köpenhamn,
jag har fyllt 40, fött en dotter och bor i Skåne.

Ett liv är till för mer än att uthärdas. 

*