Avskärmning

Igår kände jag mig sådär helt dränerad, totalt slut i själen. Grät i soffan efter nattningen. Men Gunnel somnade en timme tidigare än vanligt och jag hann just sitta med Eric i soffan. Att bara hämta några andetag. Och vi fick sova inatt.

Vaknar till snö men har köpt nya knallrosa låga Fubuki vinterskor och de är så sköna att jag bara kände åh när jag klev ut. Och jag fick en så fin brun fuskpälsmössa av Susanna igår som jag också invigde. Fick till och med med mig vantar till mina så torra spruckna händer. Att hitta glädje och kraft i det lilla.

Jag har varit väldigt ledsen på jobbet. Och när energi tas överallt är det svårt att omgruppera. När det aldrig finns tid för återhämtning. Att läka. Men en natt sömn blev lite laddning. Bara sådär så det går att befinna sig över ytan.

Jag ska verkligen vara rädd om min energi. Och det är svårt. Det är fint att ge och så jag vill vara. Men när en är där ute och sticker ut hakan, visar sig sårbar och svag. Och den andra inte värnar eller är medmänsklig. Då tar skadan vid. Och mer rotat. När man inte är beredd.

Det är så intressant hur elakhet och småsinthet överskuggar allt det snälla och fina. Typ äter upp ljuset. Och det vill jag inte. Att det dåliga gör att jag inte har energi att ge åt allt fint och bra som finns vid sidan av.

Det gäller att få landa tryggt någonstans. Mjukt och omtänksamt. Och då får en ibland just vara vaksam, göra sin krets liten. Minimera risker i att såras. Men jag vill inte leva halvt. Med murar. Under skydd. Men just nu behövs det. I vissa sammanhang.

Och jag är här men just nu omgrupperar jag lite. Och uppskattar allt fint ni ger.