Kappor, motivationskällor och fina reminders

I tiden som är nu för mig gäller det att hitta glimtar som får mig att faktiskt överleva.

Det kan tyckas banalt med kläderna men för mig är de mina livlinor nu, att klä upp och göra roligt. Få energi när det inte kommer från andra platser. I mitt lilla mentala land för överlevnad.

Jag börjar inse att vår amningsresa är påväg mot ett avslut och det känns tufft. För att det varit vår grej. Den eviga tråden och trygghetens plats. Men vi kommer finnas kvar. Den andra sidan som folk berättar om är ännu oviss men oundvikligt påväg i vår riktning. Mest i min.

Jag vet bara inte hur det ska gå riktigt. Och att hitta orken till det. Inatt blev nån form av ny low för mig. I att faktiskt inte orka mer. För mig och min kropp. Mitt sinne och förstånd. Och jag får jobba med att låta min röst ta den platsen före henne, som jag vill ge allt. Men kanske just inte mer än vad jag förmår inom hälsans gränser.

<3