ägg

Det känns som att kroppen och livet börjar ta semester. Vi varvar ner. Kanske är det alla dessa långhelger och avbrott från ekorrhjulet. Jag känner hur det börjar bli läge och nu är det bara två veckor kvar.

I morse vaknade vi tidigt igen och Gunnel ville ha pannkakor. Enda problemet var att vi inte hade några ägg kvar. Och klockan var långt innan alla affärer öppnar.

Så kom jag på att det finns en bonde med en liten självbetjäningsbod, där det finns just ägg och lite annat typ honung och must.

Så jag packade in Gunnel i bilen och vi körde dit på bara några minuter. Lyxen med att bo både nära stan men också i begynnande Roslagen och väldiga landet miljöer.

Jag sa till Gunnel att ta några sandaler i hallen och hon kom tillbaka med sina flamencoskor. Iallafall.

Det blev en fin lugn dag igår ändå. Kyrkans förening hade fixat ett så fint firande med sång och dans och de hade nationaldräkter på sig. Serverade rulltårta och mer.

Fem minuter att gå dit med vagnen, dansa lite äta kaka och sen hem igen.

Jag kan bli rörd av engagerade människor. Som tar sig tid att fixa fint för andra, att bibehålla traditioner och ordna. Och så mycket folk som anslöt.

Det fina i att vi kunde sitta bredvid varandra och dricka festis. Att hon verkligen är ett barn.

Jag börjar känna mer och mer att Gunnel just växer och i och med det att vi växer ihop. Att den där skörheten och stressen finns kvar men i små stunder gör den inte det. Och jag kan se glimtar av hur livet kanske kan få se ut framåt. Där andan i halsen lättar lite.

Hon är det finaste jag har och det var mysigt att göra något av morgonen. Tack till bonden som fixat så vi kunde.

<3