Vågen
10 months ago
Jag skriver ju sällan om mitt dagliga jobb men jag jobbar som upphandlingsledare på Trafikförvaltningen inom Region Stockholm som i princip är SL. Där upphandlar jag vanligtvis trafik.
Men när jag kom tillbaka från mammaledigheten blev jag tillfrågad av min chef om jag ville bli involverad i en konstupphandling till Saltsjöbanans nya slutstation vid Slussen. Verkligen ett stars align moment där det kändes som att mina världar fick mötas.
Och för några veckor sen signerades avtal med den konstnär som vunnit upphandlingen.
Vi i projektgruppen, jag en arkitekt och vår konstkonsult hade sagt att vi skulle åka till Fotografiska och fira. Och även gå och titta på byggplatsen så gott det går.
Det var en vädermässigt grå och tråkig dag men väldigt fint att få fira med kollegor över ett projekt jag både älskat att jobba i och är stolt över.
Känslan att Gunnel kan gå som vuxen till stationen och veta att mamma var med och köpte in konsten. Den tanken gör mig alltid rörd.
Jag invigde min nya kappa från Sezane.
Har passerat NK flera gånger och sett den gulliga lilla prinsesspralinen men ännu inte smakat.
Påväg till Fotografiska gick jag förbi Lena Cronqvists tjejer som flyttats från Södermalmstorg. Vi pratade om dem i pod för några år sen så jag blev lite nostalgisk.
Saltsjöbanans nya slutstation håller på att byggas i Katarinaberget och ska ansluta till en ny galleria.
Så spännande att ha fått sett ritningar och att sen i framtiden kunna se allt ta form.
Jag hade så sett fram emot att äta på fotografiska, jag har ätit där på kvällstid och även Paul Svenssons mat på avsmakningsmeny för några år sen.
Men vi blev så ofantligt besvikna. Det fanns tre rätter på lunchmenyn och två av oss tog club sandwichen. Det känns lite som att ta en cheeseburgare. Safe och alltid gott.
Men vi blev helt häpna faktiskt över nivån. Det kom in en torr orostad, inte smörstekt dubbelmacka med en liten kycklingbit, sallad och en bifftomat i. Goda chips.
Men mackan var liksom det gamla brödet man livar upp som fattig riddare, sådär sista dagen innan bäst före datum. Och som torr ramlade den sönder och orkade inte hålla upp innehållet.
Och den kostade ändå 225 kr. Liksom ändå i kategorin pricy lunch.
Vi sa i all välmening till. För det kändes som att Fotografiska som typ fått Michelinutmärkelse och har en årets kock (en av mina favvisar) som ledare verkligen kunde sikta högre.
Så firarlunchen flöt mer på sitt sällskap än innehåll.
Vi gick genom utställningarna ner igen för att göra att besöket skulle kännas värt.
Fint med bilder från Nikis ”hon” utställning på Moderna. Den hade jag verkligen velat få uppleva.
Köpte artsy klossar till Gunnel och jag älskar museibutiker mer än mycket annat. Får ibland mer tillfredställelse av att gå i dem än på själva museet.
Nationalmuseum och Moderna har ju verkligen bra mat och en stolthet i genomförandet. Så det blev lite antiklimax med att lunchen verkligen var en superbesvikelse.
Men vi kunde ändå känna storheten i att fira ihop och det fina i att ha varit delaktiga i något fint för Stockholm och konsten i kollektivtrafiken.
<3
Jeanette Åkerberg
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics