Ecco

Jag köpte ett par svarta remsandaler förra sommaren typ på stadium, superenkla. Men de har blivit ett par såna där jag ofta tar till pga snabba att ta på och passar till allt. Men kvaliten är ju sådär och inte fotriktiga.

Inför semestern här så investerade jag i ett par svarta Ecco sandaler istället.

Min mormor hade alltid Eccoskor. Både sandaler och skinnskor. Som hon varvade. Det var hennes märke. Och som tonåring lånade jag ett par röda remsandaler av henne typ varje gång jag gick till dem. Hade dem på mig där i trädgården och på promenad med henne. De var så otroligt sköna. Jag kan fortfarande minnas känslan på fötterna.

Önskar att jag visste var de är så jag kunde få ha dem.

Men jag köpte iallafall ett par svarta, de fanns i massa roliga färgkombinationer men jag ville våga vara lite classic och clean. Med minnet i bakhuvudet av att de just då passar till precis allt.

Så fort jag satte dem på fötterna så kändes det som att mormor var med. De är så förknippade med henne.

Och jag ska ha med dem till Mallorca, dem och mormors keps som jag fått. Och vara glad i att fötterna får vistas i luftiga men också så sköna skor. De får mig att känna att jag inte behöver packa några andra.

Det är fint att på alla sätt möjliga få känna mig nära mormor. Jag saknar henne väldigt kroppsligt. Sådär rotat. Nästan så jag inte tänker på det för att känslan är överallt. Viktiga personer som lämnar fattas en för alltid.

Men jag bakar hennes sockerkaka, klappar Gunnel som hon klappat, och så går jag i skor nu som känns som hennes. Och vips så är hon där.

<3