Calmness

En ljuvlig känsla infann sig idag. Ett lugn och en tillförsikt, ett lyckorus av nuet som är.

Igår hade Gunnel treårskontroll inne i stan på morgonen och hon vaknade alldeles för tidigt av ljuset. Så vi kom iväg lite tidigare än vad vi behövde och hon kunde springa i Humlegården en stund och jag hann köpa mitt favvokaffe innan besöket.

Efteråt åkte jag ut med henne till förskolan och tillbaka till stan och jobbet. En väldig färd fram och tillbaka, men allt gick så bra. Och det stärkte mig. Varje liten känsla av att greja roddandet, och att det blev en väldigt fin stund la sig som en ro över mig. Jag känner inte riktigt samma uppladdningsstress inför en helg solo. Mer en känsla av att det kommer bli bra. En förväntan.

Och allt börjar landa. Jag ser framför mig vart jag vill och att det känns som att livet också vill i samma riktning. Synk finns just nu och jag är så tacksam för det.

Som en belöning för allt slit och en känsla av att allt blir just som det är menat.

Jag vet inte riktigt vart inom mig jag ska lägga all den tacksamhet jag känner över att få må och känna som jag gör just nu. Och att en så vacker tid väntar. Både årets prime men också vad som känns som mitt livs.

Det är något ofantligt vackert i att våga söka sitt life och hitta rätt. Att våga göra om och få det bättre.

Jag har en nära vän som separerade samtidigt och hon sa det, hur det känns så rätt och att det aldrig skulle kunna gå att gå tillbaka. Hur vi bara har ett liv och verkligen borde värdesätta att spendera det ihop med de som ger en glädje och lycka.

Jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet men jag skriver här och tänker att kanske landar det hos någon som behöver läsa det.

<3