Linn (som själv var inspirerad av en Harlekinroman) svarade på mitt rop på blogghjälp och föreslog att jag skulle skriva om ögonblicket jag insåg att det var Magnus och ingen annan jag ville ha.
Vi kan naturligtvis inte bortse från att jag gillade Magnus första gången jag träffade honom på Korjaamo i september 2007 men det var först ett knappt år senare som jag insåg att det här var mannen jag ville leva med.
Magnus hade gjort en klassisk road trip genom USA i en evighetslång månad och jag beslöt mej för att möta honom på flygplatsen då han återvände. Trots utebliven konfetti, onaturligt starkt ljus och änglasång kändes det ändå mycket rätt, eller till och med självklart, då vi föll i varandras armar på Helsingfors-Vanda.
När visste ni*? Och finns det någon av er som tvekar?
*alltså inte att Magnus är mannen i mitt liv, men att er partner är personen i ert liv.
Sara · 16 years ago
åh, romantiken!!själv visste jag långt förrän jag träffat min man. först spanade jag lite på honom på nätet (x3m), och sen mejlade vi (daligen!) många månader innan vi träffades. och jag visste direkt. och hoppades förstås stenhårt att han också skulle fatta så småningom...
the tit · 16 years ago
I knew when I said bitterly: "If I wasn't so messed up you'd be the perfect guy to marry." Or something like that, while nursing my drink in Kaisla. When I said it I got this flash of our future together, and I knew I probably would marry him.
Sabrina · 16 years ago
Mitt eget förhållande har jag inte riktigt någon koll över...men jag gissade att Magnus var mannen i ditt liv då du lade dig ner i hans knä för att vila efter våra simäventyr. Samtidigt blev jag lite kär i er båda två eftersom ni va så söta.
Anonym · 16 years ago
Ja visste att han e mannen i mitt liv eftersom han skrattar åt mig, oberoende om ja sku ha koskit i ansikte så skrattar han åt mig. O ja älskar det.
anne · 16 years ago
En vecka efter att vi träffats som främlingar, han från Chicago, jag boende i Sumpan...
Kiri · 16 years ago
Ja vad ska man säga, med nybrustet hjärta... viimeisiä paloja viedään.
Krippen · 16 years ago
Ännu konstigare "parentes" sku ha varit att "alltså inte att Magnus är mannen i ert liv"
Kiri · 16 years ago
Aijoo o sen ska ni läsa den här nya bloggen som håller på att födas http://lollydarling.papper.fi...verkar lovande :)
Nina · 16 years ago
Jag visste att Han var den rätta redan 10 år innan det faktiskt blev vi. Jag hade sagt en gång i förbifarten att det bästa jag visste var M&M;'s, men endast de gula och blå. När jag sen fyllde härliga 17 år så stod han där med hel påse av ovannämnda godis. Självklart endast de gula och blå som han hade plockat ut.Ungefär då klickade det i huvudet. Och nu, snart 11 år senare är det äntligen Vi.
Peppe · 16 years ago
Sara: bra jobbat! och visst rä det skönt då man äntligen med säkerhet vet.The Tit: jag tror att vi måste träffas, du är så cool.Sabrina: det är du som är söt i den här ekvationen och visst var det en fantastisk vecka!Anonym: aaawww.Anne: romantiken!Kiri: NEJ! Men det måste bara betyda att han inte var Mannen.Kiri: check! eller så fort mitt internet fungerar lite bättre.Nina: mycket romantiskt! jag håller för övrigt med dej då det kommer till M&Ms;.
Höperöt · 16 years ago
Första gångerna vi träffades (på diverse studiefester, han är min studiekompis' kusin) var han en urtypisk yrkiskille som inte ens vågade öppna munnen utan alkohol i blodet och då kom det bara ut maskinbabbel och såntdär. Hehe, höga tankar I know :PFem år senare råkade jag känna igen hom på webben och hörde hur han hade det och ja-a, pojken hade ju vuxit upp och blivit karl! Kort därefter sågs vi igen på sagda studiekompis möhippa. Han skulle bara köra oss av och an till hippans slutdestination, han var inte ens med på festen, men ungefär där och då bestämde jag att det var honom jag skulle ha. Och ännu har han inte protesterat hihi...
Sofia · 16 years ago
Jag visste det då jag första gången höll honom i handen. Det sa liksom klick. För mig i alla fall. Sen under en vecka som lägerledare på samma läger visste jag inte alls vad jag ville. Men till slut föll bitarna på plats och nu har det varit Vi i fyra år och jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva med någon annan!
Anonym · 16 years ago
barndomsvänner och träffades igen efter mer än tio år. kom in i hans lägenhet där han låg på en madrass helt bakis och efter kanske en halvtimme låg jag där bredvid. där och då insåg jag att det här är min blivande man. har en speciell kemi mellan oss där ord oftast är överflödiga och folk i samma rum nästan kan ta på energierna som åker berg och dalbana mellan oss.
the tit · 16 years ago
Well thanks, I'll maybe take you up on it and mail you sometime :)
Miasworld · 16 years ago
Den där gången på en parkbänk i göteborg. Mannen hade flyttat till Tyskland, jag harvade runt på lärarvik och sökte jobb. Och så på en parkbänk utanför ytterligare en högstadieskola i Göteborg när jag pausade under ännu ett urtrist vik så tänkte jag "vad gör jag här?". Packade bilen och drog till Tyskland. Sen var liksom det där med att fria en ganska naturlig grej.
Peppe · 16 years ago
Höperöt: bra jobbat! Man ska ta det man vill ha.Sofia: "det sade bara klick! värsta rojalistiska historien. Fint.anonym: raka spår ser jag. den där kemin känner jag igen, oerhört fint.The Tit: Do it!Mia: sjukt nog kan jag den här historien fast vi aldrig pratat med varandra på riktigt. Fin är den iaf.
Anonym · 16 years ago
Vi gick faktiskt på samma klass redan i gymnasiet... men då var jag nog inte det minsta lilla intresserad av killen med mössa och lockigt hår. Några år efter gymnasiet studerade vi mitt i allt i Åbo.... och när han en natt efter mycket vin la sig i min famn o berättade om sitt liv, ja, det var väl då jag visste.(och huj så det låter överäckligtromantiskt).../Jess