Gästbloggen – magnus silfvenius öhman
16 years ago
Hej alla!
Så underligt det känns att skriva på svenska helt plötsligt. I knappt ett år så har jag ju bloggat på finska på svensken.ratata.fi. Och nu, för första gången på jag-vet-int-när, så förstår jag alla orden jag skriver.
Men shit vad det har gett mig mycket. Kanske inte så mycket finskakunskaper som jag hade hoppats på men en hel del självförtroende när det kommer till att använda språket.
Det var egentligen i morse som det slog mig.
Jag och Petski stod i kaffekön vid vår lilla kafeteria på jobbet. Jag stod först och skulle beställa. Helt plötsligt hör jag mig beställa mitt och P's kaffe på finska och informerar dessutom biträdet att jag kommer att betala för hela kalaset. Det var visserligen inte första gången jag försökt tala finska med Peter i sällskap men det var första gången som han inte skrattade.
Okej, först, Petski skrattar aldrig åt mig för att vara elak. Han skrattar åt mig för att han tycker att jag är rolig. Och de gånger jag försökt tala finska så har han naturligtvis tyckt att jag har varit rolig.
Men hur välmenande folk än är så är det ändå svårt att komma över tröskel att försöka tala finska när jag vet att det kommer följas av skratt i bakgrunden. Ibland händer det ju trots allt att jag inte försöker vara rolig, utan bara beställa lite mat. Jag är en kille med gott självförtroende men trots det har jag länge dragit mina stapplande one liners i skymundan, i taxibilar, på Mc'en och andra skumma platser.
Men nu, den här gången, skrattade han alltså inte.
Men vet ni, det hade jag inte ens en tanke på att han skulle göra.
Helt plötsligt kändes det helt naturligt att fumla fram "kaks kahvi kiitos! ja minä maksa hänen kahvi myös!".
Och allt skrivande i all ära men det där har jag bara er som följt eller ens sett min videoblogg, att tacka. Och er som uppmuntrat mig med snälla ord. Men framför allt: Alla ni som skrattat!
Tack för ordet Peppe.
Så underligt det känns att skriva på svenska helt plötsligt. I knappt ett år så har jag ju bloggat på finska på svensken.ratata.fi. Och nu, för första gången på jag-vet-int-när, så förstår jag alla orden jag skriver.
Men shit vad det har gett mig mycket. Kanske inte så mycket finskakunskaper som jag hade hoppats på men en hel del självförtroende när det kommer till att använda språket.
Det var egentligen i morse som det slog mig.
Jag och Petski stod i kaffekön vid vår lilla kafeteria på jobbet. Jag stod först och skulle beställa. Helt plötsligt hör jag mig beställa mitt och P's kaffe på finska och informerar dessutom biträdet att jag kommer att betala för hela kalaset. Det var visserligen inte första gången jag försökt tala finska med Peter i sällskap men det var första gången som han inte skrattade.
Okej, först, Petski skrattar aldrig åt mig för att vara elak. Han skrattar åt mig för att han tycker att jag är rolig. Och de gånger jag försökt tala finska så har han naturligtvis tyckt att jag har varit rolig.
Men hur välmenande folk än är så är det ändå svårt att komma över tröskel att försöka tala finska när jag vet att det kommer följas av skratt i bakgrunden. Ibland händer det ju trots allt att jag inte försöker vara rolig, utan bara beställa lite mat. Jag är en kille med gott självförtroende men trots det har jag länge dragit mina stapplande one liners i skymundan, i taxibilar, på Mc'en och andra skumma platser.
Men nu, den här gången, skrattade han alltså inte.
Men vet ni, det hade jag inte ens en tanke på att han skulle göra.
Helt plötsligt kändes det helt naturligt att fumla fram "kaks kahvi kiitos! ja minä maksa hänen kahvi myös!".
Och allt skrivande i all ära men det där har jag bara er som följt eller ens sett min videoblogg, att tacka. Och er som uppmuntrat mig med snälla ord. Men framför allt: Alla ni som skrattat!
Tack för ordet Peppe.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
The Tit · 16 years ago
A braver man than me... Umm though of course I am not a man, but you get what I mean.
Anonym · 16 years ago
Kämpa på! Det är otroligt hur mycket finska du har lärt dig på så kort tid!Din blogg är jätte rolig att läsa och dina video clip är något av de roligaste jag sett:) Och tack Peppe för en superbra blogg!:) Ha det bra!
Sara · 16 years ago
Det är alltid svårt att samla till sig mod att prata ett främmande språk, men man måste bara våga- precis som du!:) Jätte trevliga bloggar båda två!
Anonym · 16 years ago
Du är så bra! Jag kom att tänka på ditt diskmaskinsklipp, vad för diskmedel skall man använda enligt dig? :)
Helena S. · 16 years ago
Så fint! Tycker du är jättemodig!
Sara · 16 years ago
men hördu: föreställ dej hur det är när det känns likadant och man är infödd finländare.jag är mycket osäker på om jag kan köpa kaffe på korrekt finska.
Krippen · 16 years ago
Jag sku precis säga samma sak som Sara där. Hon har alldeles rätt, många finlandsvenskar har jobbit med det finska språket (jag tycker det e ett fult språk fastän jag talar det som mitt andra modersmål) Så bara stå på dig och tala ut!! Fast då vet vi ju också hur roligt det e att reta finnarna med att gå fråga efter t.ex. bakpulver på svenska i stora citymarket eller prisma!
snuf · 16 years ago
Onneksi olkoon! (Det var via Google Translate, I suck..)
Anonym · 16 years ago
oj det låter som att det är peppe som skrivit det där. jag trodde du skulle skriva nåt roligare magnus! men så var du helt seriös.
Emilia · 16 years ago
Jag vet vad du menar. Jag har bara bort i Finland i 4 månader nu, men har de senaste 2 1/2 åren umgåtts med många finnar och försökt lära mig finska. Så fort jag försöker säga något på finska så skrattar dem. Alltid med kommentarer att jag är så söt eller att det lät så roligt. Detta gör det svårt för mig att våga prata finska med människor jag känner, och gör precis som du säger. Säger de få meningar jag kan i skymundan till någon som inte vet att jag egentligen inte pratar finska. Härligt att höra att du lyckats komma över det och att det släppt och att du nu pratar mer öppet. Jag ska kämpa på och hoppas att jag med hamnar där. Just nu känns det lite svårt dock.
smilla.ratata.fi · 16 years ago
En underbar text! Vad fint att du vågar. Ibland är det mycket svårt att vara en som ofta skämtar, för just som du skriver strävar man ju inte alltid efter vara rolig.
Hanna · 16 years ago
Kämpa Vidare :) Din finska blir bara bättre och dina glada inlägg hör till dagens höjdpunkter.Samma gäller Peppes blogg! Tack för dem båda!
Sonja · 16 years ago
Nämen vilken rolig överraskning, mina favoritbloggare på en och samma sida. Kan det bli bättre? Du är så duktig som vågar tala finska! Och bra talar du dessutom.
jeb · 16 years ago
Det verkar som om min kommentar har försvunnit. Hoppas det inte skedde nåt missförstånd, jag menade faktiskt det jag skrev. Det är kul att höra att du har börjat trivas med finskan.
Anonym · 16 years ago
Men du gör ju bra ifrån dig! Jag brukar säga att så länge man kan göra sig förstådd (en utländsk kompis hade ännu ett tag sen lite svårigheter med det: han beställde "yksi koff" och fick en kopp kaffe...)Men vet vad du menar, det känns fånigt när allt man säger något på ett främmande språk och det alltid följs av fniss
Peppe · 16 years ago
Ni är så fina och snälla! Jag ska se till att Magnus svarar er imorgon. Puss och gunatt!
magnus - svensken.ratata.fi · 16 years ago
the tit: weeell. don't know about brave but some times you just gotta get a coffe.sara: så ere. svårt, men vad har man egentligen att förlora?helena: haha.. äsch.sara2: jo, men ibland måste man bara bestämma sig. vad är viktigare: stoltheten eller kaffet?krippen: tråkigt om det känns jobbigt. det måste ju inte vara perfekt.snuf: kiitoksia!emilia: jag är med dig. du ska få ett uppdrag av mig: hur skämmigt det än känns så ska du varje dag säga något å finska till dina polare. Skit i att de fnissar. Kom ihåg att de också fnissar för att de är ovana att höra dig prata finska. Be dem också om hjälp. Tips: Innan du ska säga din fras på finska fråga kompisarna hur den ska sägas.smilla: så ere. och tackar!hanna: tackar. will do!sonja: jo det med lite glass hade det hela blivit mycket bättre!jeb: du har dessvärre själv slarvat bort din kommentar. skriv den igen för nu blev jag nyfiken på vad du tänkte! :)anonym:1) tackar! ska försöka bli flitigare!2) hm, bra fråga. jag har faktiskt ingen aning. jag har alltid utgått ifrån att alla medel är lika bra. måste börja forska lite...3) hoppas inte att jag gjort dig allt för besviken. roliga saker sparar jag till min egen blogg. ;)4) håller helt med! dessutom så blev ju allt till det bättre. för nog var det väl bättre att din vän fick en kopp kaffe än en öl?Tusen kramar ochtack till er alla!/magnus
Bonzaj · 16 years ago
Ja jag sökte på ditt namn och hamnade här till slut. Jag är så djupt imponerad av dej. Såg ett tv program precis, där du hjälper äldre att finna en ny vän i livet. Djupt imponerande och gripande. Du är helt fantastisk. Det var vad jag ville säga. Jag brukar tänka, vill jag ha med den här personen i min båt och meta abborre, och vad beträffar dej så är svaret definitivt, ja det vill jag. Hur har SVT funnit dej, det kan man fundera över. Ha det så bra, hälsn. Håkan