Mammaförändringen
16 years ago
Malin och Katrin skriver om hur de förändrats efter att ha fått barn. De menar att de blivit explosivare och labilare. Lättretligare och mera introverta. Katrin skriver att hon tappat en del av sin glöd och går omkring och muttrar som en gammal gubbe.
Själv tycker jag att den största skillnaden är att jag är mycket känsligare nuförtiden. Jag måste hoppa över artiklar och stycken i böcker som handlar om barn som mår illa. Jag får en klump i halsen av att se romer tigga på gatorna och gamla människor som ser lite ledsna ut. Dessutom gråter jag i filmer.
Samtidigt har jag aldrig förr varit så här kreativ och produktiv, men det har kanske mer att göra med att jag inte har ett jobb som tar upp det mesta av min tid och mindre med hormoner. Eller vad vet jag.
Hur upplever ni som har barn det? Större, mindre eller inga personlighetsförändringar alls? Och ni som ännu inte pressat ut en bebé ur er vagina: tycker ni att tonen i den här bloggen ändrats efter Vidars ankomst?
Själv tycker jag att den största skillnaden är att jag är mycket känsligare nuförtiden. Jag måste hoppa över artiklar och stycken i böcker som handlar om barn som mår illa. Jag får en klump i halsen av att se romer tigga på gatorna och gamla människor som ser lite ledsna ut. Dessutom gråter jag i filmer.
Samtidigt har jag aldrig förr varit så här kreativ och produktiv, men det har kanske mer att göra med att jag inte har ett jobb som tar upp det mesta av min tid och mindre med hormoner. Eller vad vet jag.
Hur upplever ni som har barn det? Större, mindre eller inga personlighetsförändringar alls? Och ni som ännu inte pressat ut en bebé ur er vagina: tycker ni att tonen i den här bloggen ändrats efter Vidars ankomst?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Sandra · 16 years ago
Jag tycker din blogg har fått ännu mera innehåll och blivit ännu roligare sen Vidar kom in i bilden. Tycker själv det är kiva att läsa om en kvinna som vill göra och gör karriär och ändå lyckas jonglera (haha, det är ju din juttu) det med familjeliv. Jämställdhetsaspekten är fin, att det inte handlar om att någondera partnern skall behöva ge upp någonting, utan att man som par skall hjälpa varandra så att man tillsammans kommer dit båda vill.
Peppe · 16 years ago
det var hemskt fint skrivet av dej. Tack från hjärtat!
Mama´s got the magic · 16 years ago
Jag sku säga att jag är ganska långt likadan, fast det hände nog någonting med hjärnan där. Jag blev lite mer uppfinningsrik och handlingskraftig. Och precis som du - lite mer blödig och sjåpig när det kommer till världens alla grymheter. Men det är väl bara hemåt eller hur?
HannaH · 16 years ago
Peppe, nu måste vi prata allvar. Du får inte lägga ut sådär söta bilder på Vidar. Jag dör. Jag vill träffa honom IRL.
marica · 16 years ago
nog har det ändrat... men mest märktes det väl att jag som person ändrats när jag skulle tillbaka till jobbet efter att ha fött två barn och varit hemma i 3 år. Då slog väl det mig att jag prioriterar sjukt annorlunda nu... Jag prioriterar familjen självklart men sen kommer mitt jobb nuförtiden sjukt högt upp på listan över saker jag gillar. Det gjorde det kanske inte innan barnen. Jag har satt upp mål dit jag ska inom jobbet och känner att jag är påväg dit. Sen förstår jag heller inte längre människor som sitter och gnäller på jobbet och skulle vilja sluta, Men vafan, sluta då! inte ska man sitta nånstans 8 timmar 5 dagar i veckan om man inte trivs. och kom nu åtminstone inte och gnäll till mig.Jusst det ja, jag klarar inte gnäll och säjer ifrån 15 ggr snabbare än tidigare åt alla i min omgivning.Men sen är jag väl allmät labil och tror att man föder fram oro och samvetskval för 25 år framåt när man föder barn. Men det inbillar jag mig att alla gör.Men härregud vad långt dethär blir, nu slutar jag.
Peppe · 16 years ago
Linn: som jag då ungefär, fast vi verkar ju ha likadana söner också.Hannah: förlåt, han är nu bara en sån här liten fryntlig farbror som gärna träffar dej IRL.Marica: nej skriv på bara! intressant! jag håller med om att man blir snabbare och bättre på att prioritera. Och good for you om du söger ifrån! det ska man göra.
Anonym · 16 years ago
För det första, din blogg är alltid intressant. Den levererar, om vi snackar rikssvenska. Om jag ändrats sedan jag fått barn? Massor, jag är en vackrare människa på alla plan. Före mina kids var jag en egocentrisk prick.Ida
Malin · 16 years ago
Hehe, Peppe du hinner ännu. Mitt monsterjag utvecklades till den nuvarande imponerande nivån under det första mammaåret. När Theo var drygt ett år var jag en fullfjädrad ragata! Men jag måste säga att jobbet har underlättat situationen en aning. Folk där är inte riktigt lika provocerande som mina barn.
N · 16 years ago
Största skillnaden är att min mobil bara innehåller bilder på henne numera och inte en enda posebild föreställandes mig själv (okej, kanske tre då). Säger det mesta...
Pia · 16 years ago
Jag var först en riktig stresshöna till mamma för att nu vara en ganska avslappnad morsa. Å andra sidan var jag mer avslappnad i min syn på framtiden före barnen (typ allt ordnar sej) medan jag nu tom kan oroa mej lite. Och med risk att få skor i skallen så säger jag att få barn är mycket och stort men det är inte allt. Långt ifrån. Jag tycker inte din blogg ändrats märkbart, bra balans tycker jag. men kanske nån som inte har egna barn kan tycka olika. Ja alltså jätte bra är den!
Peppe · 16 years ago
Ida: tack, det var fint sagt! Och jag hoppas att jag gått samma väg som du och är lite mindre ego.Malin: satan, nu måste jag anstränga mej sjukt mycket för att motbevisa dej. Fast alla vet ju att du är kiva på riktigt.N: jag måste också påminna mej själv om att ta bilder på Magnus och mej själv ibland. Och ibland på Malin när vi är ute och rider.Pia: så sant, barn är stor, men sannerligen inte allt.
Sara · 16 years ago
då får jag säga att jag är den absoluta motsatsen till Malin och Katrin som du länkade till: sådär var jag innan. nu är jag fantastisk på alla sätt -snäll, lugn, kreativ, får saker att hända...och så kanske det märks att jag gillar mej själv också. mycket! :)
Malin · 16 years ago
Nejnej, det är högst individuellt. Jag påstår inte alls att det är oundvikligt! Ville bara bråka lite. Du klarar dig säkert. Och jag har faktiskt inte hört om någon annan som skulle ha genomgått en sån fullständig personlighetsförvandling som jag. Därför blev jag på nåt underligt sätt lite glad när jag läste Katrins inlägg idag!
Nina · 16 years ago
Jag blev lugnare, ödmjukare, känsligare, mindre svartvit, lyckligare, effektivare och mer kreativ. Men sen har jag fått ett större orosmoln, lite mindre tolerans gentemot mina sämre sidor. I alla fall mot dem man inte vill ha - dåligt samvete, dynamitutbrott i vissa lägen och missunna sig själv samt partnern. Förbättringarna kom under första året, försämringarna år två. Undrar vad det tredje året för med sig annat än enormt mycket större tålamodsbas.
Klaffen · 16 years ago
Både Lotten och jag har nog ändrats. Man väljer aldrig en film där ett barn kidnappas eller nåt liknande. Tidigare tog man det med ro och tänkte "de e bara en film" men nu vill man absolut inte se nåt sånt.
Anonym · 16 years ago
Jag måste tyvärr meddela att jag tycker bloggen tappat lite "edge" sen Vidar dök upp. Den är snällare, simplare och har blivit mer en mammablogg än en uppvisning av vardagsinsikter, vilket den var förut. Jag läste nämligen bloggen dagligen förut just för att den inte var en mammablogg.För att vara säker att jag inte bara slänger ut påhitt så läste jag igenom gamla texter ur bloggen. Det är en märkbar skillnad mellan september 2010 och februari 2009.Men liv ändrar och bloggar med det. Jag kommer fortsättningsvis att kika in då och då för att se om jag hittar någon humorpärla.
Linn · 16 years ago
Eftersom alla andra är så gulliga tar jag på mig att ge lite tough love (du vet att du är en av mina favoritpeoples som jag iofs inte träffat men we've been over that before). Din unge är givetvis fantastisk, så tycker jag att din syn på mammaskapet och er (din å magnus) syn på jämställdhet också verkar vara. Men rent bloggmässigt är du lite mesigare nu. Lite mer vad vill ni ha än så här tycker jag. Och jag saknar dig i det hela. Ja till interaktivitet, men man dvs jag saknar det som är rent du. När du bloggade för att du ville säga nåt och inte för att du känner dig tvyngen. Don't get me wrong här, din blogg är fortfarande den jag gillar mest och k9mmenterar flitigast, men jag saknar lite edge. Förlåt.
Peppe · 16 years ago
Linn och Anonym, jag fattar vad ni menar. Jag tror att snällheten som tagit bort edgen delvis beror på Vid och delvis på att det för tillfälle är närmare 3000 som läser om dagen och det gör mej lite nervös. Speciellt då jag också föreläser som sociala medier och står ansikte mot ansikte med folk som läser.Men jag tar era kommentarer som konstruktiv kritik. Lite roligare kan jag väl vara.
Helena S. · 16 years ago
Gladare och mera extrovert. Mera självsäker. Framförallt har jag tonvis mera tålamod! Kanske jag undermedvetet känner att det är en bättre förebild åt Elsa än den mera introverta, misstänksamma typ jag var innan.
Magda · 16 years ago
Före graviditeten och Vidar läste jag tyvärr endast sporadiskt din blogg (men det reflekterar även mitt bloggläsande i allmänhet under den perioden), så jag har lite svårt att säga hur mycket den ha ändrat. Jag ska kanske gräva i ditt arkiv någon dag för att kolla... Jag fastnade för din blogg just för att min bild av dig var en självständig, kreativ kvinna, som inte låter sig styras av samhällets färdiga mallar och beteendemönster. Jag tyckte det var intressant att se hur du skulle tackla mammarollen, en roll som innehåller väldigt många förutfattade meningar enligt mig. Men på samma gång önskar jag att bloggen inte bara skulle handla om att vara mamma (det finns ju Alfamamman till), utan att du på nåt sätt visar att man inte behöver reduceras till en enda roll, dvs. mamma, och även skriver om annat (vilket du nog gör :)... Hmm, det där blev råddigt, men kanske du fattade ungefär :)
Naja · 16 years ago
Jag är fortfarande en entusiastisk läsare av din blogg och jag tycker det är intressant att följa med hur en kvinna blir mamma men inte ger upp allt annat samtidigt. Dessutom stundvis sjukt roligt såklart! Men jag är ärlig och måste hålla med några tidigare svarare och säga att flera inlägg känns lite "tvungna", informationen du ger säger eller betyder varken bu eller bä. Men som sagt, jag klagar INTE! Men den har ändrats, och det var det du ville veta.
Peppe · 16 years ago
Helena: roligt, roligt! Jag har ju kännt dig mest som gravid/mamma. Imorgon får du berätta om ditt tidigare liv.Magda: inte alls råddigt. Jag fattade precis och jag hoppas att jag är den du beskrev.Naja: jag vet precis vad du menar. Och kiva att du fortfarande är med!
Sabrina · 16 years ago
Jag har inte märkt någon radikalare förändring. Du är alltid rolig och smart. Och förresten, vad snygg Vidar är. Jag menar, barn brukar vara söta eller gulliga, men Vidde blev direkt en snygg ung man.
Anonym · 16 years ago
Jag har bara läst nån månad, men då jag började läste jag igenom nästan hela bloggen så jag skulle komma in i handlingen så att säga. Jo, snällare nu. Men jag tänker mig att innehållet sen igen ändrar då du återvänder till arbetslivet. Annars, jätteroligt med en bild var Vidar ler. Han ser ju ganska butter ut på de flesta andra bilder. Söt, men butter. Lite "jävla kamera" liksom...
selma.ratata.fi · 16 years ago
Alltså jag ska ju inte ha egna barn och så men den här känsligheten du pratar om får mig att undra hur jag skulle reagera OM jag skulle bli mamma. Jag är ju redan den mest känsliga i världen och skulle det då på riktigt vara möjligt för mig att bli ännu värre? Jag har inga problem egentligen utan tycker ändå att det är ganska fint att bli berörd av små saker men ändå, någon måtta får det vara. Eller tänk om jag skulle slå över till andra hållet och bli iskall?
Linn · 16 years ago
Jag tänkte lite på det här imorse på bussen igen. Och känslan av att man vill att folk ska gilla det man skriver finns ju där hela tiden, men med fler besökare kommer ju också rädslan för att nån ska missuppfatta eller ta illa vid sig och avvägningen mellan vad som blir en blogg där andra styr och bloggen tillslut inte avspeglar mig och viljan/åsikten att man ska vara snäll är hemskt svår. Jag förstår verkligen det. Men för att peppa lite så läser vi ju här för att vi gillar DIG. Inte för att vi gillar en del som speglar en del av det du tror att vi vill ha. Gud vad jag är rörig nu, men förstår du vad jag menar? När slutar bloggen vara en blogg och börjar bli ett verktyg? Typ. Eller är det jag som är så insnöad/feg (you pick) så jag vill ha en personlig blogg och inte ett typ av CV?Ett kommentatorsfält kanske inte är rätt forum att diskutera det här iofs. Slutligen, jag älskar din blogg så jag menar verkligen inte att du suger, mkaj?
Peppe · 16 years ago
Sara: der är bra, det är viktigt att gilla sig själv.Malin: du är en sån bråkstake.Nina: jag tror att det tredje året kommer att bli fntastiskt!Klaffen: jag är där med er.
Peppe · 16 years ago
Sabrina: jag ska förmedla din hälsning till Vid och det är ju du som är smart och snygg.Anonym: ja han är en allvarlig man. helt omöjligt att fånga ett leende på bild.Selmas. det är fin stt vara känslig, tappa inte bort det!
Peppe · 16 years ago
Linn, jag fattar och tack för fin analys. Jag gör faktiskt ett litet experiment där jag försöker vara en trevlig människa, alltså ha den positiva bloggen. hej och inspirera folk. Samtidigt vill jag inte bli lame och ointressant för jag tycker du att folk och system är dumma i huvudet ibland. Elaka och hårda bloggar har mycket lättare för att bli intressanta, tycker jag. Men mitt mål är att vara någolunda god och samtidigt intressant. Få se hur det går.
The Tit · 16 years ago
I'm softer physically and mentally. Still very decisive about my creative endeavors. Most of all I feel sort of unflappable since nothing is as important anymore as the little guy.As for your blog, I was hooked once you said your water broke... Ok I was hooked before that. But you get the idea.
Peppe · 16 years ago
Typ: "You got me at SPLASH"?
Katharina · 16 years ago
Jag märker helt klart att jag blivit känsligare..om det nu ens var möjligt, suck. Djurplågeri, räddade kattungar, isbjörnar utan is, utrotningshotade tigrar, delfinfångst i Japan..sa jag isbjörnar utan is? Fan nu började jag grina igen...
Peppe · 16 years ago
Jag snyftar där med dej.
The Tit · 16 years ago
HA! Yes exactly!
Fager Dam · 16 years ago
Jag har inte klämt ur mig ngn bebi, men har ändå blivit känsligare med åldern. Kan inte se på actionfilmer utan att bli rädd, etc. För plötsligt har jag fattat att det går att dö på riktigt också.