Till
Linn som ville höra en historia:
I affären sträckte jag mig efter en jag en grapefrukt. Rörelsen gjorde att en annan grapefrukt föll i golvet och rullade fram till en ung man som böjde sig ner och gav mig frukten. När han räckte mig grapen såg han mig djupt i ögonen och log lite.
Det slog mig att om mitt liv vore en film skulle vi har inlett en kärlekshistoria och kanske levt lyckliga ever after.
Men jag är ju väldigt lyckligt gift och det här är riktiga livet. Så vi skiljdes vi åt. Han vandrade mot brödhyllan och jag styrde stegen i blöjornas riktning.
Sockerkaka · 14 years ago
Aaaw! Those moments. Jag blev en gång erbjuden att dela paraply med en trevlig ung man mitt i ett ordentligt sommarregn.
Lotta · 14 years ago
Jag älskar domdär stunderna! Och man kan ju hoppas att det nångång sku gå som i filmerna, skulle passa mej finfint!
Lurkeslurk · 14 years ago
Å, fin historia! Den där funderingen att "i en film så..." påminner mig om J. Karjalainens Oi mikä ihana ilta, där man får höra om två personer som båda gör sig i ordning för att gå ut, hoppas att de kanske ska möta nån särskild, faktiskt står en stund bredvid varandra och tittar på båtarna - och så går de åt varsitt håll. Snif.
Peppe · 14 years ago
Sockerkaka: aaah! red ni sedan mot solnedgången tillsammans?Lotta: i mitt fall tror jag att Magnus skulle ha blivit sur om jag lämnat allt för grapefruktmannen.Lurkeslurk: så sorgligt!
Mama´s got the magic · 14 years ago
Åh, i ett annat liv! Eller nej, lev med Maggan i nästa också!
Lurkeslurk · 14 years ago
Mera melankoliskt än direkt sorgligt, egentligen. Lyssna själv. Jag lärde mig finska (bl.a.) av J. Karjalainen, vilket emellanåt lett till lite oortodoxt språk: "oi bluuuues, sä oot mun kaveri".