Jag har för mig att jag länkat till det här inlägget förut, men det är värt att läsa en gång till. Isobel Hadley-Kamptz skriver om att hon tackat nej till att
medverka i en antologi eftersom hon inte skulle få någon ersättning för det.
Eftersom jag föreläser och uppträder en del funderar jag mycket på det där med att ta betalt, vem jag ska ta betalt av och i så fall hur mycket. För en tid sedan pratade jag om sociala medier på ett seminarium där deltagaravgiften gick på 200 euro. När jag enligt överenskommelse fakturerade arrangörerna överraskades de av att jag inte ställde upp gratis. Det var ju
bra synlighet för mig.
Under min tid som chefredaktör på Papper använde jag själv mig av uttrycket
bra synlighet. Papper hade aldrig pengar (eller de pengar vi hade försvann åt annat håll) och kunde således betala bara skrattretande låga arvoden åt våra skribenter, illustratörer och fotografer. Senare har jag börjat avsky bra synlighet-argumentet. Jag syns tillräckligt och tar hellre betalt i pengar än i synlighet för arbetet jag utför. Att föreläsa en timme kräver många timmar av förberedelser. Tid jag kunde använda till att hänga med familjen, läsa, skriva på min bok eller förtjäna pengar på annat håll.
Jag ställer upp gratis när det handlar om skolor eller andra organisationer som inte har pengar, men jobbar för bra saker. Jag försöker också lära mig att inte skämmas då jag säger att jag vill ha ett arvode. Att det jag gör verkligen är ett jobb och att det arbete jag lagt ner på att uppträda verkligen är värt någonting. För att ha råd att jobba gratis måste man ta betalt på annat håll.
Sara · 14 years ago
Exakt! Sen undrar jag hur ofta unga män erbjuds bra synlighets-arvodet? Själv undrar jag ofta: Inser folk alls hur mycket förberedelse det krävs för att stå framför en större eller mindre publik en timme, eller så?En bra föreläsning ska gärna se spontan och ledig ut, tycker jag, men det betyder ju inte att man skakar fram den ur ärmen just då - snarare tvärtom.jag försöker verkligen att aldrig någonsin ställa upp gratis. Precis som alla andra har jag en familj att försörja, en bostad att betala och ett liv att leva (som inte är gratis).
Peppe · 14 years ago
Precis! Och i längden känns det direkt osolidariskt att jobba gratis och sålunda få alla som vill ha/behöver ett arvode att verka giriga.
Jean · 14 years ago
Sara: Gratis är utgångspunkten oavsett kön.Hur många hundra datorer har man inte fixat utan ersättning då en datafirma tar 80€/timme. "Det där går så lätt för dig", och visst går det lätt. Allt är lätt när man kan det. Men det betyder inte att man vill göra något för bara ett "Tack".Sen finns det ju skillnad på synlighet.T.ex stora it-seminarier med många företagsledare på föreläser jag gärna på eftersom det oftast kommer ett jobberbjudande på mailen efteråt.Men för övrigt ser jag till att alltid ha betalt för det jag gör.
Isabella · 14 years ago
Det här är något som gör mig så oerhört upprörd. Tycker att det är extra tråkigt att också "medvetna", supersmarta och kompetenta kvinnor (och män för den delen) låter bli att kämpa på den här fronten. Man dundrar och slänger näven i bordet när man ojar sig över samhällets orättvisor runt kaffebordet, men tar inte tag i de mekanismer som man faktiskt till en viss grad kan påverka i den egna vardagen. Att någon annan antyder att man bara är värd litet synlighet får en förstås att vackla litet - kanske har den rätt? Borde man rentav vara tacksam för att ha blivit tillfrågad från första början? Ångestfyllt som fan. Därför är det viktigt att tala om de här sakerna. Då kanske modet att vänligt be om en mer rättvis ersättning kommer tillbaka. (P.S. Förstås skall man inte alltid stirra sig blind på prislappen. Men seminariet du skrev om? Inte okej. Pro bono skall vara ett val.)
Hannasvirrvarr · 14 years ago
Du har så rätt och det är så svårt och angstigt i vissa situationer. Bra att du, och andra, skriver om det!
Anonym · 14 years ago
Höll på att sätta kaffet i halsen. De tar 200 euro per person och du ifrågasätts när du vill ha betalt? Det är väl verkligen ett tillfälle när det är självklart att föredragshållarna är avlönade. Har man som åhörare betalat så mycket förväntar man sig kvalitet och kvalitet måste kosta arrangörerna också. Blev verkligen irriterad. Du är en kämpe Peppe och det behövs! //Anne
Sofie · 14 years ago
Följde med nyligen en liknande diskussion på FB/Twitter när Flow (festivalen) sökte assistenter utan att erbjuda någon lön alls. Vi talar alltså om ett kommersiellt, framgångsrikt evenemang som ville ha sommarjobbaren (de flesta positionerna var maj-augusti, deltid eller fulltid) men vägrade betala löner. En av orsakerna var att "tidigare assistenter/praktikanter har ju alltid sedan fått en fast anställning". Som studerande känns det tröstlöst att du skulle måsta jobba flera månader utan lön bara för att kanske senare få en fast anställning... Är man verkligen som nyutexaminerad så litet värd?
Fager Dam · 14 years ago
Jep, det svåraste brukar vara att få betalt...Jag har alltid tänkt att man som oerfaren i en ny branch måste göra lite extra, kanske ngt mot dålig ersättning för portfolion. Men särskilt länge kan man inte hålla på med sånt. Och vill man ha ett längre förhållande med en tidning t.ex. är det bäst att börja med ett ordentligt lönekrav. Det visar ju att man respekterar och värdesätter sitt eget arbete.
Aida · 14 years ago
Bra tankar och kommentarer! Själv har jag ofta dåligt samvete över att Stbl bara kan betala skitlön. Sen finns det ju folk, som Fager Dam sa, som faktiskt behöver övning och då är det ju win-win. Men visst, det är problematiskt ur både arbetsgivarens och -tagarens synvinkel.
mammaspring · 14 years ago
Bra kommentarer, men problemet är att gör man det inte finns det en risk att man blir utan och någon annan gör det istället! Det fungerar först då alla följer samma linje! Tills dess förväntar sig företag att man gör allt gratis!
Maija · 14 years ago
En underbar kund sa en gång åt mig: "Skicka räkningen snabbt så täcks jag beställa av dig igen". Det går alltså båda vägarna, det är lättast för båda parter att man från första början diskuterar vad ens tjänster kostar. Ju konstnärligare den tjänst man erbjuder desto svårare verkar det vara för kreatörer att ange sin taxa. Ingen förutsätter att en läkare eller rörmokare jobbar gratis, men eftersom konst är "roligt" verkar det vara svårt att sätta en prislapp på arbetet.Beskattningssystemet i det här landet har en lucka där det gäller folk som både har ett fast jobb och gör små grejer vid sidan om. Man kan inte ha en "vid sidan om"-firma utan att mista sitt arbetslöshetsskydd (det här gäller journalistförbundets arbetslöshetskassa efter en viss tid (18 månader tror jag det var?), har kollat). Det vill säga räknas du som företagare om du råkar bli arbetslös, trots att ditt företag har gett några futtiga hundringar i året. Det i sin tur leder till att man måste jobba på skattekort, vilket är jobbigt för kunder som då måste betala förskottsskatt, och inte mervärdesskatt (som de kan dra av i beskattningen). Det här är speciellt jobbigt när det gäller små räkningar, eftersom besväret är rätt stort för köparen, om den t.ex. råkar vara ensamföretagare som har tusen andra saker att sköta än att hålla på och knypla med de kryptiska koderna till skatteverket för en liten räkning. Upplys mig nån som har kommit på ett perfekt sätt att sköta det här på.Det här har lett till att jag har sagt nej till en del jobb (och rekommenderat folk som jag vet är duktiga och jobbar med egen firma). Eller så kan man ju byta tjänster för att komma upp till något sorts win-win situation. Men då blir ju staten utan skattepengar. Peppe, du kan ju fråga dem som arrangerade seminariet i fråga när de tänker komma och vakta din unge så att du hinner skriva!
Anonym · 14 years ago
Maija. Jag vill inte påstå att jag är en underbar kund.. men :-D Jag råkade ut för en liknande situation i går. Hade beställt en tårta till mannen som fyllde år. Det var på lokala fiket. Lite bohemiskt och retro. Mycket goda bakverk. När jag skulle betala visade det sig att hon som tillverkat mästerverket själv började pruta. "Den var inte lika stor som de brukade vara, den var ju så enkel och hade färre ingredienser..Blablabla." Så sa hon ett löjligt lågt pris. Då sa jag: Nu tar du betalt på riktigt och slutar nedvärdera dina bakverk. Om jag inte får betala så skäms jag för mycket för att beställa igen." Så är det ju helt enkelt. Och tårtan var ljuvlig och fullstor.. Och nu uppäten. //Anne
Peppe · 14 years ago
Så intressant! Och Maija, mycket tänkvärt. Jag har ingen koll på sånt själv.Anne, heja du!och ni andra jag läser och återkommer och funderar. Känner igen mig i mycket.
Natalie · 14 years ago
Man frågat ju tex inte barnskötaren om den vill barnvakta gratis på sin fritid. Mmm det är krångligt det där. Det är bara att stå på sig!
Peter · 14 years ago
Jag kan intyga att det här också gäller unga män. Jag har också ombetts föreläsa och ställa upp gratis i olika sammanhang. Men jag har senare satt alla engagemang i ett nytt perspektiv: ingenting är gratis. Endera är det jag som ger av mina resurser eller så är det de som ger av sina resurser (för att ersätta min förlust). Om jag är beredd att ge pengar/resurser/tid för ett gott ändamål så gör jag det. Men om jag upplever att det är bort från den tid jag borde använda på familj, hälsa eller förvärvsarbete så skall jag ersättas för den tiden. Stå på dig Peppe!
Peppe · 14 years ago
Jag tänkte först skriva, roligt att det också gäller unga män, men det är ju precis lika tragiskt. Bra att vi för den här diskussionen så att vi kan komma ihåg att vara solidariska och kräva betalt. För precis som du säger handlar det ju om resurser och tid.
Karin · 14 years ago
Det här var så intressant och kändes så angeläget att jag skrev ett eget blogginlägg om frågan. Tack för att du tog upp ämnet.