När jag är ute och springer med musik i öronen får jag ofta känslan av att eftersom ingen annan kan höra musiken kan de inte heller se mig. Jag springer i en osynlig bubbla, lite som Harry Potter. Ibland uppstår det obekväma situationer då jag råstirrar på folk jag möter och de verkligen ser mig göra det. Ibland hälsar de.
Lina · 14 years ago
Förgäves försökte jag trycka på ditt inlägg för att gilla det. För jag har egentligen inget annat säga, men det känns ju lite dumt i text. Men here goes:Gilla.
Anna · 14 years ago
Jag tror också sådär.Dessutom är jag övertygad om att jag är osynlig när jag bär glasögon.
Peppe · 14 years ago
Lina: hehe, uppskattar ändå mycket ditt like.Anna: hahaha! tack för dagens första skratt.
Mia Skrifver · 14 years ago
Måste också trycka gilla. Speciellt för att så där tycker jag ofta och sen glor de tillbaka, igenkänningsfaktor hög.
selmagoestolondon.ratata.fi · 14 years ago
Jag tror att ingen ser mig de dagar ja varken bär linser eller glasögon. Ser jag inte dem tydligt så kan inte de se mig.
Peppe · 14 years ago
Mia: skönt att jag inte är helt ensam.Selma: haha, Karin berättade att hon i början av sin föreläsarkarriär alltid tog av sig glasögonen så att hon inte skulle behöva se publiken.