Om jag skulle vara
Alexandra skulle jag döpa det här inlägget till
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack". I dag vid middagsbordet slevade både Maggan och jag i oss avokadosalladen i vanligt barbariskt manér med bara en gaffel i handen. Vidar betraktade oss en stund och sa sedan med ett iskallt lugn:
"Kan jag få en kniv?" (ongen är nämligen tre och får nöja sig med endast en gaffel)
Förvånat räckte jag barnet min egen oanvända kniv. Den unga mannen bredvid mig tog allvarligt emot besticket och åt sedan upp sin egen sallad med kniv och gaffel som om han satt på en Nobelmiddag med drottning Silvia till bords.
Jag ba: "
Vem ÄR du?"
Emzi · 13 years ago
Han är ju dagistanternas drömunge! Helt underbar ju!
S. · 13 years ago
Åh, detta väcker ljuva minnen! Mina BÅDA barn gjorde nåt liknande (som jag nu vill skryta om) och valde det perfekta tillfället: En släktträff. Från att hemma helst äta med fingrarna transformerades de under bilfärden till två mycket belevade barn som åt med kniv och gaffel, åt upp all mat och dessutom själva tyckte att det räckte med några karameller var i stället för att tömma skålen. Allt detta medan andra föräldrar sprang runt och jagade sina godiskladdiga 4- och 5-åringar som vägrade sitta ner och ens smaka på maten.Det övergår mitt förstånd att mina barn plötsligt åt med kniv och gaffel och utan att berätta att något var äckligt, men jag kommer under resten av livet att highfiva mig själv för att de gjorde detta under en släktträff. Något bättre tillfälle att få ryktet om de väluppfostrade barnen att sprida sig kan ju inte finnas! :-D
Waenthoronien · 13 years ago
Själv vägrade jag komma till bordet hos nån gammal släkting när jag var ca 4. Orsak: inga servetter på bordet. :D
Peppe · 13 years ago
Emzi: vi är väldigt nöjda.S: haha! Helt fantastiskt.Waenthoroien: har man stil så har man.