För att integrera mig i det träningsfixerade Santa Monica beslöt jag mig för att göra som alla andra föräldrar och springa skuffandes avkomman i en barnvagn framför mig (och så var Magnus ute på ärenden och jag kunde ju inte lämna barnet ensamt hemma).
Det som lät som en god idé visade sig vara en hemsk stund av brännande smärta i ben-, mag- och armmuskler. Jag svettades som killarna nere vid Muscle Beach. Gudars skymning så tungt det är att springa med vagn! Ongen i vagnen såg dessutom till att jag höll tempot genom att ropa:
"Fortare Peppe, fortare!" så fort jag försökte hämta andan lite.
Skulle ursprungligen publicera bild på mig själv, men jag vill ju upprätthålla nåt slags illusion om att jag är en vältränad kvinna.
Ronja · 13 years ago
Att springa med vagn är lika med en nära döden upplevelse... om döden är obehaglig.
Anna · 13 years ago
Han är så söt!
Melli · 13 years ago
Jag började ju min springkarriär med barn i vagn. Först ett och sedan två. Själv tyckte jag det var bra, blev ju långsamt van. Grymt motstånd med två rätt stora i kärran blev det ju också, och man hade en "orsak" att vara röd som en tomat och blöt av svett.. ;) Fast ja, nog är det ju lite skööönare att springa ensam med musik i öronen!Ha det så bra! :)
Basse · 13 years ago
Peppe, nej. Man springer inte med barnvagn.
Sanna · 13 years ago
ÅÅh, vilken cool kille! :)
marica · 13 years ago
jag är så impad av dig, med tanke på att jag möter döden i den långa backen som är så skön när jag lätt beger mig på länk nerför den men som hånskrattar när jag i mitt anletes svett kravlar mig uppför den 35 minuter senare.
Anna · 13 years ago
Alltså hur gullig är den där lille killen? Jättegullig ju!
Peppe · 13 years ago
Ronja; haha! sant och du är rolig.Anna: det är du med.Melli: jag är mycket imponerad, du måste vara stark och snabb som en häst.Basse: ALDRIG MER!Sanna: tack! Har gjort honom själv.Marica: ingen orsak att vara impad. Jag var mer död än levande när vi kom hem (efter ca fyra minuter)Anna: kram!