Jämställdhet är ingen känsla
12 years ago
Tack för era svar på frågan om ni är feminister eller ej! Någon undrade hur jag kan säga att man inte kan vara subjektivt jämställd, men att det samtidigt kan finnas olika sorters feminism. Bra fråga! Funderade på den hela dagen.
Så här tänker jag: Jämställdhet är ingen känsla. Man kan inte leva ett subjektivt jämställt liv. Om man är osäker på om man lever i en jämställd familj kan man fråga sig: Delar vi på föräldraledigheten? Har den den ena föräldern gått ner i arbetstid efter att barnet(n) kom? Hur fördelas hushållsarbetet? Vem stannar hemma med sjukt barn osv.
De flesta av oss lever antagligen någonstans på en skala mellan ganska jämställt och helt åt helvete ojämställt. Det är nämligen fruktansvärt svårt att leva jämställt. Enligt Mittuniversitetet i Sverige lyckas mindre än vart tionde par leva jämställt hemma. Det är först när mannen är arbetslös – och kvinnan arbetar mer än heltid – som vi lägger lika mycket tid på barn och hushållsarbete.
Gällande olika sorters feminism så tycker jag precis som Smilla att det är bra att det finns olika sorters feminism: "...och tycker det behövs varians och diversitet inom feminism (och det finns, feminismer i plural är redan nu och har länge varit fallet). Ingen -ism får bli för dogmatisk, för då blir den också uteslutande. Feminism borde per definition vara inneslutande, så med för stark övertro till enbart en rätt väg går mycket förlorat."
Kallar man sig feminist inser man att kvinnor och män inte har samma möjligheter och skyldigheter i vårt samhälle och är villig att agera för att det ska bli en förändring. Sedan finns det olika sorters feminister som särartsfeminister, likhetsfeminister, radikalfeminister, anarkistfeminister och flera andra. Vad de har gemensamt är att de vill jobba för en förändring som mot ett mer rättvist samhälle.
Här på bloggen upplever jag ibland att folk blandar ihop det att vara nöjd med att leva jämställt. Man kan säkert vara nöjd i ett ojämställt förhållande, men om den ena till exempel sköter allt oavlönat hushållsarbete, medan den andra tjänar alla pengar är det inte jämställt. Trots att man är lycklig. Jag kan ha fel, men upplever att jämställdhet är lite av ett statusord som folk gärna vill slänga omkring sig med, medan det känns lite farligare att kalla sig feminist.
Jag tror inte att någon skulle säga högt att hen är emot jämställdhet, men det är en helt annan sak att verkligen göra något för att skapa en mer rättvis värld*.
Men jag kan naturligtvis ha fel. Viktigt är i alla fall att vi pratar mycket om det här.
*nu menar jag inte att ni som inte vill kalla er feminister skulle vara freeriders. Jag är säker på att många av er menar lika mycket hard core allvar med jämställdhet som feminister.
Så här tänker jag: Jämställdhet är ingen känsla. Man kan inte leva ett subjektivt jämställt liv. Om man är osäker på om man lever i en jämställd familj kan man fråga sig: Delar vi på föräldraledigheten? Har den den ena föräldern gått ner i arbetstid efter att barnet(n) kom? Hur fördelas hushållsarbetet? Vem stannar hemma med sjukt barn osv.
De flesta av oss lever antagligen någonstans på en skala mellan ganska jämställt och helt åt helvete ojämställt. Det är nämligen fruktansvärt svårt att leva jämställt. Enligt Mittuniversitetet i Sverige lyckas mindre än vart tionde par leva jämställt hemma. Det är först när mannen är arbetslös – och kvinnan arbetar mer än heltid – som vi lägger lika mycket tid på barn och hushållsarbete.
Gällande olika sorters feminism så tycker jag precis som Smilla att det är bra att det finns olika sorters feminism: "...och tycker det behövs varians och diversitet inom feminism (och det finns, feminismer i plural är redan nu och har länge varit fallet). Ingen -ism får bli för dogmatisk, för då blir den också uteslutande. Feminism borde per definition vara inneslutande, så med för stark övertro till enbart en rätt väg går mycket förlorat."
Kallar man sig feminist inser man att kvinnor och män inte har samma möjligheter och skyldigheter i vårt samhälle och är villig att agera för att det ska bli en förändring. Sedan finns det olika sorters feminister som särartsfeminister, likhetsfeminister, radikalfeminister, anarkistfeminister och flera andra. Vad de har gemensamt är att de vill jobba för en förändring som mot ett mer rättvist samhälle.
Här på bloggen upplever jag ibland att folk blandar ihop det att vara nöjd med att leva jämställt. Man kan säkert vara nöjd i ett ojämställt förhållande, men om den ena till exempel sköter allt oavlönat hushållsarbete, medan den andra tjänar alla pengar är det inte jämställt. Trots att man är lycklig. Jag kan ha fel, men upplever att jämställdhet är lite av ett statusord som folk gärna vill slänga omkring sig med, medan det känns lite farligare att kalla sig feminist.
Jag tror inte att någon skulle säga högt att hen är emot jämställdhet, men det är en helt annan sak att verkligen göra något för att skapa en mer rättvis värld*.
Men jag kan naturligtvis ha fel. Viktigt är i alla fall att vi pratar mycket om det här.
*nu menar jag inte att ni som inte vill kalla er feminister skulle vara freeriders. Jag är säker på att många av er menar lika mycket hard core allvar med jämställdhet som feminister.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anna · 12 years ago
Du skriver att olika slags feminister har gemensamt att de vill jobba för en förändring mot ett mer jämställt samhälle.Tycker du att feminister i allmänhet också jobbar mot de orättvisor som drabbar män? Jag har uppfattningen om att de flesta feminister enbart jobbar med problem som gäller kvinnor.Min uppfattning är att kvinnor och män drabbas av jämställdhetsproblem i ungefär lika stor grad. Helt olika problem visserligen, men det finns många problem män lider av och det finns många problem kvinnor lider av. Jag tycker det är orättvist att enbart jobba för det ena könets problem.Det största enskilda jämställdhetsproblemet tycker jag är den obligatoriska värnplikten för män, och jag har aldrig hört någon feminist som skulle kämpa för att lösa det problemet. Men jag har kanske inte bara märkt det, ber i förväg om ursäkt ifall någon feminist aktivt jobbar för det!Om man jobbar för kvinnor blir ju samhället mera ojämställt eftersom männens problem är kvar medan kvinnornas är lösta.. och då blir samhället ojämställt till kvinnornas fördel men lika mycket ojämställt är det oberoende om det är till fördel eller nackdel för kvinnorna.
Anonym · 12 years ago
Jättebra text Peppe. Tänkte 'word' väldigt många gånger. Du slog tex huvudet på spiken med jämförelsen nöjd och jämställd. Här snackar vi 'eye opener, fick så upp ögonen för faktum. Jag medger motvilligt att jag tyvärr är i ett sånt förhållande där vi är ojämställda men också väldigt nöjda. Om man ser till fritiden (som du ofta pratar om som ett mått på jämställdhet) så har jag myyyycket mer, men gör ändå precis ALLT oavlönat hushållsarbete. Å andra sidan renoverar han vårt gemensamma hem men jag tänker ofta att det kanske inte räknas i den här diskussionen.Tusen tack för svar. Blir glad av att ställa frågor som folk tycker är bra och DESSUTOM funderar på hela dagen. :)
Anonym · 12 years ago
Jättebra text Peppe. Tänkte 'word' väldigt många gånger. Du slog tex huvudet på spiken med jämförelsen nöjd och jämställd. Här snackar vi 'eye opener, fick så upp ögonen för faktum. Jag medger motvilligt att jag tyvärr är i ett sånt förhållande där vi är ojämställda men också väldigt nöjda. Om man ser till fritiden (som du ofta pratar om som ett mått på jämställdhet) så har jag myyyycket mer, men gör ändå precis ALLT oavlönat hushållsarbete. Å andra sidan renoverar han vårt gemensamma hem men jag tänker ofta att det kanske inte räknas i den här diskussionen.Tusen tack för svar. Blir glad av att ställa frågor som folk tycker är bra och DESSUTOM funderar på hela dagen. :)
freebutfun · 12 years ago
Ja, jag blev och fundera på det här med hur jämställda vi egentligen är och på hur det definieras. Peppe, du har ju bra stödfrågor, som jag nog kan hålla med. Men tänker på oss: vi delar nog på fritid och hushållssysslor tidsmässigt ganska jämnt tycker vi båda (eller nu gör han nog lite mera men han är på partiell vårdledighet så han har även mera tid utanför jobbet) MEN vår fördelningen av hemsysslorna är nog ganska traditionell; jag har ingen lust att byta vinterdäck på bilen eller ens ta den till en reparatör vid behov medan gubben min är bra på att fixa den själv - och även allt annat som går sönder hemma. Och inte har han något emot att städa men nog blir det bara oftare jag som gör det. Och visst är jag den som har mera hand om fast barnens klädsel (men tummen upp för att han tom lärt sig fläta tösens hår!). Så vad är äkta jämställdhet, har det även att göra med det innehållsmässiga fördelandet av sysslor? Vad tycks? Och har jämställdhet även att göra med motiveringar till val?Exempel: Nu är han på partiell vårdledighet medan jag jobbar fulltid men innan var jag nog 3 år hemma. Vi tänkte byta efter 2 år men då hade jag inget jobb att gå tillbaka till mera, och hans jobb skulle ha fått svårt att få någon att ersätta honom. Så vi fortsatte ett år till, det var lättast och alla var nöjda. Men utifrån sett var det ju inte jämställt. Men egentligen så tycker jag inte att vi var helt ojämställda heller när min man förtjänade pengar och jag jobbade "oavlönat" hemma: vi är ju ett team där min roll då var att sköta barnen, hans att dra in pengar för att få teamet att fungera. Men vi hade ju båda lika mycket (...eller lite...) pengar att röra oss med ändå. Det ända jag som nog inte tycker var jämställt var att vi nog inte pensionssparade då i mitt namn. Iofs har han nu när vi förtjänar mera igen sattit mer åt sidan i mitt namn - jag skulle inte bry mig men han vill att det blir rättvist. PS egentligen strävar vi nog inte ens efter att vara jämställda utan efter att vi alla är lyckliga. Men blev och fundera.
Anna · 12 years ago
Men kan man inte också t.ex tycka att man är jämställd utan att dela föräldraledighet om båda parter får göra som dom vill. Som i vårt fall där jag har ett jobb som jag inte trivs speciellt bra med utan bara går till för att jag måste förtjäna pengar medan min man faktiskt trivs med sitt jobb. Så när vår son föddes blev jag med glädje hemma med honom och min man som avskyr hushållsarbete mer än vad jag gör gick till jobbet på dagarna. På kvällar och helger spenderar vi alla tid tillsammans och det låter ganska jämställt fast vi gör olika saker i veckorna. Skulle jag däremot gå och jobba skulle jag nog få ta hand om både disk och städning efter att jag kommit hem, eftersom min man bara skulle göra roliga saker med vår son på dagarna.
Anna · 12 years ago
Just ja, det glömde jag, Peppe skrev om att vara nöjd versus jämställd. Jag tänker så här, att det är bättre att båda är nöjda än att det alltid skall vara helt jämställt. Skulle det vara jämställt skulle min man och jag i det här fallet inte vara lika nöjda som vi är nu. Hmm, knepigt det här. Låt oss säga att vi är helt jämställt nöjda med hur vi har löst det :)
Peppe · 12 years ago
Anna: feminism är främst en fråga demokrati. Det handlar om mänskliga rättigheter och gäller BÅDE kvinnor och män. Helt klart! Jag tycker personligen att ett större problem än värnplikten är pappors kontakt med sina barn och speciellt efter en skilsmässa. Anonym: tack själv för bra fråga. Som sagt tror jag att det är jättejättesvårt att leva helt jämställt. Freebutfun: jag blir glad av att läsa att ni i alla fall funderat på pensionsfrågan. Och ni verkar vara nöja och ha det bra. Det kan inte alla säga. Må väl!Anna: kanske inte jämställt, men lyckligt. Och det räknas också!
första Anna · 12 years ago
Ja, sant! Pappors kontakt med sina barn är ett stort problem som jag har funderat mycket på. Det beror ju på att det traditionellt anses vara mamman som är förälder nr. 1. Och det igen beror på att det är mammorna som mest är föräldralediga, jobbar deltid när barnen är små, är hemma med sjukt barn etc. Så nyckeln till detta problem är att helt enkelt dela mera lika på föräldraskapet. Så varför delas det inte mera lika? Jag tror att den andra Anna som skriver att hon hellre ville vara hemma än sin partner inte är ensam. Jag tror att många mammor i allmänhet vill vara hemma med barn. MEN jag tror att de flesta pappor OCKSÅ vill vara hemma med sina barn! Kanske inte lika högljutt som mammor, men jag är nästan hundra på att de flesta pappor också gärna skulle vara hemma, men att antingen gamla könsroller styr eller ibland en högre lön. Visst ska mammor som vill vara hemma få vara det men ifall pappan också vill vara det ska han också få. Man behöver inte dela lika men om båda vill MÅSTE man dela annars är det orättvist!(Och sen tycker jag ändå att det är ett större problem att män diskrimineras enligt lagen. Alla män drabbas av värnplikten medan bara pappor kan ha problem med att pappans roll som förälder inte är lika högt värdesatt som mammans.)
Ennet · 12 years ago
Jag skulle gärna också se män prata mer högljutt om hur dom påverkas av ojämställdheten. Könsrollerna måste ju kännas inskränkande för män också i olika grad? När feminsimen kritiseras för att bara arbeta för kvinnors rättigheter så funderar jag på vilka rättigheter för män man vill ta upp?
första Anna · 12 years ago
Ennet: Jag tycker ditt konstaterande belyser problemet perfekt. Du skriver att du önskar att män ska prata mer högljutt om manlig ojämställdhet.Varför är det män som ska prata om manliga problem? Jag tycker vi alla, oberoende av kön, ska försöka se problem ur en objektiv synvinkel. Vi är i första hand människor, i andra hand kvinnor eller män. Som jag ser det är jämställdhetsproblem indelade i två kategorier: Diskriminering enligt lag och diskriminering som beror på attityder eller könsroller.Kvinnor i Finland diskrimineras inte enligt lag på en enda punkt så vitt jag vet medan män är utsatt för diskriminering enligt lag.Diskriminering som gäller attityder och könsroller är ett svårare problem eftersom det inte är lika enkelt att mäta eller påvisa. Men denna typ av diskriminering drabbar ofta båda könen, som exemplet i min förra kommentar visar. Om en mamma känner att det förväntas mera av föräldraskapet av henne än av pappan är det i stället högre förväntningar på pappan som försörjare. Vilkendera innebär mera stress? Ett annat stort jämställdhetsproblem som främst drabbar det manliga könet är att skolan inte passar alla pojkar. Risken att bli ett "drop-out" problem i skolan är större för pojkar. Män begår självmord i mycket högre grad än kvinnor. Det här är inte pojkarnas och männens fel, utan det finns brister i samhället som inte ger det stöd åt män och pojkar de skulle behöva. Jag har jobbat i en skola och har sett program för enbart flickor (t.ex. DISA metoden) medan det inte finns något motsvarande för pojkar, så vitt jag vet. Jag tycker förstås att DISA och andra program är väldigt viktiga men man får inte glömma att det finns utsatta barn och ungdomar bland båda könen.
Johanna · 12 years ago
En kort fråga som stannade i mitt huvud efter att ha läst texten. Du skriver att folk blandar i hop jämställdhet och att vara nöjd. Är det då ok att leva ojämställt om det gör en lycklig? Eller här jämställdhet ett värde i sig?
Peppe · 12 years ago
Intressanta tankar och jag håller med om att vi borde prata med om hur feminism och jämställdhet också gynnar män. Bra sagt! Och så kunde vi för min del helt skippa värnplikten.