Medan min blogg låg nere hann ni diskutera bröstförstoringar, som vanligt håller jag med
Linn. Folk ska få göra vad de vill med sina kroppar vare sig det handlar om att sminka sig, förstora brösten, vara tjocka eller raka sig under armarna. Det är självklart, kvinnors (och mäns) rätt till sina egna kroppar är en av grundpelarna i jämställdhetskampen.
När man kritiserar skönhetsingrepp handlar det inte om att lägga skuld på individer, utan om att diskutera
varför vi väljer att göra estetiska ingrepp på våra kroppar. Att tro att vi bara en dag kommit på att det är snyggare med runda fasta bröst, renrakade ramhålor och ben (och kön), fransförlängningar, läppstift, höga klackar etc är lite naivt. Varje dag utsätts vi för budskap i media, reklam och andra människor om hur det rådande skönhetsidealet är. Män påverkas såklart också av detta, men inte i lika hög grad som kvinnor (ännu). Poängen är att det praktiskt taget är omöjligt att leva med en helt objektiv inställning till hur kroppen ska se ut för att duga.
Ta till exempel kvinnors renrakade armhålor. På 1950-talet i
USA ville Gillette sälja fler rakblad och gjorde således en kampanj där kvinnor med hår under armarna var
maskulint,
ohygieniskt och
fult. De passade samtidigt på att hylla renrakade
silkeslena ben. Gissa om försäljningen gick upp? Dessutom passade Gillette på att göra rakdon för kvinnor lite dyrare än de för män (de var de visserligen
inte ensamma om). Före första världskriget rakade ingen sina armhålor och ben, efter 1964 (då en undersökning gjordes)
rakade 98 procent av alla amerikanska kvinnor sig.
I dag försvarar folk sina rakade armhålor med att det är deras personliga val och att det är det mest hygieniska (bullshit!) fastän det egentligen bara var Gillette som ville göra en större ekonomisk vinst. Det är klart att man kan vara feminist och raka sig och att alla har rätt att göra vad de vill med sina kroppar, men det är också intressant att veta hur det kommer sig att man vill göra det. Och vem som tjänar pengar på det.
Hanna · 11 years ago
Armhålor i all ära, de är ofta enklare att raka än underlivet. Jag önskar att det blir trendigt med en rejäl buske.
Kugge · 11 years ago
Jag har verkligen megahåriga ben just nu och går helt utan ångest i simhallen etc, men jag rakar mig faktiskt under armarna främst för att jag tycker att jag blir så svettig om jag inte gör det. Så i mitt fall handlar det inte om estetik utan om att jag faktiskt inte vill svettas mer än jag annars också gör. :D H: svettmonstret
Peppe Öhman · 11 years ago
Jag tror att det är samma mängd svett med och utan hår. :)
Kugge · 11 years ago
Tja, empiriska studier i mitt fall visar att jag nog är svettigare med hår. :D Men svett är jätteindividuellt. En del svettas ju inte alls, jag svettas verkligen lätt och varje sätt att minska på det är hemåt.
Jennifer - svensk globetrotter i Helsingfors · 11 years ago
Jag har dock hört att man längre tillbaka i historien också försökt ta bort så kallad "oönskad hårväx" på alla möjliga sätt. Och det alltså inte bara för män. Så vet inte om det var Gilette som helt var revolutionerande för det - men boostade det nog absolut. Det jag menar är att skönhetsideal är inte något nytt och de förändras med tiderna.
Peppe Öhman · 11 years ago
Gammalt journalisttips är "follow the money" när man vill ha svar. Sen håller jag med dig om att skönhetsideal funnits under en lång tid, men det är ingen bra argument för att kvinnor ska fortsätta sätta ner en massa tid och pengar på att behaga.
e.j. · 11 years ago
"Före första världskriget rakade ingen sina armhålor och ben" kanske det, men kanske hade dom gjort det om det bara funnits enkla och relativt förmånliga rakdon?
Peppe Öhman · 11 years ago
Varför tro du det? Det fanns ju rakdon tillgängliga. Mäns och kvinnors rakdon skiljer sig bara i färg.
Marina · 11 years ago
Jag reagerar alltid på när kvinnor i TV-serier och filmer har rakade armhålor/ben under sådana omständigheter som de absolut inte borde ha det. T.ex. en Tv-serie som heter Outlander som jag har tittat på, den baserar sig på några böcker som de flesta skulle avfärda som någon form av mjurporrig romantisk chicklit men som jag absolut avgudar... I TV-serien finns så mycket feministiskt tänkande MEN huvudpersonen är rakad under armarna när hon de facto i böckerna INTE var det. Det ägnas en hel sida i boken åt att hon är orakad och har ångest över det medan hennes älskare bara konstaterar att sexigt. Sedan går tv-skaparna och rakar henne under armarna. Besvikelsen alltså. Men till din fråga, jo, jag rakar mej under armarna. Jag tror att det kommer att ta några år att vänja mej vid tanken på att inte göra det, och tror inte att jag vågar vara föregångare. Men däremot gick jag för flera år sedan över til rakdon för herrar, deras rakblad är mycket bättre än de där rosa-turkosagrejerna som är designade för kvinnor.
Peppe Öhman · 11 years ago
Så otroligt tröttsamt med att allt annat i serien (öde ö etc) ska vara så realistiskt, utom kvinnokropparna.
Ika · 11 years ago
Jag rakar mig under armarna, i första hand på grund av att det känns som om jag skulle äckla andra människor om jag inte gör det. Social press, alltså. Jag började raka armhålorna ganska sent – kanske för att min mamma inte rakade sina när jag var barn/tonåring och kanske för att ingen av mina föräldrar rakade sig någonstans alls (min pappa anlade helskägg flera år före jag föddes). Min väg mot rakhyveln var ändå på något sätt obönhörlig. Innan jag började raka mig undvek jag att använda ärmlösa toppar eftersom jag ju nånstans förstod att det inte skulle vara socialt accepterat att flasha en hårig armhåla. Sedan började jag klippa håret kortare, och nu rakar jag alltså bort det, åtminstone sommartid. På vintern får det ofta växa i fred ganska länge. Jag tycker att all rakning är en sån där jobbig grej som jag helst skulle slippa hålla på med. Det tar tid, det är svårt att göra det snyggt, man måste göra om det ideligen och det irriterar huden. Benen rakar jag sommartid, men tack och lov har jag en pojkvän som inte har invändningar mot att jag inte rakar benen under de kalla årstiderna. Underlivet vägrar jag raka. kan föreställa mig hur svårt det måste vara och hur otäckt jag skulle tycka att det kändes när håren började växa ut igen. plus att jag faktiskt tycker att min buske är snygg som den är. Fast då är vi ju där igen: Jag köper simdräkter med lite ben, aldrig högt skurna. För jag föreställer mig att andra tycker det är äckligt...
Koko · 11 years ago
Jag rakar mig inte någonstans - dels av princip, dels av lättja. Orka tjafsa med sånt, liksom. Men det betyder tyvärr inte att jag inte kan känna mig självmedveten över saken, trots att jag har ganska sparsam hårväxt. Jag hatar att det är så och försöker utmana mig själv att gå i ärmlöst om jag så önskar (benen bekymrar mig mindre och underlivet inte alls). Men det är fascinerande hur otroligt provocerande det kan vara med hår under armarna. Jag har inte personligen fått motta dödshot, men det har ju förekommit på teh internetz. Och hårig+feminist är det värsta skällsord som finns. Suck.
Peppe Öhman · 11 years ago
Jag ska försöka låta bli att raka mig under armarna 2016, som ett experiment.
Sanne · 11 years ago
Benen rakar jag inte mera, ingen ser ju ändå på benen. Eller jag brukar inte se på folks ben ifall dom har rakat sina ben eller inte. Så brukar jag tänka om mitt utseende, om jag inte lägger märke till det hos andra, då märker dom det inte hos mig. Eller vad vet jag, men det hjälper mig att inte bry mig. Min sambo bryr sig inte heller ifall mina ben är håriga. Jag rakar mig sporadiskt under armarna, när det blir låntg rakar jag bort det men bryr mig inte så mycket om det heller, mer på sommaren kanske. Könet rakar jag från och till, det känns ever so slightly sexigare med rakat kön.
Peppe Öhman · 11 years ago
True that, man har ganska dålig koll på andra människors hårighet.