Tiden segar sig fram

Det som är tråkigt med att vara gravid är att man är det i ungefär sjuttio månader. Plus det fysiska, men det har min kropp hittills fixat utan större gnäll. Lyckligtvis är det bara runt en fjärdedel kvar av processen, sen kan jag återgå till min egoistiska livstil full av ridning, vin, löpning samt sömn där man kan svänga sig utan att ta tag i magen och handgripligen flytta den från en sida till en annan och ja ni vet. På plussidan av graviditet landar slutresultat: baby. Man gillar ju vanligtvis sina barn. Ärligt talat drar jag mig lite från att skriva om graviditet och blivande bébé eftersom det finns så många fallgropar att ramla ner i. Varje mening/skämt måste efterföljas med en brasklapp om att det givetvis är min personliga upplevelse, att jag naturligtvis är tacksam över att alls kunna få barn och nej JAG SKOJADE BARA! För jag vill inte vara något slags talesperson om hur man är när man är gravid och får barn, jag vill bara skriva om hur jag har det och vad jag tänker på. Märker att tiden går lite fortare om jag fyller den med aktiviteter och i dag tog vi oss ut till Nytorget och lunchade på Urban Deli. Jag åt en vegetarisk bagel med avokado, bönor och fetaost. Suverän. De andra åkte hem och sen kollade Maggan och jag på Pridetåget, överraskades av regnet, sökte skydd på Dramatens Backficka och tog till slut tunnelbanan hem. Har för övrigt blivit en kvinna som använder hatt eftersom mitt hår blir så fult av solen. Börjar småningom komma över känslan att jag ska på maskerad. Bland annat den här bilden är förresten tagen av Vidar. Snart behöver jag inte längre tjata på Magnus om att ta bilder på mig för bloggen, utan kan istället rekrytera barnet som min fotograf. ÄNTLIGEN har man nån nytta av föräldraskapet!