Det var ju järnet!

På tal om det förra inlägget om att dra gravidkortet kände jag mig fortsättningsvis ganska trött imorse trots att jag sovit en lång och skön natt (med ett litet avbrott då Maggan stökade iväg till till Nyhetsmorgon nånstans efter klockan tre). Åt frulle med Vidde och gick till Tessinparken. Kände mig lite kallsvettig, men utgick från att det berodde på åska i luften. Vi hängde en stund i parken. Kallsvetten lackade. Sen blev allt svart framför mina ögon och jag hann precis sikta på en parkbänk innan jag svimmade. Piggnade till lite och gjorde det som varje modern människa gör när hen känner sig sjuk: Googlade allt mellan havandeskapsförgiftning, cancer och AIDS. Sedan förflyttade Vidar och jag mig tillbaka till Valhallavägen genom att pricka in närmaste parkbänk, sätta oss ner med huvudet mellan knäna (jag), vänta i några minuter och fortsätta till följande och så vidare. Tyckte enormt synd om mig själv. Vi kom hem till slut och det gjorde Magnus också. När jag berättade om incidenten i parken och att jag tydligen snart skulle dö suckade han och påminde mig om att jag ju har dåliga järnvärden också utan graviditet. Tydligen är det vanligt om man är kvinna, vegetarian och ja dessutom pregnant. Där ser man. Nu ska jag börja knapra järntabletter och dricka blod.