Hur jobbigt livet kommer att bli
10 years ago
Häromdagen träffade vi ett par bekanta, det var supertrevligt om man bortser från att de var tvungna att förklara hur JOBBIGT det är med två barn. Detta gjorde de medan deras fem- och treåring använde gardinerna som lianer samtidigt som de kastade köttbullar på varandra och övade in nåt slags operett.
Jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga när folk berättar för mig hur hemsk min framtid är. Samma sak var det när jag var gravid med Vidar och halvfrämlingar gled fram för att förklara att jag inte skulle sova en hel natt på de närmaste tolv åren. Jag fattar ju att de här människorna bara hänvisar till sina egna erfarenheter, men vad för sorts svar förväntar de sig:
"Åh, tack för varningen! Då avbokar jag den här graviditeten!"
"Gud vad skönt att du sa så, då kan jag vara mer specifik i vad jag ska oroa mig över när jag inte kan sova på natten."
"Då har jag missförstått allt. Jag som trodde att ett barn till skulle ge oss MER fritid."
Alltså sarkasm är ju oftast bara elakt (ibland också lite roligt, beroende på hurdant sinne för humor man har), men det är inte heller snällt att projicera sina egna dåliga erfarenheter på andra människor. Testa att säga: "Jäklar så mycket kärlek man kan känna för två barn!" eller motsvarande. Magnus brukar säga att man ska ta ut all glädje man kan i förtid, i bästa fall är det dubbel glädje och slutar det dåligt har man i alla fall fått vara glad och förväntansfull en stund. Det är inte ofta, man ibland kan han ha rätt.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Mia · 10 years ago
Obs obs - att få sitt andra barn när ettan är sex år gammal och hyfsat klok och självgående är något helt annat än att få sitt andra två år efter ettan! Och ja, det blir ju så mycket mer kärlek. Plus att syskon är fenomenalt roliga saker. Ingenting alls att oroa dig för när du vaknar på natte alltså! (Hehe.)
Peppe Öhman · 10 years ago
men precis. Och TACK för bekräftelsen.
Ennet · 10 years ago
Bra svarsförslag!Kan kan int fatta dendär besserwisser-attityden och glädjen i att få måla fan på väggen för nån annan.Egentligen är det ganska elakt,för man vet ju aldrig hur livet går och för nån kan dendär babyvardagen med alla sina utmaningar vara en hett efterlängtad dröm om att få ett barn.För andra inte och då är det lika fel att gotta sig i nån annans möjliga vardagskamp. Magnus tes om att ta ut glädjen i förskott är jättefin,ska försöka minnas det!
Peppe Öhman · 10 years ago
Ja, ibland får Magnus verkligen till det. Kram
minna lindeb · 10 years ago
Ha ha. Just så. Aj että vad fittigt det är med två barn. tex när stora barnet första gången kommer på besök till BB och ser sin nya livslånga kumpan allra första gången och det står ett magiskt skimmer över deras möte. Och när man är fyra. Alla tillsammans hemma och myser och ingen blir utan famn och alla har nån. Och när två syskon får grälafärdigt medan man låter dom växa ihop så man vet att dom alltid alltid har varandra-sen när man har kastat veven. Och när dom leker .Diskuterar . Finns i varandras liv. Knyter skosnören när den andra inte kan. Visar hur man häller mjölk i tallrik. Och när den stora är stor och den lilla är liten och den stora konstaterar att den som är mycket mindre faktiskt kanske behöver en vän som är lite större än en knappnål. Puss på magen. Och på din vackra kind. Snart kommer lyckan dundrande.
Peppe Öhman · 10 years ago
Tack för så otroligt fin kommentar!
Etta · 10 years ago
Hanna gullichsen skrev också ett superinlägg om just alla olyckskorpar som kraxar då man är gravid, inför förlossning och då man har spädbarn. Syskonen i vår familj är sammansvetsade och härliga(14,7,snart 2). Vi lever med dem, inte för dem. De är mina diamanter och att jag har fått dem är i sig ett under. Du borde ha en t-shirt med 'Peppa Peppe'. Det är det positiva man vill höra, inte det negativa. Med barn två vet man nog själv redan det mesta!
Peppe Öhman · 10 years ago
Skickade precis en flaska champagne till Hanna för att fira hennes tvillingar.
a.s. · 10 years ago
Det svåraste med dessa "oj nej vad hemskt ditt liv är/kommer att bli"-utrop är absolut vad man ska svara! Och hur konversationen fortsätter, även i ett längre tidsperspektiv. För den här sortens människor är sedan på en som hökar och söker efter minsta lilla tecken på irritation för att sedan kommentera det och försöka hitta nåt som kan vara fel i ens liv. Åtminstone jag känner då att jag alltid måste upprätthålla nån sorts positivitet, oavsett vad de attackerar mig med. Och det är sjukt tröttsamt. Jag erkänner gärna att jag har problem med en del saker, men på mina egna villkor i så fall... Föredrar alla gånger positiva människor framför negativa. Så onödigt att oroa sig i onödan. Skulle verkligen vilja ha tips på vad man kan säga åt folk som desperat försöker dra ner en? Har en sån i min närhet och jag har försökt med allt - sarkasm, vänlighet, tystnad...
Peppe Öhman · 10 years ago
Precis så känner jag också. Att jag måste fejka att allt är PERFEKT för att inte uppmuntra dem att fortsätta njuta av andras svårigheter.
Basse · 10 years ago
Det är väl samma människor som kraxar oberoende om man får första barnet, andra barnet, åttonde barnet, köper en lägenhet, köper inte en lägenhet, flyttar, låter bli att flytta, byter jobb, byter inte jobb, gifter sig, skiljer sig, skiljer sig inte osv? Själv försöker jag nu för tiden bara låta bli att umgås med folk som får mig på dåligt humör.
Maria · 10 years ago
Ja och så kan de kraxa för att man bara har ETT BARN (du vet). Stackars bortskämda unge, inga syskon, får noll sociala förmågor, ENSAM GENOM LIVET. Det är aldrig bra. Apropå dräpande svar, min syster sa att om hennes grannar klagar på hennes yngre som just nu gråtskriker sig genom nätterna har hon svaret färdigt: "Okei, tapetaan se." Du kan ju prova med nån variant på det nästa gång.
Peppe Öhman · 10 years ago
Hahaha! "Fine, we're killing her". Och herregud så LÄTTADE folk har blivit efter att jag blev gravid en andra gång. Nu är liksom saker och ting som de ska. För ensambarn GÅR ju inte. Magnus som själv är ensambarn försöker gång på gång pedagogiskt förklara att han haft en superlycklig uppväxt ENSAM, men det går sällan hem.
a.s. · 10 years ago
Jag ska börja säga nåt lika dramatiskt :D "Mm tänker hoppa utför ett stup imorgon".
Peppe Öhman · 10 years ago
hehe, DO IT.
Maria · 10 years ago
Jag är till hälften ensambarn själv, helt klart en mycket misslyckad individ.
Peppe Öhman · 10 years ago
VERKLIGEN! Det ser man ju på allt du gör och hur du skriver.
Le · 10 years ago
Efter att barn nummer ett var fött funderade jag ofta på varför sa ingen hur roligt det också kan vara att ha barn? Att se hur ett barn växer och utvecklas är fantastiskt. Alla talade om nätter och att ingenting kommer att vara som förr. Inte en j***l sa att det kommer att bli skoj att ha barn. (Sen att jag efter barn nummer två minsann fått gråa hår när de river huset är en annan sak. Men som någon här skrev, det är fantastiskt att se hur de mellan det där "driva sin mor till vansinne" leker och tar hand om varandra.)
Peppe Öhman · 10 years ago
Håller med, det ÄR sjukt roligt att ha barn och jobbigt också såklart.
malin / en gul apelsin · 10 years ago
Gah. Jag minns ännu hur en ytligt bekant (en ytlig bekant också, kanske?) började gapskratta och ropade "välkommen till helvetet" när jag berättade att jag var gravid och Lovis bara var ungefär åtta månader (okej, hon var ju lite äldre när jag gick ut med graviditeten, ungefär 10 månader tror jag). Men det blev SÅ BRA (trots att vi var trötta, men det finns faktiskt barn som sover också, de är inte ens jätteovanliga), och det kommer det bli SÅ BRA för er också. Vidar kommer säkert tycka det är urkul med ett syskon, ni har tre famnar som kan krama den nya typen och nu kan ni njuta fullt eftersom ni slipper gå igenom det där oundvikliga projektet "hitta sig själv som förälder" eftersom ni redan har gjort den resan. Det här blir mycket bra.
Peppe Öhman · 10 years ago
Är det sant? Sa hen verkligen "Välkommen till helvetet?". Alltså just såna där kommentarer säger mer om personen själv och hens upplevelser än om den objektiva verkligheten. Och det är klart att det blev SÅ BRA för er, ni är en så bra familj. KRAM
malin / en gul apelsin · 10 years ago
Hahaha, ja, faktiskt. Det är ju helt sjukt nu när jag tänker på det, så här nio år senare. Men å andra sidan fick den där kommentaren mig att bli ännu noggrannare med att inte börja måla fan på väggen åt folk, det behövs verkligen inte! Är man en orolig person klarar man av att oroa sig alldeles på egen hand, och är man en lugn typ blir man ju bara irriterad på alla dessa projiceringsförsök. Kram på dig, hoppas resten av din graviditet blir skön och avkopplande!
Peppe Öhman · 10 years ago
Fia · 10 years ago
Äh, struntprat! Att efter att ha varit en ängslig förstagångsmamma som trodde att alla skeden skulle vara för evigt (hen kommer aalltid att skrika i timmar varje kväll, för evigt amma sig till sömns etc) var det en ren fröjd att få ett barn till och liksom redan vara van. För att inte tala om hur mycket sällskap de har av varandra trots att det är nästa fyra år emellan.
Ingrid · 10 years ago
Ett barn, två barn, tre barn... Har själv tolv år och 23 månaders gap mellan mina. Precis som med ett barn så är det härligt, stressigt, underbart, asgrymt och det värsta man vet, allt efter varandra. Min äldsta hade möjligheten att vara ensam en tid men de två andra kommer aldrig att minnas en tid då de andra inte fanns där. Folk blir det av dom ändå och folk har det blivit av mig också. Fast jag emellanåt påminner mer om Godzilla än en vuxen kvinna. Men det skulle jag väl göra utan (gull)ungarna också. En människa är en väldigt anpassningsbar varelse. Det är inget att stressa över utan ni kommer att fixa det på ert bästa sätt. Lycka till!
Peppe Öhman · 10 years ago
Tack för fin kommentar!