årets första tårar
9 years ago
Jaha, så har en gråtit en skvätt 2018 också. Syrran med familj och mamma åkte hem idag och det är alltid så hemskt att ta farväl av dem. Livet känns så bräckligt då. Jag grät lite för att jag var så stolt över min mamma som trots sin stroke vågade resa hela vägen till L.A. och som klarade sig så bra och var så modig och tapper och faktiskt njöt av resan. Och över att Vidar och Majlis kommer att vara lite större nästa gång de får träffa sin mormor. Grät också över att det är så hemskt att bo så långt ifrån Pyret med familj. Jag tror att min gråtmildhet har med åldern att göra, att ju äldre en blir, desto tydligare är det att livet är ändligt.
Jag försöker trösta mig med att vi haft så många fina stunder tillsammans här och att det är de ibland korta, men fina stunderna som räknas. Eller de jag ska tänka på när jag saknar folk mest.
Jaja, nu har de åkt och jag är helt slut i kroppen. Delvis på grund av gråt, men också den där tröttheten som infaller när gästerna åkt hem och det är alldeles tyst och tomt i huset. Jag planerar att lägga mig i sängen, äta det sista av julchokladen och kolla på de sista avsnitten av "Curb your Enthusiasm" nästa laddning (obs underbara de också) gäster torde anlända om drygt fem timmar.
Det var ju snack om OOTD på den här bloggen från och med januari 2018. Vi börjar starkt med pyjamasbyxor från Gap och hemstickade sockor (tack mamma!), gyllene birkenstock-sandaler, gammal, grå tröja från Cos och världens skönaste kofta/jacka från James Perse.
Jag försöker trösta mig med att vi haft så många fina stunder tillsammans här och att det är de ibland korta, men fina stunderna som räknas. Eller de jag ska tänka på när jag saknar folk mest.
Jaja, nu har de åkt och jag är helt slut i kroppen. Delvis på grund av gråt, men också den där tröttheten som infaller när gästerna åkt hem och det är alldeles tyst och tomt i huset. Jag planerar att lägga mig i sängen, äta det sista av julchokladen och kolla på de sista avsnitten av "Curb your Enthusiasm" nästa laddning (obs underbara de också) gäster torde anlända om drygt fem timmar.
Det var ju snack om OOTD på den här bloggen från och med januari 2018. Vi börjar starkt med pyjamasbyxor från Gap och hemstickade sockor (tack mamma!), gyllene birkenstock-sandaler, gammal, grå tröja från Cos och världens skönaste kofta/jacka från James Perse.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Linda · 9 years ago
Jag grät en massa när mina föräldrar åkte tillbaka till Sverige efter drygt två veckors besök i oktober. Alltid likadant. Treåringen undrade försiktigt om jag saknade min mamma o pappa och gav mig en kram.
Peppe Öhman · 9 years ago
Fint av treåringen och fint att tycka om folk så mycket att man gråter när de åker
Raipé · 9 years ago
Fatwa! Fan vad CYE e fantastiskt bra, du kan gråta av skratt lite nu istället :)
Peppe Öhman · 9 years ago
Jag GÖR det, gråter av skratt! Avslutade CYE igår kväll, så jävla rolig!
Flicka · 9 years ago
Alltid lika hemskt när min syster återvänder till stora världen efter julen. Men sen är det också alltid lika härligt när vi ses igen. Har varit lite dålig med att lyssna på er podd under de senaste veckorna men jag vill minnas att ni snackat en del om hur det är att vara journalist. Jag jobbar då i Svenskfinland och tycker det är så otroligt tråkigt att det inte finns någon ordentlig FB-grupp där vi kunde dela jobbtips, diskutera löner och reflektera över best practises. Finlandssvenska journalister-gruppen består främst av gamyler som bråkar med varandra. Eller kanske det finns någon vettig grupp men jag har inte blivit inbjuden.
Peppe Öhman · 9 years ago
Kan inte du grunda en journalistgrupp, börja med att ha den sluten och bjuda in lite folk åt gången? Ett ställe där man kan tipsa varandra om jobb och arvoden etc? Kram och gott nytt år!
Flicka · 9 years ago
I’m working on it!
Peppe Öhman · 9 years ago
Yaaas!!!!
läsaren · 9 years ago
Hur känns det nu att bo så långt borta från Norden? Tankar på att återvända? Jag har svårt inför tanken att ligga på nåt ålderdomshem hjälplös i årtionden. Hoppas att mitt liv inte blir så.