Mors dag på sociala medier

I dag är det mors dag i både Finland och USA och jag har givetvis budat blommor och ringt min mamma. Mammor sliter som fan, gör hjältedåd, prioriterar bort sig själva och får ibland bestående men efter förlossningar som ingen inom vården vill ta på allvar. Hyllas de som hyllas ska. Det är säkert bra att stanna upp en dag om året och verkligen anstränga se att se hur mycket mammor offrar för sin familj (om det nu verkligen är det som folk tänker under frukosten på sängen på mors dagsmorgon).

Jag kan ändå känna att just den här dagen på vissa håll (läs: sociala medier) mest blir en form av manifesterande av den normativa kärnfamiljslyckan. Den ena familjen lyckligare än den andra. Barnen så söta och välartade att det inte finns någon gräns. Snygga mammor. Hyllningar av äkta män. Och brasklapp, jag vill verkligen inte klanka ner på någon annans morsdagslycka. Jag fattar att många kämpat för och längtat efter att bli mammor. Man får vara stolt över sina fina och gulliga barn.

Det jag ändå tänker på är något som Ellen också skrev om idag. Att det på mors dag blir extra tydligt vem som har och vem som inte har. Att just den här dagen måste vara smärtsam för dem som längtar, men inte fått barn. Att den stressar de som inte vet vad de vill om de vill, om de ens kan. Att de som väljer bort barn kanske känner sig extra mycket som de andra den här dagen.

Tycker att det är svårt att skriva om barn och barnlöshet(frihet) eftersom det är så stora (känslomässiga) frågor helt utan gråzoner. Det finns bara det ena eller det andra.

Igår på LA Pingis pratade jag med en man som sa att han och hans fru för länge sen bestämt sig för att inte skaffa barn. Jag blev lite glad över det. Inte för att jag skulle önska bort mina egna barn utan för att det är skönt med folk som (i motsats till mig) lever utanför normen av alla normer.