Livet på landet (i overall)

Det som jag älskar extra mycket med Los Angeles är känslan av att vad som helst kan hända när som helst. Jag tror att det är en del av stadens charm/förbannelse, känslan av hopp (och av att “you never have a bad meeting in LA”. Som i praktiken innebär att det alltid känns svinbra efter ett möte, men det inte innebär att någonting konkret alls). Oftast händer inte så mycket, men ibland gör det det. Som att vi i november ska få låna ett stort hus vid en hästgård i Topanga!

Jag är så otroligt peppad inför detta och samtidigt livrädd för att något ska hända som gör att vi ändå inte kan göra denna lilla staycation. Drömmer mardrömmar om att något ska hända, att det ska brinna, att ägarna hyr ut huset till någon annan eller att det helt enkelt inte funkar praktiskt med skjutsar till skolan etc.

Det är som sagt några kompisar som äger huset och antagligen ska börja airbnb:a det, men innan de gör det får vi bo där i några veckor. Jag planerar att gå all in på livet på landet. Glida runt i en funktionsoverall från engelbert strauss. Helst i beige, eller kanske grönt. Tänker att den passar perfekt en person som mockar lite i hagen, ryktar en häst eller två och sen tar av den och har ridbyxor och tröja under. Perfekt för att spara lite på ridkläderna. Jag ska vara svettig, smutsig och ha lite muskelvärk efter allt ridande varje kväll.

I min fantasivärld rider jag ut en sväng på förmiddagen, efteråt ger jag en ridlektion åt Majlis och Vidar, kanske också Magnus. Och på kvällen sitter vi på balkongen med ett glas vin och blickar ut över Malibu och bergen när solen går ner. Inte världens sämsta månad om den kommer att utspela sig så här. Det ska bli spännande att se hur mycket jag kommer att sakna att röra mig till fots. Där vi bor i Santa Monica kan vi ju traska ner till havet, Viddes skola, caféer och restauranger. Bor man i Topanga blir det att ta bilen överallt. Så lever väl de flesta i Los Angeles, men undrar om det är något för oss. Jaja, ni kommer givetvis att dagliga rapporter.