Här kommer den sista frågan från frågestunden.
“Hur fungerar barnrådgivningen i USA/LA? Är systemet likadant som i Norden med regelbundna kontroller och är kulturen kring rådgivning likadan där? Behöver man ha försäkring för att få rådgivning och om man försäkring är ett måste – vad gör då de som inte har råd med försäkring? Vilka grejer kollas upp i rådgivningen, får föräldrar stöd? Hur förhåller sig samhället till barn med specialbehov som behöver extra stöd? Om du jämför det stöd du som föräldrer fått i Finland och i USA, märker du likheter eller skillnader?”
Nu är jag verkligen ingen expert. Men barnrådgivningen i USA sker mestadels av barnläkare. Regelbundna kontroller. Man har sin egen pediatriker som lär känna barnet och gör väl ungefär samma tester (fast kanske lite mer) som i Finland. Jag var otroligt missnöjd med den rådgivningsperson som jag gick hos i Finland före och efter Vidars ankomst. Tycker att det var helt värdelöst. Det sagt fattar jag ju att jag hade otur och det är ett riktigt bra och framförallt jämlikt system.
Har man försäkring här i USA har man fler barnläkare att välja mellan. Har man inte råd finns det stöd från staten. Har ej en djup insikt i barn med specialbehov, men de av mina kompisar som har barn som behöver extra hjälp är VÄLDIGT nöjda med stödet de fått. Många väljer att stanna i Kalifornien eftersom de tror att deras barn har det bättre här än i Norden. Det sagt är detta LA och de kompisar jag pratar om hör väl till nåt slags övre medelklassskikt. Det finns säkert en massa andra historier och erfarenheter.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.