Jag pratade med min vän Tamara som bor uppe i Topanga sa att hon knappt varit ute alls de senaste dagarna på grund av värmen. Det är så vansinnigt varmt här. Santa Monica brukar vanligtvis vara ganska lagom, sällan varmare än 35 grader, men ju är det orimligt hett här också. Värmeböljan handlar såklart delvis om klimatkatastrofen och vi har det såklart bra, likaså alla med luftkonditionering och pool och pengar. Precis som de flesta i Norden bara njuter av 20 grader i slutet av september, men folk som är mer utsatta än vi måste ha det otroligt svårt just nu. Jag tänker mycket på hur vårt fokus också måste breddas. Det lokala är såklart viktigt, men bara för att vi inte direkt påverkas av små skadliga beslut vi gör i vardagen (äter kött, kör bensinbil, flyger etc) betyder det inte att det inte viss konsekvenser. Ja, det här fattar ju alla tänkande människor, men jag fick just att skriva det ändå.
I Friday Lab Community är för övrigt temat för oktober ett hållbart liv och klimat.
Vi är ju otroligt lyckligt lottade som bor vid havet och igår såg vi en massa delfiner. Majlis bodyboardade i vågorna (idag måste jag ta med boogieboarden) och jag gjorde samma sak. Vattnet var ljummet (som det brukar den här tiden på året efter en hel sommar som värmt upp det) och vågorna bröts långt ut.
Jag har såklart också jobbat, men vem orkar läsa som sånt? Maja och jag har satt datum för nästa Friday Lab-kurs (börjar i november) och planerat en onlinekurs. Jag redigerar mitt romanmanus som verkar bli en riktig bok. Jag känner mycket skam när jag läser igenom texten, men ganska mycket det här blev ju bra, har jag verkligen skrivit detta? Kan ni som skriver känna igen er? Att man ibland blir positivt överraskad när man läser igenom sin text.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Ulrika · 6 years ago
orkar definitivt läsa om jobb! tycker det är superintressant.
Hanna · 6 years ago
Jag förstår precis känslan av skam och förakt! Nu skriver jag i och för sig inte skönlitterärt utan humanvetenskapligt, men har stora problem med överdriven självkritik inför texter, men mina förakt börjar oftast vid det skede som texten korrekturläses/går i tryck. Som tur är läser ju nästan ingen vetenskapliga texter! :) Men jag beundrar verkligen författare som vågar släppa ifrån sig texter med vetskapen att de recenseras i dagstidningar, poängsätts på Goodreads, diskuteras i bokbloggar/poddar m.m. Hur förhåller du dig förresten till dina tidigare böcker? Förvinner skammen efter att de har publicerats eller går du runt och grämer dig över saker som skrivits i recensioner eller som du skulle göra annorlunda nu?
Sophia · 6 years ago
Så roligt med roman! Ser fram emot att läsa!