Easter suprise

Älskar ledighet mitt i veckan – lite lyxigare än all annan ledighet. På långfredagen kom efterlängtade Harrys bästis och tillika min ut till oss för att få en heldag av äggjakt, harehopp och påskpyssel. Dessutom har dom precis fått tillskott i sin lilla familj och inget är mig så kärt som små underbara bebisar just nu. Enormt bebislängt. Enormt.

Eftersom vädret var så fint kunde vi vara ute och på riktigt känna av hur huslivet kan tänkas bli under sommarhalvåret.

Sen från ingenstans så klappade min sambo ihop. Helt fruktansvärt dramatiskt blev allt. Ambulans och hela baletten. Nu efter en tid på sjukan är han hemma igen. Men den så fina odramatiska påsken fick ett lite abrupt slut. Det har gjort att jag och Harry fått hitta på en del själva under helgen – dels för att låta John vila och för att bearbeta alla frågor om ambulanser, sjukhus och om hur vidare pappa är bra eller inte? Dom är så inkännande dom små liven. En känslosvamp. För att inte tala om en själv. Jag kan inte tänka mig något värre än om någon av dem skulle bli alvarligt sjuka och det var ju precis den känslan som slog mig. En sån där ögonblickkänsla av att nu händer det, nu är det avgörande minuter här. Härefter kan allt förändras.

Som tur var verkar det gå åt rätt håll och förhopningsvis så bli han återställd framöver.

Hoppas ni haft en fin påsk med massa familj och härligheter.