Cocktail

Dagarna går och så gör också Eli. Med vagn då men ändå. Jag har så svårt att greppa hela idéen om att han snart blir ett år. Känns som jag höll honom för första ggn i förrgår och på samma gång har jag haft en upplevelse av upprepning varje dag sen dess. Tiden har stått stilla och samtidigt sprungit ifrån mig. Med tanken om att börja jobba igen blir känslan av bprtkollring lite närvarande. Jag längtar tillbaka till jobbet men minns även att det var supersvårt första tiden med separationsångest, då från min sida mest tror jag. Vi får se hur det går den här ggn.

Varannan torsdag åker jag till en av mina närmsta vänner och blir bjuden på frukost. Det har vi gjort i stort sätt hela året med undantag för karantäner och restriktioner. Innan jul så valde vi varandra i ”krets” och det är i stort sett den enda förutom min familj och min bästis jag träffar. Dom här morgnarna är som en psykologisk flytboj för mig.

Det är så mysigt att vi bor rätt nära också. Barnen känner varandra och det är supermysigt hemma hos Anna så jag får alltid ny energi och inspiration när vi sets. Dessutom kan vi prata om allt och bara en sån sak.

Hon har en sådan vacker tavelvägg, sen har hon drivor med konst stående mot väggen i de flesta rum. Skattkammre verkligen.

Eli har börjat ”titta” på tv litegrann. Han skrattar så han tjuter när vi sätter på Filmisarna på Bolibompa eller tåget. Korta sekvenser men han är så glad när spänningen drar igång. Vem blir inte helt till sig av en brant backe eller ett par borttappade glasögon. Han tittar på tv och jag tittar på honom.

Solen har gett mig kärlekskänslor för huset. Snö och kallt starkt solljus är bland det finaste vi har va.

Provade den här kombinationen av klassiska mörka denim och monogramkosta. Kan inte bestämma mig om jag ser ut som en tant eller om det är den bästa av outfit.

Koftan är tyvärr en strlk för stor så jag ska byta eller lämna tillbaka. MEN den här dagen hade jag kläder på som inte var gjorda i spandex eller fulla av grönfläckar. Bara en sån sak.

Alla älskar snön i vår familj.

Jag har fått jobba lite och då har jag unnat mig en semla eller två.

Grindar måste inskaffas, trappan känns som potentiellt dödshot. Vill hitta grindar i trä för att sen betsa in i samma valnöts äkänsla som trappräcket. Kan bli bra.

Jag har börjat ta mig fram utan kryckor igen. Sakta med säkert tar jag små små promenader med vagnen som stöd. Man förstår inte hur mycket man saknar att komma ut och sin rörlighet förens den blir begräsad.

Har fått hjälp med hämtningen av Harry då eftersom att dra en snowracer är helt utanför kartan. Men det gör att jag fått se John lite mer. Loose some, Win some!

När det har gått det vill säga dom puder på 20-30 min Eli sover per dag har jag kastat mig ned och lagt foten i högläge. Sen mumlar någon halvkristen låtsatsbön att foten ska läka snabbt.

Här är anförd inge. Till nästintill obefintlig sömn. Tänderna. Dom ställer till det för oss alla. Nätterna är ett skämt. Och på dagarna är det inte mkt bättre.

Han gnuggar, gnäller, skriker, gråter, slår tänderna och munnen emot allt han kan hitta. Nu har vi börjat ge lite Alvedon och bunkrat bedövande tandsalva.

Måste vara helt hysteriskt. Tre tänder har tittat fram så hoppas det är klart snart.

Men nu är det på tiden att städa ut julen. Har inte plockat med stjärnorna ännu Iom att det är så mörkt ute. Men när de franska tulpanerna flyttade in kände jag sån pepp på våren. Mer färg, pastell och snittblommor framöver. Kram