Stumble on

Jag startade nyårsdagen med att stuka foten. Ganska illa också om man får säga det.

Hade vart helt ok om det vart pågrund av höga klackar, mycket dans och champagne under bältet. Men istället somnade jag 23.00 vid läggning av varma barn efter en helt fantastik middag med vänner. Det enda som hindrar mig från depression just nu är iskalla after eight och pussar.

Foten är svullen och blå till oigenkännlighet, har lite samma storlek som min vad. Jag låter bli att släppa på för om jag börjar gråta och klaga och oja mig så tror jag bannemig inte jag kan sluta. Det här året skulle ju bryta cirkeln inte förvärra den, va? Va vi inte överens om det.

Stressen över att läka snabbt när man har en krypande 8 månaders och en 6 åring som vill upp, ut, på, under och iväg samtidigt. Det är också så faccinerande hur trött man kan bli, nästan som drogad av att ha ont. Den här veckan skulle handla om bara massa härligt friluftsliv med kidsen innan skolstart. Nu blir det mer soffa, mer speltid och jag får andas lite via ytterdörren när någon slänger soporna. Jag kan iallafall tipsa om många bra tv-serier efter den här veckan.

Jag tror ändå att det kanske kommer gå någorlunda snabbt med återhämtningen. (Vågar inte tänka något annat) så nu får vi hoppa runt här hemma och växla högläge med mattcrawl.

Fiskar lite här men det fattar ni nog.