Our big day

Nu har vi gift oss. Vilken helg! Vi hade äran att min favoritfotograf Fanny Rådvik tog jobbet som vår bröllopsfotograf. Dom bilderna har inte kommit än (såklart) men tänkte ändå bjuda på lite mobilsnapshots från vår dag. Ni som inte är sugna på bröllops spam närmsta tiden ska nog inte titta in här så ofta.

När jag på fredagen checkade in på Vill Dagman var det snålblåst och duggregn. Ändå lyckades vi förflytta oss bara med hjälp av hotellets miljö ur den gråa känslan in i det gräddvita. Villa Dagmars Entré, arkitektur, service och mat kastade mig till ett soligt Paris. Allt fanns därinne. Min Toastmasterina Anna hjälpte mig med allt den här dagen. Ovärderligt.

Jag började bröllopshelgen med att checka in på Villa Dagmar. Vi hade tänkt bo på Hotell Diplomat men ombestämmde oss i sista stund. Jag är så glad för det beslutet. Precis allt var perfekt.

Jag fick äntligen hänga upp klänningen på vädring kvällen innan. Det var fjärilar blandat med totalt overkligt lugn i hela kroppen

En av min bästa vänner kom redan på morgonen och vi kunde avnjuta en lång och sentimental frukost i vinterträdgården. Och för att inte glömma sheetmasken!

Vi fönade och fixade med mitt hår, slutligen bestämde vi oss för en låg knut och slöja för att sen till middagen släppa ut håret och ha den vågigt till festen.

Jag packade omsorgsfullt upp skorna. Funderar på att rama in dem i en 3d ram sen och ha som minne i sovrummet.

Under sulan sitter en blå sten som gav mig den sista detaljen som saknades.

Sofia hade tagit sig an arbetet med dagens alla buketter. Det blev helt fantastiska skapelser till mig, John, barnen och alla tärnor.

Klassisk, precis som jag föredrar det.

Mina andra tärnor doppade in med allt vi glömt, champagne, rumsservice och en hel del positiv lugnande energi. Älskade att ha alla runt mig och få den stunden med sina bästa vänner innan. Sen provade vi klänningen.

Jag har aldrig känt mig vackrare.

Sist satte vi dit slöja och hängde på Cépen. Nu var allt fulländat.

Alla tärnor här förutom en som var med i hjärtat. Edit var kvar i LA men hon var med i tanke hela dagen.

Måttligt nervös men också nöjd med sminket.

Sen gick vi ned till Entren coh väntade på bilen som skulle ta oss till vigseln. Här var jag nervös på ett sådant hjärtligt sätt. Att vet att man förändrar sitt liv men inte känna någon oro utan enbart trygghet och förhoppning är en magisk känsla verkligen. Fick hålla släpet på armen och inte glömma att andas.

Sen sågs vi. Som om det var första gången. John hade inte sett en endaste detalj av vad jag hade till bröllopet och det var något alldeles särskilt att överrumpla honom sådär på stadshusgården. Och barnen var där i solskenet med släkt och vänner. Allt var bara bäst.

Vi fick våra Pappor och barnen med oss in i ceremonin. Inne i Ovalen slog allvaret till och vi båda skakade till för en sekund. Sen uttalade de våra namn helt fel överallt som vanligt och vi log och sa Ja, högt och tydligt.

När vi kom ut på trappan möttes vi av ett glädjerop och alla vi älskar för att ta emot oss som Hichens.

Ni ser lyckan va?

Jag struntade i att klänningen blev smutsig en stund och bar mina barn som ett smycke.

Och sen bar det iväg emot festen. Det blir ett annat inlägg.

Jag är så nöjd med allt vi mötte på vår bröllopsdag. Allt flöt, folk sprudlade och såg till att ned i minsta detalj var det glädje, lycka och sång. Jag känner sådan tacksamhet till min man och alla våra vänner och vår familj som hjälpte oss få den finaste dagen i våra liv. Vi får nog återkomma till bröllopet igen sen när Fanny skickat bilderna. Jag kommer nog inte kunna låta bli.

Tack också alla ni som skickat lyckoönskningar och fina så hälsningar både på Instagram och här. Jag har sett och uppskattat det enormt även om jag inte hunnit svara var och en av er personligen.

Kram // Julia Hichens