Week19

Jag plockade fram linne byxor och tunnare tröjor. Vårkänslan infann sig. Jag tycker inte om att frysa in våren och egentligen inte heller om att vara avklädd så sommaren är alltid lite av en garderobsbesvikelse för mig. Inser att jag nog är ganska ensam om det?

Malvor och rosor flyttar in.

Jag fortsätter jakten på de perfekta lamporna för lägenheten. Sällan inköp som är så kul som lampor.

Blandar dom här två produkterna och avslutar med solskydd. Magiskt.

Harry försöker guida en smått galen induvidualliserande tvåårs kejsare genom livet. Allt är stopp, sluta, nej och stora känslor. Men det är ju så det ska vara.

Jag andades in för första ggn på mkt länge. Känns som mina lungor vart spända som två ballonger sen vi köpte lägenheten i januari. Nu är vi äntligen ett steg vidare i processen.

Vi la mycket tid till att vara med pojkarna (mellan packandet och stressen) för att dom skulle få ett så fint adjö med huset som möjligt.

Märkligt hur sorgligt allt kändes fram till självaste flyttdagen. Då var jag som klar. Körde därifrån och tittade knappt tillbaka. Kan ju vara ett sätt för att inte känna efter för mycket förstås men det blev plötsligt bara fokus på det som kommer och det vi drömt om och inte på det vi ”förlorar”

Vi har så många fina minnen i huset. Men de kommer inte sluta där. Nya minnen kommer hagla även i stan.

Kanske är det processen med packningen som fått ta tid som hjälpte en att bli helt TRÖTT på allt.

Alla minnen, alla ting, alla vändor till tippen och gamla fotoalbum man tittar igenom. Jag är en nostalgisk person men det blir nästan som överslag när man packar ned ett helt liv.

Exakt här slog lättnaden in.

Tog emot fantastiska sommarkombinationer från Uniqlo och det underlättade packningen.

Cardigan, loose jeans och bomullsskjortor.

Sist av allt lade jag varsamt ned min torkade brudbukett i en låda och med det stängde vi en epok.

Då ses vi i nästa va?