(last) weekend

Först och främst ligger jag en hel vecka bakåt i tiden här. Helgen jag referera till är inte denna. Jag hinner inte med. Så nu ska ni få lite valborg igen, för visst fick ni inte nog av den helgen va? Sen är inlägget också inte helt kronologiskt. Så redan hör ska jag varna för upprepningar och hopp. Men det är så vi har det nu. Allt är lite rörigt.

Ok då vet ni. Tillbaka till förra helgen då. Jag gav mig ett stort fiskskålsliknande glas med Chardonnay. Det vankades långhelg.

Lagade torskfilé, pepparrot, räkor och smörslungad potatis. För ni vet väl att det inte är farligt med lite gluten och kolhydrater och potatis och pasta och allt sånt där som är gott. Ni vet det va? Vad än ”internet” försöker lura i er. Det går inflation i viktras och självhjälps-bantnings-lyckorus just nu. Det är väl som det är och som det alltid varit men försök att inte smittas. Det är så smittsamt och lätt att börja blanda ihop självkärlek med självspäk. Gränser mellan att vara nyttig och ätstörningar är märkbart tunn. Balansera inte där, det leder bara till självförakt. Speaking from experience så att säga.

Stek i smör, salvia och caprisspad. Ät med sked om sugen.

Jag försökte gå ikapp min man. Vi hinner inte ses, inte alls. Både metaforiskt och in real life. Men fokus är på barnen och det gör han ändå bäst.

Slank över till grannen, vi har som en port mellan våra gårdar och barnen ränner emellan. Tydligen jag också.

Vi tog kidsen på bio. Magnolian har slagit ut på Drottninggatan.

Sen frös jag mest hela helgen. Kan bli så när stora känslor hanteras. Jag har badat, peelat, exfolierat och förberett mig på solskyddssäsongen. I år ska jag sikta på porslinsvit.

Jag sålde lite kläder och sen fick jag bilder från en tjej som köpt. Hur allt bara var finare på henne och vi båda var så nöjda. Älskar sånt.

Jag hämtade en grej jag köpt och Eli följde med i vagnen.

Sen somnade han och jag promenerade förbi humlan och in i lärkstaden för att skimra lite tankar.

Sen lät jag långledigheten komma.

Jag hängde upp min svarta kavaj och började planera en fest.

Magnolian började slå ut utanför vårt sovrumsfönster med. Det här var en av målbilden under renoveringen, när allt kändes övermäktigt så visualiserade jag mig den här i blom och allt var värt det.

När John kom hem tog vi ostbricka, italiensk och ett avsnitt av familjen Roy. Man får snåla nu med takten. Hur ska livet bli efter tänker jag?

Det är sällan den är ledigt i soffan framför tvn. Solen är på väg ned över Tegnérlunden och man kan ligga har är se speglingarna i glasrutorna runtom. Precis när sista strålen hittar in- rycker vi tag i kontrollen och trycker play. Vilken är er favoritkaraktär?

Harry har äntligen hittat hela sitt gäng här i Vasastan och det gör att vi ser honom mindre, precis som det ska. Då när han kommer hem och hoppar upp i vår säng så får man njuta lite.

Jag köpte tröstblommor till min man.

Massor av tröstblommor.

Och tröst vin. Här är ett bra tips.

Mycket mögel och en getost rullad i kryddblandning är kanske allt en behöver.

På valborg gick vi över till grannarna. Det vankades fackeltåg och eld.

Redan på vägen dit, dom fyra meter vi ska gå kände jag någonstans att det här är en kväll som inte kommer bli som planerat. Klipp till fantastiska skratt. Trötta barn, äta pizza stående. Rödrosigt kinder och spel som blinkar och låter. Mitt i det där säger Eli att han har ont överallt och jag får backa bort från planera och gå hem och bädda ned.

Han somnade typ i hissen ned och hade sådär hög feber som bara småbarn kan ha. Så jag vinkade adjö till hela gänget genom fönstret och byggnadsställningarna och tänkte att nästa år är det min tur att stå och frysa och sjunga om våren för full hals.

Det är tur man har dom- dom som fyller ut med coreminnen till barnen när man inte räcker till.

Nu välkomnar vi värmen säger jag och hoppas ni hade en fin valborg.