Vi har satt upp våra knoppar i sovrummet som äntligen kommit levererade på posten. Perfekt kombination mellan de lite trubbigare formerna och den romantiska tasseln.
Sen byggde vi kojor och lekte ett tag. Har ni läs regeringsuttalande efter rapporten om katastrofen av digitalisering i förskolan. Får mig verkligen att lämna mig glad över att vi tänkt på det där med skärmtid. Jg förstår verkligen varför det är en het potatis och att många nyttjar det med barnen en massa. Men känner också att all den här leken och närvaron som slutet massor på oss (i ärlighetens namn man blir helt slut) så känns ändå resultatet nu när all forskning haglar ned, bra.
Det gör också att det ligger saker överallt och det enda jag gör är att plocka, boka, tända, släcka och försöker tänkta alla de där mjuka tankarna om hur jag kommer sakna det här sen halva mitt liv. Att plocka upp efter alla mina pojkar.
Harry fortsätter bära en hel del ansvar med Eli. Är det så med alla storasyskon. Det är så tydligt hur det formar honom, hela hans identitet. Jag har inga småsyskon så jag vet inte hur det känns.
Vår gata andas sista sommarsucken och allt är så vackert att det nästan gör lite ont.
Vi passar på att vara ute en stund efter middagen. Vi spelar baseboll och leker dunken.
Sen har vi middag och vin, fortsätter planera hösten och vår bröllopsresa. Mer om den snart va?
Jag syr kuddar och dynor till alla rum. I köket blir det så ombonat och varmt. Det blir mestadels mörka gröna toner.
Jag har rensat ur badrumsskåp och Vanity. Använt upp alla slattar av crèmer och hårprodukter. Det ekar inte men det är på snudd på tomt. Älskar den känslan. Speciellt när man hittat sina favoriter – inte behöva mycket men precis rätt.
Gick förbi mammas grav. Det börjar kännas annorlunda nu. Jag har varit så arg. Th på massor, även henne. Men det är något annat som känns nu. Ska se om jag vågar släppa fram det.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: juliabrukroken@gmail.com
Sandra · 3 years ago
Älskar dina inlägg! Vill gärna se dina sy projekt. Tipsa gärna om vackra, prisvärda tyger Kram sandra
Ina · 3 years ago
Skärmtiden, den ständige följeslagaren. Vi kör mer och mer analogt nu även i skolan. Skolan ska ju följa beprövad forskning. Alla är snabba att haka på allt nytt, Sverige utmärker sig där. Det är tämligen lätt, tycker jag personligen att hålla i skärmtid för mindre barn. Vår åttaåring, inga problem, fortfarande mycket lek. Men snart trettonåringen (som mest fiskar och spelar fotboll), men som ändå är svårare att bestämma över. Sextonåringen som inte kan slita sig från skärmen, all ständig social kontakt som sker där. Ständigt pågående samtal. Men när hinner hennes tankar och reflektion trilla på plats? Kan bara uppmuntra, men ack så svårt. Små barn känns så mycket enklare att bemästra, men det man gör blir man bra på. Och så mycket småbarnsförälder jag varit. Och hjälp vad jag älskade det. Hårt jobb, men så mycket kärlek. Vill ofta själv slänga min skärm i väggen och funderar mycket på vad den gör med mig. Allt gott/Ins
Cecilia · 3 years ago
❤️
Jessica · 3 years ago
Jag tycker så mycket om din blogg. Du sätter fingret så exakt på så mycket. Förlorade min mamma för två år sedan. Ilskan kom allra först för mig (var väldigt arg på min mamma) sedan en avgrundsdjup ensamhet som blev till stor saknad (som ett stort hål i magen) och nu något annat lite lugnare. Samma sorg men en annorlunda ton. Tusen tack för all inspiration och spegling!