Inspo

Jag är väldigt upptagen med att samla inspiration till en öppen spis som ska passa i salongen. Jag vill att den ska vara så brittisk som möjligt. Blir många skärmdumpar som denna.

Oljejacka, jeans, seglarskor och hund. Har ju vart min målbild sen jag var 14 så varför inte fortsätta drömma lite.

Den här walken och val av modell gör mig alltid så glad och ledsen på samma gång. Hur kan det fortfarande vara standard att rycka till när modeller inte är klart ätstörda Det här är ju verkligen inte en enkel fråga med ett rätt svar men själv är jag lite trött på narrativet där det postas bilder hej vilt som på alla sätt skriker, se mig, så smal jag är, uppmärksamma mina ben, min mage, mina
Skulderblad etc.För att sen lite förtäckt och förskräckt be om att ingen ska tala om den kropp man svänger och står med kissnödighetpose och vill ha uppmärksamhet för ursprungligen. Och börja inte med mig om den där idén om att vi inte ska kommentera ”varandras kroppar”. Det har gjort det omöjligt att samtala eller påpeka just det faktum av att min sprider så hetsiga och smala ideal och att folk runtomkring blir både oroade och smått upprörda har ju men fenomenet självspäkning snarare än personens ”egna kropp och rätt till den okommenterad”. Det är en så grund idé om hela problematiken med ätstörningar och hur forskning visar att det smittar. När vi publicerar bilder som tydligt visar smalhets så bidrar vi direkt till den ohälsosamma smittspridningen av späkning. När vi inte kommenterar, eller när folk inte frågar, undrar och gör det lite ifrågasatt eller obekvämt att dela den typen av innehåll gör det ofta det omöjligt att diskutera eller problematisera missbruket publikt. För det är ju ett val man gör med instagram. Att publicera den typen av innehåll. Ångesten i kommentarerna ligger förmodligen inte i att folk bryr sig – ångesten borde således ligger i att vi aldrig tycks komma åt problemet där kärnan gror. En bantande, ätstörd person kommer inte tillfriskna av påhejande, glorifierande och hetsande grupper som ställer sig bakom det som tycks vara den nya normen. Inte heller de som följer den som postat. Klart problematiskt ur massa olika perspektiv och vinklar. Men det är märkligt när vi ska sluta påpeka det som så tydligt är ett öppet utvik av det kraschande tåget.

Slut på åsikt just idag.

Blev glad och inspirerad.

Mitt hår är larvigt långt och måste våga klippa det ordentligt. Men tills dess blir det låga hästsvansar.

Baletten är det närmaste jag kommer meditation just nu. Den här bilden fick mig att tänka på alla kvinnor i min dansgrupp. Och att jag behöver nya skor.

Tröja på jacka. Opraktiska lösningar, snygga halvlösningar. Det är är både så märkligt och självklart på en och samma gång. Vill genast hitta den här på tradera.

Ja ska jag ta det en gång till?

Tack Filippa K.

Tänkte på den här en hel eftermiddag och sen fattade jag två små beslut som följd av det som stod där. Undra om bilden kan inspirera er också?

Funderar på hur vi ska fronta vår stenstaty i salongen. Tror den är för tung för den här typ av bord men det var så fint att blanda trä och sten.

Elin Kling hade på sig vad som såg ut att vara en perfekt polotröja för våren. Vill också plocka fram min skinnkappa. Copy paste här.