Week 37

Vi testar oss fram i det nya livet som Hundägare. Tidiga morgnar, sena nätter och en hel del lära känna varandras gränser och humor.

Tro det eller ej men har rensat igen. Innan vi hämtade Bruno tömde vi alla garderober för att kunna gömma hundsaker för barnen tills det var dags och för att sen kunna stoppa undan alla skor och väskor på ett bra sätt. Så nu har jag rensat på samma sätt som inför en flytt. Tänkte ha en bloppis till helgen?

Det är fint att det är så många andra med fyrbent vän som jag möter dagligen nu i Tegnérlunden, dom är ett litet community. Hoppas vi och Bruno kvalar in så småningom.

Däremellan måste han sova. Han är ju valp och dom sover precis som bebisar mestadels.

Mötte min bästa vän sen 10 år nu. Alltså vi firar 10 år? Inte klokt ändå. Ett litet Instagram ragg som förändrade hela mitt liv. Det är omöjligt att se vem jag skulle vara idag utan Sofia. Nästan lika avgörande som med John. Minus barn och banklån då.

Vi skulle på teater så då fick det bli finbyxor redan till jobbet. Luftfuktighet 230%

John och jag köpte fusk frankstryffel från bageriet på Coop Sveavägen. Den är mkt god och för en som fyllde 10 år morgonen efter var det enligt egen utsago succé.

Bokade in ett författarsamtal i kalendern när jag gick förbi NK bokhandel.

Sen åt jag och Sofia allt som såg gott ut på AG. Kantarelltoast, oxfilé på spett, grillat bröd med honung och en ost jag inte kände till (men det gjorde hon såklart). Sen skålade vi för nästa steg i hennes liv och jag sa en massa om hur det är att vara stolt så man nästan spricker över någon annan.

Sen snabba steg till stadsteatern. Lite flamsiga bilder att sätta i hallen.

Jag hade boka första raden och med viss skepsis slog hon sig ned. Jag förstod alla skämt och pikar om att torka spott och knarr i parketten men det blev väldigt bra där längst fram. Tyckte jag, som skulle göra allt för att arbeta på teater.

Senare i veckan skulle jag stå på scen och föreläsa om Mångfald möter konst. Det gjorde jag i en kostym från Bergdorfs, en Anne Taylor från början på 00 talet. Konst i sig det där tyget kände jag.

Till helgen fortsatte Eli och jag vår matlagningskurs hemma. Reportoaren är Korvstroganoff, salcicca pasta, lasagne och Ramen. Tycker ändå han väljer helt rätt ändå.

Fick en idé till sänggavel jag kanske kan få till på egen hand när jag gick förbi här. Känns som det borde gå. Det är spännande det där när man har en tydlig bild för sig om slutresultatet men inte riktigt riktigt vågar lita på sin lekmannamässiga kunskap. Återstår att se.

Sen bryggde barnen Lego, hade 10 årig födelsedag och det var helg. En helg som spenderades på olika kalas, i olika soffor och med en del Ipren i kroppen. Det är dags att varva ner säger den. Och jag ska lyssna. Bruno hjälper till med det.

Läser en bok jag inte kan bestämma mig kring ännu. Vet inte om jag älskar den eller måste lägga den åt sidan. Det är kanske att den triggar mig. Kan det vara bra att se vad som händer måntro?

På söndagen kom familjen och närmsta vänner över för att fira Harry. Det var så stort och känslosamt för mig och John så det håller vi för oss själva.

Gräset är fuktigt och det är kallt vid skymning. Ingen längtar så som jag. 6 grader och sol tack.

Ramen som sagt.

Han säger att han behöver en korg genom att säga att han behöver en korg. Noll subtil när man hittar honom bland mössorna och vantarna. Det får bli nästa veckas uppdrag.