I förra veckan hann jag med tre event på samma kväll – något jag sällan gör, men ibland faller allt rätt i kalendern. Först ut var Tudor på Assaf Cumanic Communications. Det fanns klockor från 70-talet där som jag fortfarande tänker på. Jag har aldrig sett de modellerna i verkligheten tidigare – sportiga, ärliga, med en självklar estetik. Oyster-modellerna, särskilt de med blå urtavla, tilltalar mig mer än det mesta just nu.
Det är något med “it-fenomenen” som blivit svårsmält. När något blir för utbrett – för exponerat eller för dyrt – tappar det sin laddning. Jag trodde aldrig jag skulle känna mig färdig med varken Tank eller Bvlgari, men här är vi. Det betyder inte att jag tycker de är fula, bara att de känns trötta i fel sällskap. Det här med stil handlar ju ofta om sammanhang.
Så fint att gå på event och springa in i nästan alla man saknat samma kväll.
Den här fantastisk feminina TUDOR klockan skulle jag gärna ta hand om.
Gladare än jag ser ut i mina efterlängtade pointy pumps.
En modell jag fortfarande tänker på. Tidlös utan att bli för mycket.
Alkoholfritt som känns inkluderande
Smaken, serveringen och glaset gör hela skillnaden. Man vill inte bli undantag bara för att man tackar nej.
Tudor hos Assaf Cumanic Communications
Sällan har 70-talet känts så relevant. Starka linjer, tydlig färg, sportig precision.
Kvällen avslutades på Savannahs, där de bjöd in till ett riktigt välorganiserat event. Många jag tycker om i samma rum – både människor och skor. Det är något avväpnande med event där man får prova det man annars bara sett på skärm. Någon spelade vinyl, det serverades drinkar, och jag uppskattade särskilt att det fanns alkoholfria alternativ som kändes lika genomtänkta som resten. Man behöver inte vara den udda när man väljer att inte dricka.
Jag köpte inget. Dels för att vi sparar till huset och trädgården i sommar – varje krona räknas just nu. Men också för att jag, ett par timmar tidigare, hade hämtat ut ett par skor från Toteme som jag väntat på sedan julas. De spetsiga, lite 00-talsaktiga som flirtar med Manolo Blahnik men håller sig mer diskreta. De känns både roliga och användbara, vilket inte alltid sammanfaller.
Det blev en intensiv kväll – socialt, intrycksmässigt, fysiskt. Väldigt fin, men nu väntar några kvällar i soffan. Man får pausa ibland. Det är inte att stänga ner, det är att justera.
Jag vet att jag är här ofta men det har jag alltid varit och kommer nog så förbli. Äter gärna löjrom eller en halstrad torsk om det hinns med.
Alicia och Carolina – samtal i mun på varandra.
Vi borde boka in en hel helg. Tiden räcker inte längre till på kvällarna.
Älskade Alicia.
Alicia har ett bra öga för sådant som är lite modigare eller modernt kanske man ska säga. Men det blir väl så med så stilsäkra personer. Själv är jag ju lite feg där.
Två favoriter.
Fantastisk trevlig kväll på alla sätt. Kanske sista kvällen med strumpbyxor innan sommaren. Vi kan ju hoppas på det.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: juliabrukroken@gmail.com